Jag vill kramas, men inte med Stina

Det finns många, ibland kanske motstridiga, känslor hos en tvååring. På promenad i fredags berättade hon att Stina kramade henne. Hur kändes det, frågade jag och förväntade mig ett helt annat svar än det som kom. "Jag blev rädd" svarade denna komplexa och helt fantastiska lilla varelse. Sedan berättade hon att hon blir arg när pedagogerna säger att man ska kramas istället för att puttas. (För övrigt får vi noggranna redogörelser varje dag över vem som har puttat vem. Aldrig varför.) En stund senare gungar hon högt i lekparken, ropar "Mamma, kom, jag vill krama dig"... Hemma dirigerar hon så att pussar och kramar blir rättvist fördelade. Ibland ger hon order "Mamma, du ska pussa pappa nu".

Gröna kläder och funderingar

Jag tog en liten paus. Det är konstigt att när man har mycket att göra så känns det alltid som värst när man är nära att avsluta. Nu är det inte många veckor kvar av terminen, både på jobbet och på min utbildning, och det känns nästan omöjligt att avsluta allt och hinna färdigt det man vill - istället skulle jag behöva fokusera på att det snart är klart.  Det är ungefär som att när jag ser målet så känns det extra tungt att springa de sista meterna istället för tvärtom. Märkligt.

Idag lämnade jag Stella på förskolan iklädd gröna kläder. De har grön fest idag. Hon småsprang på vägen mot förskolan, stannade och pekade "Titta mamma, där är min förskola. Jag ska ha gröna kläder på min förskola idag." Sen skrattade hon högt.

Förra helgen var vi ute mycket. Här är en bild från när vi var i en lekpark med Stellas farmor.

Och för en vecka sedan ungefär så firade jag och Stellas pappa 5 år tillsammans. En märker att en börjar bli gammal när 5 år känns som väldigt kort tid. Minns fortfarande på gymnasiet när en räknade månader en varit ihop...

Moodswings

Vi är sjuka igen, eller snarare så är båda barnen sjuka och jag hostar fortfarande irriterande mycket. Vi fick ställa in alla helgens roliga planer, middagar, dater och kalas för att stanna hemma istället. Förutom det så njuter vi av helg. Lagar god mat, busar, badar, åker bil (tur att Stella älskar att åka bil, rätt ofta är räddningen en trotsig dag att ta bilen och handla - behövs inte mer än så), och andra små saker. Och just det. Trotsåldern! En härlig tid som illustreras på de risiga bilderna nedan.

Bamsehatt och citat

"Jag har fått den av min storebror. Min bamsehatt. Min storebror."
"Hejdå mamma jobba bugga. Ses sen. Jag åka russkana. Ingen förskola. Ingen lördag söndag. Inge dodi." (Bugga: plugga, dodi: godis)

Vab

Kaninen får höra en saga om olika djur. "Inte farlig lejon", berättar hon och stryker varsamt kaninens öron.

Idag är vi hemma. Stella har hostat och hostat hela natten, stackaren, och till sist började jag också hosta nästan likadant. Sov kanske 2 timmar så vid halv fem på morgonen bestämde jag att det var läge att ha en hemmadag eller två för att vila upp våra halsar. Stella verkar ändå pigg, har ingen feber och varken hostar eller snorar nu på dagen. Själv känner jag mig mindre ynklig än igår även om jag är ganska trött. Men det kanske är precis vad som behövs - en dag att bara bygga tågbanor och läsa böcker och inte tänka på så mycket annat än nuet...

Hosta, teater och stress

Igår var det hostigt och idag var det hostigt värre. Jag har haft ont i halsen och känt mig allmänt hängig större delen av dagen. Tur då att Stellas pappa var pigg och kunde vara ute och leka med henne hela förmiddagen medan jag pluggade och försökte krya på mig.

Stella sov knappt något på dagen och hostade desto mer så vi var tveksamma till om vi skulle kunna följa våra planer för eftermiddagen. Men hon var peppad, verkade pigg och sugen så vi bestämde oss för att göra ett försök och begav oss på Stellas första teaterföreställning. Det var första barnteatern för oss alla tre och vi var mycket nöjda. Stella satt uppslukad i de trettio minuter som föreställningen varade och vi också, förutom när vi iakttog henne. När föreställningen var slut delade skådespelarna ut en liten bok, en saga om pjäsen, som alla fick ta med sig hem. Vi bjöds även på fika samt fick med en affisch att sätta upp hemma. Det var så kul att höra alla barn, inte bara Stella, efteråt när de berättade om föreställningen. Stella var så nöjd med sin lilla bok och satt tyst hela vägen hem i bilen och läste i den. När vi lagade middag spelade hon själv upp en spännande scen från pjäsen och jag hade svårt att hålla mig för skratt. Kanske en blivande skådespelartalang? Hon har iallafall en dramatisk ådra och intresse för rollspel.

