Fyraåringen är såhär i introduktionsfasen väldigt kärleksfull och strör komplimanger och kluriga frågor runt sig. Två exempel klart värda att minnas: "Mamma, kan du gå sönder?"Klok fråga ställd med fundersam och orolig röst och efteråt följde ett resonemang jag också kommer att minnas, men som inte är så intressant annat än bara för mig. "Åh mamma, du är så vacker i ditt hår och din fina pyjamas! Du har en härlig rumpa och är gullig i dina glasögon tycker jag." Spontant utrop på morgonen.
Bilden nedan föreställer yours truly med rufsigt hår och skridskor. De gröna cirklarna på varsin sida om huvudkroppen är mina öron som jag i ett svagt ögonblick nämnt att jag tyckte var stora när jag var barn.