Uppdatering från svenskalärarmamman

Det snackas mycket här hemma just nu, men det är inte så lätt att förstå den pratsamma ungen. De flesta ord börjar med vokaler och det finns många ord som kan betyda flera saker. (Bakka: mössa och macka till exempel.) Även om Stella inte har utvecklat ett särskilt tydligt tal så har hon knäckt flera koder och bygger meningar med många ord där hon även sätter in lite svårare ord som inte och bara. Några favoritfraser: Jag bara inte kan. Sägs oftast med glatt och uppsluppet tonfall, sådär så att hon inte verkar sörja att hon inte kan särskilt mycket. Jag tycker inte om... Jag tycker om... Sägs ofta i följd, så att man får veta både vad hon tycker om och inte. Har även lagt märke till att hon inte tycker om nästan någon sorts mat just nu och har väldiga krav på vad hon ska serveras och inte. Senast vi handlade mat talade hon strängt om att Stella inte tycker om kött, mamma. Jag frågade henne vad hon skulle äta när vi åt middag och hon replikerade snabbt att hon ville ha yoggi (yoghurt) och bakka (macka) med kuk (ost, fråga mig inte varför).

Bild på tvååring med nypackad ryggsäck och massor av presentpapper, tagen på morgonen den 7:e januari 2013.

Samtal att minnas

 2 bilder från helgen:

Inte bra gunga.

Handla är roligt.

Samtal att minnas:

Stellas pappa: Åh vad pappa älskar sin Stella!
Stella: Jaa.
Stellas pappa: Vem älskar Stella?
Stella (efter att ha funderat en halv minut): Stina... och tårta.

Samtal på samma tema att minnas:

Stellas pappa: Pappas fina flicka! Vet du vem pappa älskar?
Stella: Mormor Mena!
Stellas pappa: Nja... Pappa älskar sin Stella! Vet du vem mer som pappa älskar?
Stella: Stina!
Stellas pappa: Nej, inte Stina. Pappa älskar xxxx (tioåringen).

Stina är en kompis på förskolan och även namnet på en av Stellas dockor. Stina är för övrigt inte någon av de som Stella umgås mest med av förskolekompisarna.

Kalasdagen

Igår skulle vara den stora kalasdagen. Eftersom vi har haft magsjuka så har vi legat lågt med kalasinbjudningar och bjöd in till kalas med bara några dagar kvar till Stellas födelsedag. Inte så många kunde komma. Vi har därför fått ha små kalas med 1-2 gäster. Igår skulle vara barnkalasdagen, men ju längre dagen gick, desto färre var gästerna som kunde komma. Vi som hade stressat hela dagen för att fixa tårta och mys till våra små gäster satt till sist ensamma i soffan och väntade på ett försenat gäng. På kvällen kom ett annat gäng. Det blev såklart trevligt ändå,och Stella betedde sig bättre än förut. Jag börjar inse att det kommer att bli kämpigt att ha kalas den här tiden på året eftersom det är så många som är sjuka. Antingen har man blivit sjuk under jullovet eller så har man blivit sjuk direkt förskola/skola börjat. Nu hoppas jag bara att det dröjer några veckor innan vi blir sjuka igen.

Att börja om på förskolan

Vi trodde att det skulle bli nästan lika jobbigt som i höstas att börja förskolan igen för Stella. Därför känns det extra kul att det går över förväntan. En dag på hela veckan var hon lite missnöjd men nu fattar hon vad som händer; idag skickades pappa iväg med orden " pappa jobba". Häromdagen när jag hämtade Stella fick vi vända för att hon ville krama sin pedagog innan vi gick hem. Det känns så bra och tryggt att lämna Stella på förskolan och det blir liksom bara ännu bättre när hon numera kan uttrycka sina känslor mer och mer. Imorse blev hon jätteglad när jag berättade att det är torsdag, den dagen då alla avdelningar träffas och sjunger tillsammans. ""Ja, Stella sjunga. Vi komma vi komma!" (Knäppa unge, vägrar låten kring lucia och kör den trettio gånger om dagen nu i januari). Längtar för övrigt tills imorgon då jag slutar tidigt och hinner hämta Stella kring mellis...

Stella 2 år

Vilken dag! Jag har tyvärr inga foton att visa för jag har inte hunnit ta några, men ska fixa från Stellas pappa senare. Imorse firade vi Stella med presentöppning i sängen. Några tåg, mer tågbana, en klänning, ryggsäck, leklera och ett häftigt angry bird-mjukdjur slets fram under stor iver. Vi sjöng för Stella som allvarsamt lyssnade. Sedan lekte vi med tågbanan en stund. Idag har både förskolan och skoln planeringsdag så det passade ju toppen med mjukstart och ledig dag hemma med tvååringen och tioåringen. De har lekt så fint i flera timmar att jag blev alldeles tårögd. Vid flera tillfällen var jag på väg att hämta kameran för att filma dem tillsammans, men sedan tänkte jag att jag skulle njuta av de ögonblicken där och då istället för att missa hälften, eller förstöra genom att avbryta och försöka fånga sådant som liksom är mitt i. Så jag lät bli. På eftermiddagen kom en kompis på minikalas och då var Stella på lite mindre bra humör. Hon hade ingen lust att dela med sig av sina leksaker och domderade folk hit och dit med "Sluta!" och andra mindre trevliga uppmaningar. Jag antar att vi får se till att jämnåriga är här lite oftare så att hon inte växer till en bortskämd unge som inte vill dela med sig av sina saker... Efter middagen badade barnen badkar i 30 minuter och vi fick slita upp dem innan de torkat ihop till små russin. Nu ska jag ladda inför att börja jobba imorgon. Känns som en kalldusch.