Vi har haft en lugn helg. Jag har känt mig väldigt trött, hängig och stressad. För första gången sedan februari har jag känt att jag bara vill pausa. Skulle vilja ha en helg, eller bara en dag under helgen, då jag inte har texter som ska skrivas, böcker som ska läsas och uppgifter som göras klart. Bara tanken på att det alltid är något jag borde göra är så stressande. Börjar längta till sommaren, när jag avslutat min kurs och kan ha lite mer fritid. På förmiddagen kände jag mig så ynklig då jag satte mig framför datorn för att färdigställa en av tre uppgifter som jag håller på med. Efter en promenad med Stella och hennes pappa då jag fick klaga och gnälla lite så tog jag mig i kragen och gjorde klart det jag måste. Nu är klockan 20.30 och jag ska inte plugga mer för idag. Ska jag dricka en stor kopp te med honung och bara slappa så att jag orkar jobba imorgon.

Early birds

Vi inledde helgen med en tidig morgon och lite hosta samt ont i halsen. Stella hostar och jag har ont i halsen. Efter att ha badat, ätit frukost och sett på tre avsnitt av Benny (Stella älskar sin Benny-dvd, baserad på Barbro Lindgren böckerna om den lilla grisen) börjar vi fundera på vad vi ska göra nu.Kanske gå ut och leka, cykla eller gå till parken? Stella har så livlig fantasi nu och det är härligt att se hur den tar sig uttryck framförallt i olika rollekar. Nyss hällde hon vatten i glas och sa för sig själv att det är så gott med cola - skål. Vi brukar ofta leka att vi är olika djur, som ödlor, katter, ekorrar eller fladdermöss. Det är så kul att se hur hon själv kommer på och genomför sin imitation av ett visst djur.

Badbyxor och Benny på morgonen.

Dagen

 Den blå cykeln och dockan fick följa med ut på cykeltur.
 Efter sista lektionen idag hittade jag ett litet meddelande på whiteboarden:

En blå cykel

Igår fick Stella en blå cykel. En liten trehjuling med flak att lasta små kompisar, som kaninen och vovven på. Eftersom det regnade ute och jag inte var så kry så fick hon använda den inne istället. Succe. Men istället för att trampa på pedalerna (tror inte riktigt hon har koll ännu) så vill hon gå med cykeln vilket får mig att fundera på om vi skulle ha köpt en riktig cykel utan pedaler nu, som många verkar ha. Det här med cyklandet medför långa procedurer. Första ska hon välja ut kläder, en bra outfit att cykla i. Den kan bestå av för små galonbyxor, vårjacka, brorsans mössa och hjälm, för små skor på fel fot osv. Sedan ska medpassagerarna väljas ut. Slutligen bestäms cykelturens mål eller resväg; till vårdcentralen (oftast), till Leos lekland (ibland) eller kanske till förskolan, brorsans rum eller mormor och morfar. Hoppas att denna lek kan utvecklas till bra ensamlek i minst 30 min. Gärna på helgerna på morgonen.

Några vårdagar i april

Tillbringade fredag till söndag i Tallinn. Kom hem sent på söndag-kväll. Saknade min sovande Stella så mycket att jag ville väcka henne. På måndag morgon bestämde hon sig att sova extra länge så till sist väckte jag henne, ivrig som en barnunge på julafton. Pussade på henne, pratade och kramades i en knapp ynklig halvtimme innan jag måste åka till jobbet. Kom dit trött och osugen på att jobba. Fick höra att en av mina två kollegor var sjuka och att ingen vikarie fanns att tillgå. Lovade att lösa det. Drack en stor kopp kaffe och försökte komma på lösningar. Vi fick förmiddagen att funka. Till lunch gick den andra av mina två kollegor hem, också sjuk. Ensam kvar, lika trött, med pulserande huvudvärk, väldigt ont i ryggen, värk i hela kroppen potentiell feber och en tilltagande oro över eventuella bakterier jag kunnat smittas med på flyget, samlade jag ihop de tre klassernas elever till en film. Huttrade i jacka och halsduk medan de såg film. När filmen var slut skickade jag hem dem, släpade mig till bussen och drack en dubbel espresso som hann kicka in lagom till hämtning på förskolan. Mådde bättre. Njöt av att hänga med Stella. Hon verkar större, pratar mer, ser annorlunda ut och har utvecklats massor på 3 dagar - det kan väl inte vara möjligt? Somnade tidigt på kvällen. Vaknade tidigt på morgonen. Samma huvudvärk, ont i kroppen, riktigt ont i ryggen och huvudvärk. Hällde i mig en dubbel espresso och planerade samt genomförde lektioner med lite mer innehåll och genomgångar än film. Släpade mig ut från klassrummet för att hämta något uppiggande. Mötte kollegor som hotade att skicka hem mig pga mitt ynkliga yttre. Gick med på det för att ändra mig på två minuter. Åt lite. Tog på mig halsduken och jackan igen, fixade eftermiddagens lektioner och drog direkt efter. Piggnade till på bussen, kanske koffeinet eller alvedon som kickade in. Åkte hem. Hade möte. Hängde med Stella. Pluggade, eller försökte tills jag insåg att det inte gick. Hade ont i ryggen. Bestämde mig för att inte jobba imorgon utan vila. Så fort jag bestämde det kändes det lite bättre. Ligger nu i soffan där jag har pluggat sedan Stella somnade kring kl 20. Nu ska jag kolla på House of cards och dricka te och samtidigt ha en varm vetekudde på ryggen. Sedan ska den här ynkliga tanten sova. Så här var det alltså några dagar i april 2013 när du, Stella, var 2 år och 4 månader.