Våra vardagsmys

Den här tiden på året är lite seg och tung tycker jag. Jag har svårt att sova och livet känns liksom lite för ... mekaniskt. Stella verkar också ha lite svårt att sova just nu (kanske jag påverkar henne?). När vi är lite extra trötta och sega så får vi försöka vardagsmysa extra mycket istället. Jag gillar att baka eller se på film. Stella gillar att bada. Och att äta det jag bakat.

Kan själv

Stella väljer själv ut sina kläder och klär på sig. Varken jag eller hennes pappa har hjärta att hindra de ibland konstiga kombinationerna. Därför har vi ibland lämnat henne på förskolan med prickiga strumpbyxor och skotksrutig gammaldags julklänning och idag i byxor med för stor sommarklänning ovanpå. Jaja. Hon är glad iallafall. Hon kan själv.

Charlie och Lola

En obeskrivlig känsla drabbade mig imorse: Vi slår på tv:n för att kolla lite barnprogram och dricka morgonkaffe. Stella utbrister: Åh Lola! Lola! Jag frågar henne om hon tycker om Charlie och Lola? Hon skriker så glatt att hon gör det så att jag förstår att det verkligen är något hon gillar massor. Och jag hade ingen aning om det... Det är så konstigt det här med att upptäcka den lilla person ens barn är, sådant man får lära sig och inte visste, sådant som förändras och sådant som man inte har nån aning om varifrån det kommer - det bara finns där; ett lustigt personlighetsdrag, något alldeles unikt och nyss oupptäckt.

04.17

Det går inte att lägga upp bilder just nu... Och jag som inte har något vettigt att skriva men tänkte lägga upp några bilder istället... Får väl göra ett nytt försök imorgon.

Idag vaknade jag 04.17 och Stella 05.35. Tiden där mellan låg jag och tittade på henne och tänkte på att det kommer en tid då hon inte längre kommer in till oss och sover på morgonkvisten, eller halva natten. Tänk så tomt det kommer att kännas...

Uppdatering från svenskalärarmamman

Det snackas mycket här hemma just nu, men det är inte så lätt att förstå den pratsamma ungen. De flesta ord börjar med vokaler och det finns många ord som kan betyda flera saker. (Bakka: mössa och macka till exempel.) Även om Stella inte har utvecklat ett särskilt tydligt tal så har hon knäckt flera koder och bygger meningar med många ord där hon även sätter in lite svårare ord som inte och bara. Några favoritfraser: Jag bara inte kan. Sägs oftast med glatt och uppsluppet tonfall, sådär så att hon inte verkar sörja att hon inte kan särskilt mycket. Jag tycker inte om... Jag tycker om... Sägs ofta i följd, så att man får veta både vad hon tycker om och inte. Har även lagt märke till att hon inte tycker om nästan någon sorts mat just nu och har väldiga krav på vad hon ska serveras och inte. Senast vi handlade mat talade hon strängt om att Stella inte tycker om kött, mamma. Jag frågade henne vad hon skulle äta när vi åt middag och hon replikerade snabbt att hon ville ha yoggi (yoghurt) och bakka (macka) med kuk (ost, fråga mig inte varför).

Bild på tvååring med nypackad ryggsäck och massor av presentpapper, tagen på morgonen den 7:e januari 2013.

Samtal att minnas

 2 bilder från helgen:

Inte bra gunga.

Handla är roligt.

Samtal att minnas:

Stellas pappa: Åh vad pappa älskar sin Stella!
Stella: Jaa.
Stellas pappa: Vem älskar Stella?
Stella (efter att ha funderat en halv minut): Stina... och tårta.

Samtal på samma tema att minnas:

Stellas pappa: Pappas fina flicka! Vet du vem pappa älskar?
Stella: Mormor Mena!
Stellas pappa: Nja... Pappa älskar sin Stella! Vet du vem mer som pappa älskar?
Stella: Stina!
Stellas pappa: Nej, inte Stina. Pappa älskar xxxx (tioåringen).

Stina är en kompis på förskolan och även namnet på en av Stellas dockor. Stina är för övrigt inte någon av de som Stella umgås mest med av förskolekompisarna.