6 jan 2013

Den här kvällen för 2 år sedan började jag känna att förlossningen var på gång. Den 6:e januari 2011 var jag beräknad att föda och egentligen kände jag på mig från att jag vaknade på morgonen att någonting var på gång, men jag märkte det på riktigt på kvällen. Efter att ha ringt in till till BB och frågat lite om förvärkar fick jag råden att ta 2 alvedon, lägga mig i badkaret, sedan försöka sova och fokusera på att det kunde ta ungefär en vecka innan det var dags. Jag gjorde så, men visste att jag inte skulle kunna sova. Jag låg i sängen och fantiserade om den lilla bebisen och när jag inte längre kunde sova gick jag fram och tillbaka genom rummen i vår lägenhet medan jag räknade minuter och sekunder. Jag åt ett äpple, jag spelade spel på datorn. Efter några timmar låg jag bara i soffan och räknade genom värkarna och efter ytterligare lite tid, vid kl 5 på morgonen så väckte jag Stellas pappa. Kl 9 kom vi in till BB. Resten är historia och dessutom min favorithistoria som jag ser framemot att återberätta åtminstone vid den här tiden varje år. Kring halv tolv på dagen den 7:e januari kom hon, vårt lilla mirakel. Imorgon fyller alltså Stella 2 år. Å ena sidan känns det som en evighet, å andra sidan minns jag vissa saker som igår och tiden har bara flugit förbi...

Lilla Lo, busdockan.

Jag har ju berättat att det varit lite tungt hemma hos oss ett tag. Stella är väldigt bestämd, har både skrikit, sparkat och några gånger försökt bitas. Men sedan några dagar tillbaka har Stella som tur är varit väldigt snäll och kramats och pussats mycket istället för att knuffa eller skrika. Istället så har intressant nog hennes docka Lilla Lo tagit över det tråkiga beteendet. Stella har satt sitt finger i munnen på dockan och förskräckt ropat "Nej Lilla Lo, inte bita, nej nej nej"! Sedan har hon bett mig skälla ut busdockan lilla Lo både en och två gånger. Jag har även sett hur lilla Lo sparkat ett stackars mjukisdjur och Stella skyndar till undsättning samt talar om med upprörd röst att "inte göra så -nej".

Dagen i bilder

Idag började Stellas pappa jobba. Vi har hållt ställningarna här hemma själva, jag, Stella och dockan lilla Lo x3. Det är nämligen så att Stella har 3 dockor som alla numera heter lilla Lo. Förut hette de Stina. Det här några saker vi gjort hittills idag:

Leka med vatten är så roligt!

Stella och lilla Lo har klätt på sig för att gå på promenad.

Vänta! Lilla Lo måste också ha mössa.

Efter lunchen bestämde vi att lilla Lo skulle få sova en stund i soffan. Stella hämtade en bok och skulle läsa för henne. När jag kom in i vardagsrummet låg de nerbäddade under en filt medan Stella upphetsat skrek "uk uuuk"! (Det är hennes ord för ost, hon läste om en mus som fick ost. För övrigt är det svårare och svårare att förstå vad hon säger eftersom den första vokalen ofta försvinner och hon vägrar lära sig s och andra bokstäver utan babblar glatt på sitt eget språk) Nu har Stella också lagt sig. Jag hoppas att hon kan somna fast det är ett himla oväsen då vårt hus renoveras och de verkar jobba som mest just den tid Stella sover på dagen. Själv ska jag dricka kaffe och surfa lite. Klart slut.

Summering

Så mycket som har hänt i år... Det känns omöjligt att försöka summera det. Men, utan att lämna ut mitt barn alltför mycket, hoppas jag att de väldigt tunga och kämpiga veckor vi haft under sista månaderna av 2012, främst december, med sjukdom, gnäll, skrik, bråk, för lite sömn och trots-beteende, snart byts ut mot lugnare tider. Jag tror att Stella precis tagit/tar ett stort kliv framåt i sin utveckling, och därför förlåter jag henne för den senaste tiden. Ja, ärligt talat finns det väl inte mycket jag inte förlåter henne för, min lilla stjärna. Själv känner jag verkligen att jag behöver lite tid för mig själv. Att få energi. Skulle vilja känna den där peppen jag brukar ha vid årets början. Planera och längta efter saker som jag vill göra under våren. Nu känner jag mig lite som en urvriden blöt handduk som behöver tvättas och torkas. Härlig liknelse. Bortsett från gnället ovan så har året såklart varit fantastiskt och väldigt händelserikt. Vår lilla bebis har blivit en riktig liten person, en väldigt bestämd sådan. Hon domderar här hemma mest hela dagarna och har en vilja av, jag vet inte vad, på gott och ont. Nästan allting kan hon, tycker hon själv iallafall. De senaste kvällarna har hon givmilt delat ut pussar och kramar rättvist till alla i familjen. Med bestämd röst ropar hon "mamma kram", sedan "puuss" och sedan går hon vidare till pappa och brorsan eller dockan eller nån som råkar ha tur. Tänk vad mycket som kommer att ske under 2013 i hennes utveckling. Obegripligt...

Årets sista bilder

Inte helt kry på julafton, men glad över ny tågbana.

Apelsin!

Kan skala själv.

Vadå räcker med apelsin?!

Skottar snö med morfar.

Kan själv!

Hur mycket snö som helst.