Tipp tapp

Jag och Stella kände julpeppen och bakade pepparkakor till tonerna av julmusik idag. Sen dansade vi, hoppade och sjöng i köket tills vi skrattade högt åt varandras rörelser. Efter en mysig kväll dunade stjärnan in och jag ägnade mig åt pappershögen som syns längst bak till höger på bilden. Dags att sätta betyg. Det ska bli så skönt när alla betyg är klara...

Godmorgon

Vi inleder lördagen med frukost och spel. Stella älskar pussel, både i trä och såna som finns på telefonen.

Första advent

På morgonen såg vi julkalendern i soffan med frukost till. Extra spännande var såklart att en av karaktärerna heter Stella, men annars var det inte så himla kul tyckte Stella. Sedan åkte Stella och hennes pappa till badhuset medan jag drog till jobbet i några timmar. På eftermiddagen möttes vi upp på stan. Vi hann både träffa jultomten (som Stella nog tyckte såg skröplig ut, eftersom hon frågade om någon hade slagit tomten) och tala om att en klocka att ha runt handleden vore en finfin julklapp, rida på en ponny och fika.

Nu sitter jag här med en tekopp och längtar så mycket efter julefrid att jag har lust att ta fram julgranen på en gång. Har skaffat en målbild, precis som inför förlossningen, och den inträffar nästan direkt när betygen är satta.

Vad f-n! Gobbe!

Förutom att pussas och äta lussebullar så har vi julpyntat idag. Vi åt lunch på stan och då råkade Stella spilla lite vatten från sitt glas, varpå hon tyckte att en äldre herre gav henne elaka blickar. Så hon spände ögonen i honom, stirrade hotfullt och pekade "Mamma, jag tycker inte om den där gobben! Gobben är arg på mig. Jag menar den där gobben!" Hade svårt att hålla mig för skratt. En stund senare svor hon på en affär när jag sa att vi inte skulle köpa glass. "F-n!" Jag blev förskräckt och förklarade att vi inte säger såna ord, varpå hon förklarade att pappa sagt så när han körde bil; "Men för f-n, din gobbe!". Så hade han minsann sagt. Och på förskolan berättade hon igår att pappa brukar åka naken till jobbet (?!).

Lite snö och mycket jobb

Istället för att blogga har jag jobbat massor och klarat av de flesta utvecklingssamtal och annat. Under tiden har det hunnit snöa. Beundrade utsikten från fönstret på jobbet.

 Stella blev såklart sjukt peppad på snö hon också, men då hade det mesta försvunnit. Lika glad var hon ändå.

Lugnet

Med åldern kommer visdomen. Stella har börjat läxa upp övriga familjemedlemmar lite då och då. Favoriten är att någon ska "lugna ner sig", sagt i mild men något uppfordrande ton.

Lugna ner dig nu!

Det är mycket nu...

Det är mycket nu... Utvecklingssamtal, åtgärdsprogram, utvecklingsplaner, omdömen, betyg och annat. Samtidigt som en liten S egentligen inte behöver sova på dagen längre och därför ibland lever rövare allt senare på kvällen. Den tid som jag brukar stöka undan lite kvällsjobb eller mysa med en kopp te i soffan. Förra veckan var jag tacksam över att vi har sådan tur att vi har föräldrar som kan hjälpa till med barnen. Tack vare Stellas mormor kunde jag smita iväg från vab-dag och ha utvecklingssamtal i fredags och tack vare Stellas farmor kunde vi smita iväg och fira en nybliven elvaåring på middag och egentid i lördags. Förutom att ta hand om sjukt barn och samtidigt jobba har jag hunnit möblera om, städa, fixa tårta samt kakor till elvaåringens kalas och rensa i förrådet. Dessutom har jag städat bort mobilsladden så att jag inte kan ladda över några bilder till datorn. Jaja, den dyker väl upp. För övrigt är jag trött.

Gullig? Jadå.

Stella leker med sina dockor för fullt och pysslar om dem. Hennes pappa säger: "Vad gullig du är Stella". Stella svarar: "Ja, jag är gullig pappa. Lugna ner dig nu."

Värsta vabbandet

För en tid sedan, när vi planerade in utvecklingssamtal på jobbet, nämnde jag att det bara finns 2 dagar då jag verkligen hoppas att Stella inte blir sjuk, och dessa är idag och imorgon, när jag är ensam hemma med barnen och har massor av saker på jobbet. Givetvis är Stella alltså sjuk idag. Jinx. Som tur är har min mamma möjlighet att hjälpa till imorgon så att jag slipper ställa in de utvecklingssamtal som ligger då. Så. Nu sitter vi här i soffan och tittar på Rio. En glad och lite febrig. Den andra trött och inne på andra kaffekoppen.

Ur kaos föds dansande stjärnor

Jag har läst att man måste ha kaos i sig för att föda en dansande stjärna. Idag hade jag det mer än vanligt och min lilla stjärna fick mig att inse värdet av mindfulness. Har försökt planera och förbereda så mycket jag orkat inför en tung vecka med utvecklingssamtal, nya arbetsområden, två barn och ytterligare två dagar själv med barnen. Imorse smög jag och Stella iväg tidigt för att handla god frukost och fira hennes pappa. Sedan har jag kämpat mot huvudvärk och stress på bästa sätt; ena stunden genom att gömma mig i Stellas rum nedbäddad bland några dockor och nästa stund försökt att stöka undan jobb och planering. Nu ligger jag i soffan under en filt, med en tom kopp glögg, en påse godis och en avslutad sorglig bok som jag hann gråta två gånger till. Söndagkväll.