Gott nytt år!

Tröttheten, beslutsfattanden och julklapparna

Det är ganska länge sedan jag var riktigt pigg. Energisk. Utvilad. Antar att det dröjer ytterligare ett tag. När jag är trött får jag svårt att fatta beslut, stora som små. Jag har några alternativ. Antingen bestämmer jag något impulsivt och låter stensäker på att det är exakt så jag vill ha det (t.ex i dialog med barnen på förskolan) eller så ber jag någon annan bestämmer för att jag inte orkar engagera mig i sådant som hade varit intressant om jag var piggare. Om mitt beslut gäller huruvida jag ska köpa något eller inte blir det ofta kaos. Julklappar till exempel. Jag ägnade ganska många kvällar åt att ordna med foton till kalendrar till familjen. Jag valde foton, valde bort, ändrade storlek, färg, vad som helst, mixtrade med bilderna och i vilken ordning de skulle vara. Sådär höll jag på halvt sovandes framför datorn tills jag bestämde att det fick vara nog och att det säkert blev bäst som det var just då. Några andra julklappar beställde jag i god tid, kände mig stolt och tappade givetvis bort dem i flytten. Jag minns att jag packade ner dem i en speciell kartong och tänkte att just här kommer jag att minnas att de är. Men jag var återigen ganska trött och har därför fortfarande inte hittat de där klapparna trots att jag sökt på alla möjliga platser. En julklapp till Stella beställde jag redan i november och när hon äntligen fick öppna den på julafton så hittade jag den ännu obetalda och väldigt försenade fakturan. Det blev lite dyrare än planerat. Återigen var det trötthet. Normalt är jag strukturerad och noga med att betala räkningar i god tid. Häromdagen bestämde jag mig för att unna mig lite nya kläder till mig själv. Jag hade tänkt att jag skulle köpa några schyssta tröjor att ha under vintern och en ny väska. Istället kom jag hem med två klänningar (jag tyckte att båda vore fina att ha på nyår men orkade inte stå i kö för att prova och orkade inte bestämma mig för en) och en t-shirt (Va? Varför?). Jaja. Nu ska jag vila en stund.

Godnatt min skatt.

Det är sen kväll och du sover. Du ser så trygg ut där du ligger. Armarna är uppsträckta och täcket bortkastat. Du snarkar lite och ibland suckar du till liksom av välbehag. Ofta när jag tittar till dig då du sover känner jag det där ilet i magen. Jag kan fortfarande inte helt ta till mig att du finns där, att du ligger där helt perfekt - på riktigt. Det är inte en dröm. Du är allt jag drömt om och ändå så annorlunda. Jag trodde att vi skulle likna varandra. Det gör vi. Samma ögon. En tjock kalufs. Envisa. Samtidigt håller jag på förstå vem du är, lära känna den du håller på att bli. Och du är inte alls som jag på många sätt. Det gör mig så lycklig. Pirrig. Det känns så fantastiskt obegripligt att du blir en liten egen individ, inte bara summan av vad vi har sagt att du får och inte får göra och hur du ska vara. Godnatt min skatt. Lilla trollunge.

Lokks just like a lady

En superstor och helt egen fjärrkontroll samt en boll! Vad mer kan man önska sig? Det skulle vara mammas partyväska då förstås... Jag har försökt köra hårt på att vi ska köpa pedagogiska och könsneutrala leksaker till Stella - klossar, bollar och instrument. Därför tycker Stella såklart att det bästa som finns är att gå omkring i klänning, iklädd glittriga handväskor och mammas smycken runt halsen. Ibland undrar jag över det där med gener kontra socialt arv... Hursomhelst. Vi har haft en härlig jul med massor av god mat, fantastiska julklappar och de allra finaste människorna. God jul!

