Lilla Lo, busdockan.

Jag har ju berättat att det varit lite tungt hemma hos oss ett tag. Stella är väldigt bestämd, har både skrikit, sparkat och några gånger försökt bitas. Men sedan några dagar tillbaka har Stella som tur är varit väldigt snäll och kramats och pussats mycket istället för att knuffa eller skrika. Istället så har intressant nog hennes docka Lilla Lo tagit över det tråkiga beteendet. Stella har satt sitt finger i munnen på dockan och förskräckt ropat "Nej Lilla Lo, inte bita, nej nej nej"! Sedan har hon bett mig skälla ut busdockan lilla Lo både en och två gånger. Jag har även sett hur lilla Lo sparkat ett stackars mjukisdjur och Stella skyndar till undsättning samt talar om med upprörd röst att "inte göra så -nej".

Dagen i bilder

Idag började Stellas pappa jobba. Vi har hållt ställningarna här hemma själva, jag, Stella och dockan lilla Lo x3. Det är nämligen så att Stella har 3 dockor som alla numera heter lilla Lo. Förut hette de Stina. Det här några saker vi gjort hittills idag:

Leka med vatten är så roligt!

Stella och lilla Lo har klätt på sig för att gå på promenad.

Vänta! Lilla Lo måste också ha mössa.

Efter lunchen bestämde vi att lilla Lo skulle få sova en stund i soffan. Stella hämtade en bok och skulle läsa för henne. När jag kom in i vardagsrummet låg de nerbäddade under en filt medan Stella upphetsat skrek "uk uuuk"! (Det är hennes ord för ost, hon läste om en mus som fick ost. För övrigt är det svårare och svårare att förstå vad hon säger eftersom den första vokalen ofta försvinner och hon vägrar lära sig s och andra bokstäver utan babblar glatt på sitt eget språk) Nu har Stella också lagt sig. Jag hoppas att hon kan somna fast det är ett himla oväsen då vårt hus renoveras och de verkar jobba som mest just den tid Stella sover på dagen. Själv ska jag dricka kaffe och surfa lite. Klart slut.

Summering

Så mycket som har hänt i år... Det känns omöjligt att försöka summera det. Men, utan att lämna ut mitt barn alltför mycket, hoppas jag att de väldigt tunga och kämpiga veckor vi haft under sista månaderna av 2012, främst december, med sjukdom, gnäll, skrik, bråk, för lite sömn och trots-beteende, snart byts ut mot lugnare tider. Jag tror att Stella precis tagit/tar ett stort kliv framåt i sin utveckling, och därför förlåter jag henne för den senaste tiden. Ja, ärligt talat finns det väl inte mycket jag inte förlåter henne för, min lilla stjärna. Själv känner jag verkligen att jag behöver lite tid för mig själv. Att få energi. Skulle vilja känna den där peppen jag brukar ha vid årets början. Planera och längta efter saker som jag vill göra under våren. Nu känner jag mig lite som en urvriden blöt handduk som behöver tvättas och torkas. Härlig liknelse. Bortsett från gnället ovan så har året såklart varit fantastiskt och väldigt händelserikt. Vår lilla bebis har blivit en riktig liten person, en väldigt bestämd sådan. Hon domderar här hemma mest hela dagarna och har en vilja av, jag vet inte vad, på gott och ont. Nästan allting kan hon, tycker hon själv iallafall. De senaste kvällarna har hon givmilt delat ut pussar och kramar rättvist till alla i familjen. Med bestämd röst ropar hon "mamma kram", sedan "puuss" och sedan går hon vidare till pappa och brorsan eller dockan eller nån som råkar ha tur. Tänk vad mycket som kommer att ske under 2013 i hennes utveckling. Obegripligt...

Årets sista bilder

Inte helt kry på julafton, men glad över ny tågbana.

Apelsin!

Kan skala själv.

Vadå räcker med apelsin?!

Skottar snö med morfar.

Kan själv!

Hur mycket snö som helst.