Stella 2 år

Vilken dag! Jag har tyvärr inga foton att visa för jag har inte hunnit ta några, men ska fixa från Stellas pappa senare. Imorse firade vi Stella med presentöppning i sängen. Några tåg, mer tågbana, en klänning, ryggsäck, leklera och ett häftigt angry bird-mjukdjur slets fram under stor iver. Vi sjöng för Stella som allvarsamt lyssnade. Sedan lekte vi med tågbanan en stund. Idag har både förskolan och skoln planeringsdag så det passade ju toppen med mjukstart och ledig dag hemma med tvååringen och tioåringen. De har lekt så fint i flera timmar att jag blev alldeles tårögd. Vid flera tillfällen var jag på väg att hämta kameran för att filma dem tillsammans, men sedan tänkte jag att jag skulle njuta av de ögonblicken där och då istället för att missa hälften, eller förstöra genom att avbryta och försöka fånga sådant som liksom är mitt i. Så jag lät bli. På eftermiddagen kom en kompis på minikalas och då var Stella på lite mindre bra humör. Hon hade ingen lust att dela med sig av sina leksaker och domderade folk hit och dit med "Sluta!" och andra mindre trevliga uppmaningar. Jag antar att vi får se till att jämnåriga är här lite oftare så att hon inte växer till en bortskämd unge som inte vill dela med sig av sina saker... Efter middagen badade barnen badkar i 30 minuter och vi fick slita upp dem innan de torkat ihop till små russin. Nu ska jag ladda inför att börja jobba imorgon. Känns som en kalldusch.

6 jan 2013

Den här kvällen för 2 år sedan började jag känna att förlossningen var på gång. Den 6:e januari 2011 var jag beräknad att föda och egentligen kände jag på mig från att jag vaknade på morgonen att någonting var på gång, men jag märkte det på riktigt på kvällen. Efter att ha ringt in till till BB och frågat lite om förvärkar fick jag råden att ta 2 alvedon, lägga mig i badkaret, sedan försöka sova och fokusera på att det kunde ta ungefär en vecka innan det var dags. Jag gjorde så, men visste att jag inte skulle kunna sova. Jag låg i sängen och fantiserade om den lilla bebisen och när jag inte längre kunde sova gick jag fram och tillbaka genom rummen i vår lägenhet medan jag räknade minuter och sekunder. Jag åt ett äpple, jag spelade spel på datorn. Efter några timmar låg jag bara i soffan och räknade genom värkarna och efter ytterligare lite tid, vid kl 5 på morgonen så väckte jag Stellas pappa. Kl 9 kom vi in till BB. Resten är historia och dessutom min favorithistoria som jag ser framemot att återberätta åtminstone vid den här tiden varje år. Kring halv tolv på dagen den 7:e januari kom hon, vårt lilla mirakel. Imorgon fyller alltså Stella 2 år. Å ena sidan känns det som en evighet, å andra sidan minns jag vissa saker som igår och tiden har bara flugit förbi...

Lilla Lo, busdockan.

Jag har ju berättat att det varit lite tungt hemma hos oss ett tag. Stella är väldigt bestämd, har både skrikit, sparkat och några gånger försökt bitas. Men sedan några dagar tillbaka har Stella som tur är varit väldigt snäll och kramats och pussats mycket istället för att knuffa eller skrika. Istället så har intressant nog hennes docka Lilla Lo tagit över det tråkiga beteendet. Stella har satt sitt finger i munnen på dockan och förskräckt ropat "Nej Lilla Lo, inte bita, nej nej nej"! Sedan har hon bett mig skälla ut busdockan lilla Lo både en och två gånger. Jag har även sett hur lilla Lo sparkat ett stackars mjukisdjur och Stella skyndar till undsättning samt talar om med upprörd röst att "inte göra så -nej".

Dagen i bilder

Idag började Stellas pappa jobba. Vi har hållt ställningarna här hemma själva, jag, Stella och dockan lilla Lo x3. Det är nämligen så att Stella har 3 dockor som alla numera heter lilla Lo. Förut hette de Stina. Det här några saker vi gjort hittills idag:

Leka med vatten är så roligt!

Stella och lilla Lo har klätt på sig för att gå på promenad.

Vänta! Lilla Lo måste också ha mössa.

Efter lunchen bestämde vi att lilla Lo skulle få sova en stund i soffan. Stella hämtade en bok och skulle läsa för henne. När jag kom in i vardagsrummet låg de nerbäddade under en filt medan Stella upphetsat skrek "uk uuuk"! (Det är hennes ord för ost, hon läste om en mus som fick ost. För övrigt är det svårare och svårare att förstå vad hon säger eftersom den första vokalen ofta försvinner och hon vägrar lära sig s och andra bokstäver utan babblar glatt på sitt eget språk) Nu har Stella också lagt sig. Jag hoppas att hon kan somna fast det är ett himla oväsen då vårt hus renoveras och de verkar jobba som mest just den tid Stella sover på dagen. Själv ska jag dricka kaffe och surfa lite. Klart slut.

