En helg när det fortfarande var vårvinter

Solen pusslar blöta fläckar som slingrar sig över det bruna gräset. En liten snöhög vilar stillsamt och envist mot det skuggiga hörnet av tomten. Söndag. Morgon. En dag att vila. Även för snö. Och katter. En ensam hona smyger längs skuggsidan. Tar ett graciöst hopp över ett cykelställ och fortsätter uppåt. Några skator skräms bort från den övergivna soppåsen intill och skyndar flaxande till den kala björken intill huskanten. Det blåser. En remsa från soppåsen fladdrar till då och då. Foliebiten innanför glimtar till och väntar på sin chans att ta sig ut. Till skator och katter. Mot köksfönstret, på den skraltiga utemöbeln som sett sina bästa år men strävsamt vecklats ut för ännu en säsong, står en kaffekopp med en kall sked kaffe kvar i. Bredvid ligger en blekt plasttallrik och en ärtig plastsked nedtryckt i en fuktig sandhög. Eller kladdkaka var det visst igår. Någon serverade omsorgsfullt både kladdkaka med vispgrädde och kaffe med mjölk i helgens solsken. Någon lutade varsamt sitt huvud mot det där köksfönstret och klunkade långsamt i sig kaffet. Log och hälsade på soltörstande grannar. Reste sig då och då för att kolla så den lilla servitrisen inte gett sig för långt bort. En kratta vilar mot en smutsgul trävägg. Några löv klamrar sig kvar mellan och under krattan. Snart kommer dörren att öppnas. Krattan kanske faller. Löven kanske skakas loss därifrån och tar sig en bit bort över den gräsmatta som väntar på liv och grönska. Den lilla servitrisen kommer att springa fram till sandlådan och inleda skapandet av en lerig brunch. Någon kommer ännu en gång att luta sitt huvud mot fönstret. Vända sitt bleka våransikte snett upp mot solens värme. Dricka sitt kaffe än mer saktmodigt än dagen innan. För söndagsmorgnar är alltid söndagsmorgnar. Skörare än lördagar. Med vetskap om den nya veckan som snart inleds. På gott och ont.

Kärlek och öar

Vi packade in täcken, kuddar, lakan, kläder och lite smått och gott. Sedan åkte vi till en ö för övernattning med massa trevliga vuxna och barn. Stella fick leka med nya leksaker och nya kompisar. Vi fick lära oss Eurovision song contest och gissa poäng. Äta gott. Prata. Umgås. Sedan packade vi bilen igen och åkte på kalas, eftersom både Stellas mormor och morbror fyller år. När vi kom hem, för någon timme sedan, var Stella redo att flytta genast. Tillbaka till ön. I en värld av ständig helg eller semester. Fri tillgång till umgänge, leksaker såväl som godsaker. Söndagsångest á la fyraåring...

Imorse reflekterade Stella över kärlek. Hon frågade vad kärlek är och jag försökte svara klokare och mer anpassat än att bara säga ett abstrakt substantiv. Hon begrundade mitt utlägg en stund och sa sedan eftertänksamt att hon känner kärlek. På väg hem efter helgäventyren förklarade hon vidare att vi alltid kommer att vara kära i varandra, att våran kärlek inte kan flytta bort.