Dan före dan

Idag har jag slutat tidigt. Sitter i köket och väntar på att Stella ska vakna efter sin sovstund. Det känns så lyxigt att ha nästan hela dagen kvar att leka och mysa om hon nu är på humör för det. Stackars Stella har varit febrig och förkyld de senaste dagarna så jag hoppas att hon kurerar sig lite inför julafton...

Förskolebesök

Idag gjorde Stella ett kort inhopp på förskolan. Hennes pappa var tvungen att göra annat på förmiddagen så under 2 timmar hängde Stella med mig på jobbet. Hon tyckte att det var väldigt spännande och det fanns hur mycket som helst att upptäcka och leka med. Mina yngre kollegor; barnen, var mycket fascinerade av Stella och tävlade om att ge henne nya leksaker och att få hennes uppmärksamhet. Tänk om Stella förväntar sig samma entusiasm när hon börjar förskola? Vilken chock!

Att älska så att det gör ont

När året går mot sitt slut brukar det komma listor och galor, sammanfattningar av vad som varit bra och mindre bra under det gångna året. Det får mig att tänka på mitt 2011. Vad har jag lärt mig? Vad har jag upplevt? Det går inte att sammanfatta eller sätta ord på vad det innebär att få barn. Några saker är självklara och väntade, sådant som jag förberedde mig på. T.ex att jag inte skulle få sova särskilt mycket under detta år. Ingen överraskning direkt. Men. Den här totala, villkorslösa, sprängande kärleken. Som en knytnäve i solar plexus. Alla dessa känslostormar. Att titta på sitt sovande barn och känna så stark kärlek att man vill väcka upp denne för att det känns som att man inte kan vänta en sekund utan måste se de där fantastiska ögonen. Att vidröra med tanken hur otroligt skört och sårbart livet är. Att människor runt omkring en faktiskt förlorar sina barn. Begraver sina barn. Att ta till sig det och acceptera hur mycket man inte kan kontrollera. Att föda fram en liten varelse, summan av ens gemensamma kärlek, och tillsammans upptäcka den perfekta blandningen, de olika delarna av det vi två är och att så inse att man är tre och samtidigt ett. Vilket år! Jag har så otroligt mycket att vara tacksam över.

Plötsligt händer det!

Plötsligt händer det! Stella sover hela natten. Alltså, sover utan att vakna för att äta, skrika, leta nappen, bajsa eller nåt annat som man kan tänkas göra vid typ 4-5 på natten. Istället sover hon i 12 timmar i sträck och vaknar glad och utvilad. Värsta drömbebisen! Äntligen. Om det nu bara kunde hålla i sig. Fast jag kanske ska vara tacksam för de här 3 nätterna på rad och njuta av stunden istället för att tänka framåt. Tack Stella!

Jag tycker att det är fascinerande det här med personlighetsdrag. Stella var ett litet charmtroll från första stund, envis, dramatisk, busig. Eller som nioåringen säger "en sån som gillar fart och fläkt". Senaste veckan har hon ibland dragit sig undan korta stunder och hängt för sig själv, eller helt plötsligt vill hon sitta stilla och bläddra i en bok. Kanske hon är på väg att förändras lite, bli lite lugnare och mindre fartig? Jag vill minnas att jag var en riktig teaterapa som törstade efter uppmärksamhet som liten medan jag senare var väldigt blyg och tystlåten en period. Jag undrar hur Stella kommer att vara som tonåring - kanske en större kopia av den här busungen? Oj oj, då lär vi ha fullt upp....

Stellas rum

Nu har vi äntligen flyttat och Stella har fått ett litet, men alldeles eget, rum. Alldeles intill ligger vårt sovrum och vi körde givetvis med hårdträning att sova i sitt eget rum första natten. Hon har hittills fixat det utan problem. Första dagen var det lite läskigt att vara i den nya lägenheten där allting luktade annorlunda och nästan inga saker fanns. Men så snart vi hade fått iordning Stellas säng och några välbekanta leksaker i hennes rum så tyckte hon att det var jättespännande. Barn är så enkla ibland. Okomplicerade.