Kalasdagen

Igår skulle vara den stora kalasdagen. Eftersom vi har haft magsjuka så har vi legat lågt med kalasinbjudningar och bjöd in till kalas med bara några dagar kvar till Stellas födelsedag. Inte så många kunde komma. Vi har därför fått ha små kalas med 1-2 gäster. Igår skulle vara barnkalasdagen, men ju längre dagen gick, desto färre var gästerna som kunde komma. Vi som hade stressat hela dagen för att fixa tårta och mys till våra små gäster satt till sist ensamma i soffan och väntade på ett försenat gäng. På kvällen kom ett annat gäng. Det blev såklart trevligt ändå,och Stella betedde sig bättre än förut. Jag börjar inse att det kommer att bli kämpigt att ha kalas den här tiden på året eftersom det är så många som är sjuka. Antingen har man blivit sjuk under jullovet eller så har man blivit sjuk direkt förskola/skola börjat. Nu hoppas jag bara att det dröjer några veckor innan vi blir sjuka igen.

Att börja om på förskolan

Vi trodde att det skulle bli nästan lika jobbigt som i höstas att börja förskolan igen för Stella. Därför känns det extra kul att det går över förväntan. En dag på hela veckan var hon lite missnöjd men nu fattar hon vad som händer; idag skickades pappa iväg med orden " pappa jobba". Häromdagen när jag hämtade Stella fick vi vända för att hon ville krama sin pedagog innan vi gick hem. Det känns så bra och tryggt att lämna Stella på förskolan och det blir liksom bara ännu bättre när hon numera kan uttrycka sina känslor mer och mer. Imorse blev hon jätteglad när jag berättade att det är torsdag, den dagen då alla avdelningar träffas och sjunger tillsammans. ""Ja, Stella sjunga. Vi komma vi komma!" (Knäppa unge, vägrar låten kring lucia och kör den trettio gånger om dagen nu i januari). Längtar för övrigt tills imorgon då jag slutar tidigt och hinner hämta Stella kring mellis...

Stella 2 år

Vilken dag! Jag har tyvärr inga foton att visa för jag har inte hunnit ta några, men ska fixa från Stellas pappa senare. Imorse firade vi Stella med presentöppning i sängen. Några tåg, mer tågbana, en klänning, ryggsäck, leklera och ett häftigt angry bird-mjukdjur slets fram under stor iver. Vi sjöng för Stella som allvarsamt lyssnade. Sedan lekte vi med tågbanan en stund. Idag har både förskolan och skoln planeringsdag så det passade ju toppen med mjukstart och ledig dag hemma med tvååringen och tioåringen. De har lekt så fint i flera timmar att jag blev alldeles tårögd. Vid flera tillfällen var jag på väg att hämta kameran för att filma dem tillsammans, men sedan tänkte jag att jag skulle njuta av de ögonblicken där och då istället för att missa hälften, eller förstöra genom att avbryta och försöka fånga sådant som liksom är mitt i. Så jag lät bli. På eftermiddagen kom en kompis på minikalas och då var Stella på lite mindre bra humör. Hon hade ingen lust att dela med sig av sina leksaker och domderade folk hit och dit med "Sluta!" och andra mindre trevliga uppmaningar. Jag antar att vi får se till att jämnåriga är här lite oftare så att hon inte växer till en bortskämd unge som inte vill dela med sig av sina saker... Efter middagen badade barnen badkar i 30 minuter och vi fick slita upp dem innan de torkat ihop till små russin. Nu ska jag ladda inför att börja jobba imorgon. Känns som en kalldusch.

6 jan 2013

Den här kvällen för 2 år sedan började jag känna att förlossningen var på gång. Den 6:e januari 2011 var jag beräknad att föda och egentligen kände jag på mig från att jag vaknade på morgonen att någonting var på gång, men jag märkte det på riktigt på kvällen. Efter att ha ringt in till till BB och frågat lite om förvärkar fick jag råden att ta 2 alvedon, lägga mig i badkaret, sedan försöka sova och fokusera på att det kunde ta ungefär en vecka innan det var dags. Jag gjorde så, men visste att jag inte skulle kunna sova. Jag låg i sängen och fantiserade om den lilla bebisen och när jag inte längre kunde sova gick jag fram och tillbaka genom rummen i vår lägenhet medan jag räknade minuter och sekunder. Jag åt ett äpple, jag spelade spel på datorn. Efter några timmar låg jag bara i soffan och räknade genom värkarna och efter ytterligare lite tid, vid kl 5 på morgonen så väckte jag Stellas pappa. Kl 9 kom vi in till BB. Resten är historia och dessutom min favorithistoria som jag ser framemot att återberätta åtminstone vid den här tiden varje år. Kring halv tolv på dagen den 7:e januari kom hon, vårt lilla mirakel. Imorgon fyller alltså Stella 2 år. Å ena sidan känns det som en evighet, å andra sidan minns jag vissa saker som igår och tiden har bara flugit förbi...