Uteliv

När Stella slutar, oftast kl.14 så går vi hem. Att åka vagn är inte så roligt, men roligare om man har ett mjukisdjur, slipper vantar och helst möter många hundar.

Mellis i solsken.

De små otydliga rackarna på sista bilden, även kallade silkeshöns, bor på Stellas förskola. Vi brukar kika till dem på vägen hem nästan varje dag. De är väldigt söta. Tyvärr kan vi inte gå så nära, för deras skull, men ibalnd kommer de fram och vill bli matade eller bara snacka lite.

Förmiddagsfilosoferande

Jag har skrivit det flera gånger, men jag tycker att en fantastisk sak som hänt sedan jag fick Stella är att jag mycket bättre lever i nuet. Livet är liksom nu, nu och nu istället för planer och tankar på vad som ska hända om ett eller två år eller till sommaren. Jag gillar det. Samtidigt är det så roligt att tänka på framtiden. Småsaker som att längta efter att gå på en strand med Stella, att fylla vår sandlåda med sand, att gunga och åka rutschkana, att stå på bryggan vid mina föräldrars sommarstuga, att åka båt. Att göra om saker man redan gjort fast med Stella där. Att se henne upptäcka världen.

Långhårig rackare som inte ser peppad ut på att resa

Den här långhåriga otydliga lilla rackaren ska iväg till Dublin om 2 veckor. Åh vad jag längtar! I 6 dagar ska jag, Stella, min mamma och min syster ha massor av skoj. Det blir första gången jag flyger tillsammans med Stella och första gången vi sover borta någon annanstans än på sjukhus eller hos mina föräldrar. Jag har redan lite resfeber och försöker förbereda allt som jag kan ha glömt att tänka på samt allt som eventuellt kan gå fel på en resa med en liten Stella. Dessutom går det vattkoppor på förskolan just nu så om vi har riktigt otur är Stella alldeles prickig lagom till vi ska åka...

Stella fikar

Sommartid!

Härligt med sommartid! Helt plötsligt har vi barn som vaknar kring 7 istället för 6 och det känns mycket bättre tycker jag. Hoppas bara att Stella inte däckar vid 18, men det återstår att se.

Jag har varit på vift mest hela helgen och knappt hunnit mysa med Stella känns det som, så nu längtar jag efter att hon ska vakna. Eftermiddagens uppdrag är att hitta ett par lagom stora galonbyxor, vilket är något vi skulle fixat långt tidigare. Jaja. Bättre sent än aldrig. Längtar efter sommar och att släppa ut Stella barfota på vår lilla gräsplutt...

Uppdatering

Usch. Jag är inte en bra mamma idag. Skäms för mig själv. Önskar att jag kunde bete mig lika civiliserat och trevligt hemma som jag lyckas göra på jobbet fastän jag sovit dåligt under alldeles för lång tid och är stressad nästan jämt... Stackars Stella. Jag blev verkligen jätteirriterad över att hon gömt sin egna sko (i tvättmaskinen - logiskt, egentligen) som jag fick leta i 45 minuter överallt utan att hitta den, tokstressad (utan rimlig anledning, inte så att vi höll på att missa en viktig läkartid eller så) och ivrigt påhejad av en fortfarande glad Stella som pekade hejvilt lite varstans, typ i taket, och ropade "dää, dää". Så... Kanske dags att gömma skorna på hög höjd, köpa ett extra par och skärpa sig.

Frisk

Livet går vidare. Förkylningar släpper. Både för vuxna och barn. Härligt att kunna vara ute långa stunder igen. Det finns så mycket roligt att se, upptäcka, smaka och känna på. Snö. Is. Vatten. Träd. Grus. Löv. Sand. Skräp. Trappor. Dörrar. En hel värld.

Och en ny era inleds...

Vabbandet tar sin början. Härligt. Jag, som (ibland) milt uttryckt kan beskrivas som cynisk, räknar med att det kommer att vara kämpigt till sommaren. Stella kommer nog att hinna med några förkylningar, kanske magsjuka eller vattkoppor fram tills dess. Och därmed blir det också jobbigt att hela tiden få liksom ominskolas.

Det här går inte till historieböckerna som någon toppenhelg för vår familj. Men ännu är det ju lite tid kvar så det kanske blir lite bättre. Stella har tröstat sig med den gigantiska nallen (utöver kaninen förstås). Det borde vara besvärligt att dra med sig nallen överallt, särskilt med hög feber, men det gick.

Gå och sova? Visst, ska bara ta med mig nallen.

Fotoexperiment: kamera vs. mobiltelefon

Eh, vad är det du har där? Kamera? Ge den till mig. Nu!

Hej mamma, kolla vad söt jag är!

Ge mig kameran, nuu!

Hihi, nu ska jag gömma mig, kolla!

Jag vill ha den! Nuu!

Storslagen litteratur

En av mina största läsupplevelser och en bok på min topp tio, som iochförsig inte existerar, är Jane Eyre. Jag hör till de personer som kan se samma film om och om igen och som läser om några böcker lite då och då (tror att jag har läst The Catcher in the Rye 5 gånger). Jag minns första gången jag läste Jane Eyre. Jag var tonåring och låg vaken halva nätterna för att jag inte kunde lägga ifrån mig boken. När jag några år senare börjat studera litteraturvetenskap läste jag den igen och slogs av helt andra saker än första gången då det mest var kärlekshistorien och det feministiska temat som jag drogs till. Tematiken kring fri vilja, social hierarki, symboliken och det där mörka gotiska skimret tilltalade mig andra gången jag läste Jane Eyre. Om en tid, kanske till sommaren, ska jag läsa Jane Eyre igen. Då ska jag fundera över det vackra i att fullständigt, helt och fullt, älska en annan människa, en jämlike, med fel och brister. Det är så härligt med böcker man älskar - de kan liksom följa med en genom hela livet - och det känns nästan som att de skrivs om efter ens egna liv och upplevelser. Vad jag menar är att man kan hitta något nytt i det annars välbekanta, att av de många lager som kan finnas så öppnar man och bläddrar bland olika varje gång beroende på omständigheterna. Jag undrar om jag kommer att ha en vilsen tonårsdotter som jag kan ge mitt nötta exemplar av Räddaren i nöden till och om hon isåfall kommer att hitta något av det hon söker i den?