Summering

Så mycket som har hänt i år... Det känns omöjligt att försöka summera det. Men, utan att lämna ut mitt barn alltför mycket, hoppas jag att de väldigt tunga och kämpiga veckor vi haft under sista månaderna av 2012, främst december, med sjukdom, gnäll, skrik, bråk, för lite sömn och trots-beteende, snart byts ut mot lugnare tider. Jag tror att Stella precis tagit/tar ett stort kliv framåt i sin utveckling, och därför förlåter jag henne för den senaste tiden. Ja, ärligt talat finns det väl inte mycket jag inte förlåter henne för, min lilla stjärna. Själv känner jag verkligen att jag behöver lite tid för mig själv. Att få energi. Skulle vilja känna den där peppen jag brukar ha vid årets början. Planera och längta efter saker som jag vill göra under våren. Nu känner jag mig lite som en urvriden blöt handduk som behöver tvättas och torkas. Härlig liknelse. Bortsett från gnället ovan så har året såklart varit fantastiskt och väldigt händelserikt. Vår lilla bebis har blivit en riktig liten person, en väldigt bestämd sådan. Hon domderar här hemma mest hela dagarna och har en vilja av, jag vet inte vad, på gott och ont. Nästan allting kan hon, tycker hon själv iallafall. De senaste kvällarna har hon givmilt delat ut pussar och kramar rättvist till alla i familjen. Med bestämd röst ropar hon "mamma kram", sedan "puuss" och sedan går hon vidare till pappa och brorsan eller dockan eller nån som råkar ha tur. Tänk vad mycket som kommer att ske under 2013 i hennes utveckling. Obegripligt...

Årets sista bilder

Inte helt kry på julafton, men glad över ny tågbana.

Apelsin!

Kan skala själv.

Vadå räcker med apelsin?!

Skottar snö med morfar.

Kan själv!

Hur mycket snö som helst.

We´re back!

Nu är vi friska - hela högen! I förrgår åkte vi till mina föräldrar och firade en försenad julafton med massor av härliga klappar och god mat. Stella älskade varje sekund. Har fått en ny telefon där jag hunnit ta många bilder, men har ännu inte laddat över några på datorn ännu, så får lägga in några bilder senare.

Nej. Ingenting.

Vi sitter vid bordet och äter julmat.
- Är det gott Stella? Jag frågar glatt och tittar på Stella som smaskar prinskorv.
- Nej. Ingeting. Stella tittar allvarligt upp som för att ge eftertryck åt sina 2 allvarligt och bistert uttalade ord.
- Nähä, svarar jag. Sen skrattar vi lite i smyg åt hennes kommentar.

Jag som hade längtat så efter jul och var så spänd över att fira jul "på riktigt" med Stella, nu när hon är lite större. Och så blev det den stora magsjukejulen 2012. Även om vi verkligen försökte fira som vanligt i vår isolation och med okryddad mat så antar jag att vi kan skratta åt det om några år. Men tur var väl iallafall att tioåringen låg däckad i magsjuka dagen före julafton istället för själva julafton, så att han iallfall kunde vara med och fira, även om det inte blev som vi tänkt. Och tur är väl också att Stellas vidriga diarre gjorde ett kort uppehåll under själva julafton för att istället återkomma för fullt idag istället. Det är ju härligt att ägna morgonen åt att ta hand om sådant efter att ha sovit typ 3 timmar för att samma lilla stackare har svårt att sova pga orolig mage. Jag tror att jag ska gå och vara grinchen en stund för mig själv nu och återkomma senare, efter en kopp kaffe och på bättre humör.

God jul!

Isolerade från vårt planerade julfirande hos mina föräldrar gör vi det bästa medan magsjukebakterierna långsamt försvinner från den senast drabbade tioåringens kropp.

Mamma mu och kråkan!

Har inte tid med fler bilder nu, måste kolla facebook...

21 dec, minnesanteckning

Stella klär på sig och sin docka för att gå till förskolan. Det är en jätterolig lek, fram tills jag vinkar hejdå. Då stannar Stella upp, ser lite rädd ut, och säger "Nej, ingen förskola, hemma". Jag försäkrar att ja, vi ska vara hemma idag för nu har vi jullov. Sen sätter Stella dockan i vagnen och springer runt i hög fart några minuter innan hon tvärnitar och säger "Hej hej! Hemma."

Vi sjunger julsånger ihopkrupna under ett tjockt täcke. Först midnatt råder, sen blinka lilla stjärna och sen försöker jag sjunga fint och med inlevelse på det strålar en stjärna. Då börjar Stella storgråta. För sorgligt? "Inte sjunga om stjärna mer" förklarar hon allvarligt för mig, suckar, vänder bort huvudet fram och tillbaka, andas djupt och plirar mot mig innan hon raskt istället börjar sjunga "tipp tapp tipp tapp".