We´re back!

Nu är vi friska - hela högen! I förrgår åkte vi till mina föräldrar och firade en försenad julafton med massor av härliga klappar och god mat. Stella älskade varje sekund. Har fått en ny telefon där jag hunnit ta många bilder, men har ännu inte laddat över några på datorn ännu, så får lägga in några bilder senare.

Nej. Ingenting.

Vi sitter vid bordet och äter julmat.
- Är det gott Stella? Jag frågar glatt och tittar på Stella som smaskar prinskorv.
- Nej. Ingeting. Stella tittar allvarligt upp som för att ge eftertryck åt sina 2 allvarligt och bistert uttalade ord.
- Nähä, svarar jag. Sen skrattar vi lite i smyg åt hennes kommentar.

Jag som hade längtat så efter jul och var så spänd över att fira jul "på riktigt" med Stella, nu när hon är lite större. Och så blev det den stora magsjukejulen 2012. Även om vi verkligen försökte fira som vanligt i vår isolation och med okryddad mat så antar jag att vi kan skratta åt det om några år. Men tur var väl iallafall att tioåringen låg däckad i magsjuka dagen före julafton istället för själva julafton, så att han iallfall kunde vara med och fira, även om det inte blev som vi tänkt. Och tur är väl också att Stellas vidriga diarre gjorde ett kort uppehåll under själva julafton för att istället återkomma för fullt idag istället. Det är ju härligt att ägna morgonen åt att ta hand om sådant efter att ha sovit typ 3 timmar för att samma lilla stackare har svårt att sova pga orolig mage. Jag tror att jag ska gå och vara grinchen en stund för mig själv nu och återkomma senare, efter en kopp kaffe och på bättre humör.

God jul!

Isolerade från vårt planerade julfirande hos mina föräldrar gör vi det bästa medan magsjukebakterierna långsamt försvinner från den senast drabbade tioåringens kropp.

Mamma mu och kråkan!

Har inte tid med fler bilder nu, måste kolla facebook...

21 dec, minnesanteckning

Stella klär på sig och sin docka för att gå till förskolan. Det är en jätterolig lek, fram tills jag vinkar hejdå. Då stannar Stella upp, ser lite rädd ut, och säger "Nej, ingen förskola, hemma". Jag försäkrar att ja, vi ska vara hemma idag för nu har vi jullov. Sen sätter Stella dockan i vagnen och springer runt i hög fart några minuter innan hon tvärnitar och säger "Hej hej! Hemma."

Vi sjunger julsånger ihopkrupna under ett tjockt täcke. Först midnatt råder, sen blinka lilla stjärna och sen försöker jag sjunga fint och med inlevelse på det strålar en stjärna. Då börjar Stella storgråta. För sorgligt? "Inte sjunga om stjärna mer" förklarar hon allvarligt för mig, suckar, vänder bort huvudet fram och tillbaka, andas djupt och plirar mot mig innan hon raskt istället börjar sjunga "tipp tapp tipp tapp".

Kortis

Trött, lite förkyld och ska strax avrunda dagen med att krypa under mitt tjocka täcke och kolla på nån serie innan jag somnar. Imorgon är årets sista arbetsdag. Jag har gjort chokladbollar som jag ska bjuda eleverna på imorgon. De som blir över ska Stella få smaska på om hon vill. Det ska bli så skönt att ha en ledig fredag med barnen, innan allt det där sista fixandet inför julen sätter igång. Eller, så mycket är det ju inte eftersom vi inte firar hemma hos oss. Vilken tur.

Förskolelekar och juldockor

Det kändes som en evighet sedan jag jobbade trots att jag bara varit borta några dagar. Även om jag längtar till julledigheten så var det kul att starta igång veckan och sluta leva isolerad från alla friska. Stella har varit hemma ytterligare en dag med sin pappa men imorgon ska även hon till sitt "jobb", förutsatt att hon är kry. Tror att hon längtar. Under de här dagarna har hon börjat med en ny lek - hon väljer ut kläder som hon klär på sig och sedan vinkar hon och berättar att hon ska gå till förskolan.

Jag har skrivit tidigare om att olika djur eller dockor brukar göra Stella sällskap, som små dagens favoriter. Under de senaste veckorna har pandan varit nummer 1, men en ny, som vi kallar juldockan (har luva, men inte skägg eller tomtekläder) har numera tagit över och bland annat följt med och handlat. Titta så ynklig den lilla sjuklingen ser ut med sin juldocka i famnen!

Magsjuka

Så kom den till oss, antagligen via förskolan. Först Stella, sen hennes pappa tätt följd av mig. Igår låg vi utslagna och försökte underhålla Stella så gott vi kunde från soffan begravda under filtar och med hinkar intill. Idag börjar vi vakna till liv och hittills har ingen kräkts. Tur att Stella är lite hängig själv för annars vet jag inte hur det hade gått. Hon har varit så snäll med mig. Vi har legat i sängen och sjungit i nästan en timme både torsdag och fredag. Vi har tittat på foton under minst lika lång tid och dessutom bara legat och pratat och kramats. Helt plötsligt kan hon massor av nya ord och i nya kombinationer. "Oh nej" utbrast hon teatraliskt imorse när hon tappade något på golvet. Hon svischade förbi tv:n som stod på i vardagsrummet tidigare idag och sa "Titta mamma, åker skidor". Visste inte att hon lärt sig vad skidor är. Och hela tiden räknar hon till tio. Så sött.

Luciamorgon hos oss

Vi var ju så laddade inför lucia, jag och Stella. Igår tränade vi på pepparkakssången och fick till det utan tårar och till och med några leenden på slutet. Så vaknade Stella vid 05.30 imorse, hostade och spydde i rask takt 3 gånger på en timme. Så det blir en vab-lucia. Hittills har det faktiskt varit ganska mysigt trots att jag var ledsen till en början eftersom jag sett framemot lussande och fika på förskolan. Men vi har sett lucia på tv. Sjungit massor. Lagat god fisk. Bakat och myst massor. En bra dag än så länge. Hoppas att det inte blir mer kräkande... PÅ bilden nedanför diggar Stella Sean Banans jullåt som hon själv lyckas slå på om och om igen, den lilla rackaren. Det går utför med musiksmaken, kan jag tycka...

Sjuk? Nej, bara fejkade lite!

Bamse är tydligen bra.

Titta alla mammor och pappor! Bamse!

Titta alla barnen! Bamse!

Bamse ingen blöja?

Mysiga morgnar

De senaste dagarna har jag blivit väckt av en blöt puss och en hand som stryker min kind. Ibland har någon sång hörts också. Iförrgår skrattade jag nästan högt när Stella sjöng "o aj aj aj aj buff" med sådan inlevelse och svärta i rösten att det kändes som en audition eller nåt. Hursomhelst är det ett mycket mysigare sätt att vakna på än med en fot i huvudet.