Nu har vi gjort julfint hemma. Det började med skräck och gråt. Stella hade nämligen bestämt sig för att tomtar var det värsta och hemskaste som finns. När jag tog fram en kartong med julpynt grät hon och ville gömma den. Sedan gick det allt bättre och bättre, tack vare mormor och morfar som hade mindre läskiga tomtar hemma. Igår köpte jag en liten tomtedocka som hon tycker mycket om. Imorse när hon vaknade sprang hon direkt till kylskåpet för att se till de nya tomtemagneterna.
Pepparkaksgubbar är nu det enda hemska som är kvar med julen enligt Stella. För några veckor sedan kom hon på att de var hemska och skrämmande, särskilt den där sången om dem. Genast fick vi gömma sångboken med "Tre gubbar". Jag glömde berätta för pedagogerna om Stellas skräck inför "Tre gubbar" och när jag hämtade henne en dag förra veckan fick jag höra att Stella blivit skräckslagen och grät hysteriskt på två sångstunder då denna sång varit med. Vid första tillfället förstod de ingenting, men andra gången la de ihop två och två och fattade att hon bara var ledsen när just den sången hördes. Så nu får vi väl träna mer. Hursomhelst är pepparkakor gott iallafall!