Att få sjuka barn att äta

Stella har haft hög feber och inte riktigt varit sig själv. Hon äter knappt någonting. När hon inte ens ville ha frukt, glass eller yoghurt som hon annars älskar så kändes det ungefär som att hon antagligen är dödssjuk. Men sen åt hon glatt x antal russin och då kändes det bättre igen. Imorse väckte hon mig kl 6 och talade om att hon var jättehungrig och måste ha en macka på en gång. När jag hade ordnat en macka med alla möjliga pålägg så talade hon om att hon skulle äta yoghurt. Så jag fixade det åt den lilla matvägraren, men det dög inte heller. Till sist slutade det med att hon åt upp min frukost. Jaja. Huvudsaken att hon äter något...

Where is the love?

Vi sitter i soffan och ser på Bolibompa. Signaturmelodin till ett program spelas: "Gissa nu hur mycket, gissa nu hur mycket som jag tycker om dig..." Stella svarar högt och tydligt: "Nej, jag  i n t e  kon  dig".

Sköna söndag

Idag började dagen med ganska tidig uppgång, men efter att jag muttrat färdigt och druckit lite kaffe så blev det en härlig dag. Vi har promenerat i fantastiskt vinterväder, haft allmänt mysigt och hälsat på vänner.

Godmorgon!

Gäng på promenad.

Kärlek

Ibland blir jag lite extra kär i min dotter. Till exempel:
- Om jag säger "aj" och hon genast störtar fram för att blåsa på det som gör ont.
- När hon sjunger för sig själv i sängen på morgonen.
- Då hon blir exalterad över något och ser ut samt låter precis som sin pappa.
- De gånger hon säger "älskar dig" med världens gladaste och goaste röst.

samtal med Stella

Samtal med Stella:
- Bygga klossar! Mamma också bygga.
- Ja, vad kul. Hjälp mig att bygga här. (Bygger några slumpvis utvalda klossar).
- NEJ! Sluta mamma! Inte kon! Jag bara inte kon!
- Tycker du inte om? Bygger jag fel?
- Sluta mamma. Inte kon bygga klossar. Bara inte kon.
- Du tycker inte om att bygga klossar, okej. Vill du äta frukt då? Lite mellanmål?
- Ja! Stella kon apelsin. (Springer till kylskåpet, öppnar och sliter fram en apelsin).
- Vänta Stella så ska jag skala den först.
- Stella kan! (Springer till besticklådan och tar fram en kniv).
- Vänta. Det där är en kniv man har när man äter. Jag behöver inte en sån, ge mig bara apelsinen.
- Stella kan! Sluta mamma!
...
-Så, nu får du apelsinen, varsågod.
- Jag bara inte kon.
- Tycker du inte om? Men du älskar ju apelsin.
- Sluta mamma. Jag bara inte kon.
-Okej.
...
- Mera apelsin!

Slutet på januari

Vi lever. Klär på oss, klär om oss och äter apelsiner.

Att starta samtal

Vårt hus håller på att renoveras, vilket innebär att det är byggjobbare alldeles utanför som arbetar varje morgon när vi ska iväg till förskolan. Stella har såklart varit lite nyfiken på dem och började med att bara titta, sedan efter någon vecka vinka lite och nu när hon blivit modigare vill hon prata med dem. I början av veckan stegade hon fram och fick en av dem att sluta borra för att artigt lyssna på hennes pladder, av vilket jag tror att han förstod ungefär noll förutom att hon sa hej och hejdå. Igår sprang hon glatt fram och berättade att hon har nya täckbyxor, som hon sedan stolt visade upp, och imorse kutade hon fram och skrek högt att hon har trosor och att hon är en stor tjej. Jag hann få med henne därifrån innan hon skulle visa trosorna.

Troslåda för stora tjejer.

Våra vardagsmys

Den här tiden på året är lite seg och tung tycker jag. Jag har svårt att sova och livet känns liksom lite för ... mekaniskt. Stella verkar också ha lite svårt att sova just nu (kanske jag påverkar henne?). När vi är lite extra trötta och sega så får vi försöka vardagsmysa extra mycket istället. Jag gillar att baka eller se på film. Stella gillar att bada. Och att äta det jag bakat.

Kan själv

Stella väljer själv ut sina kläder och klär på sig. Varken jag eller hennes pappa har hjärta att hindra de ibland konstiga kombinationerna. Därför har vi ibland lämnat henne på förskolan med prickiga strumpbyxor och skotksrutig gammaldags julklänning och idag i byxor med för stor sommarklänning ovanpå. Jaja. Hon är glad iallafall. Hon kan själv.

Charlie och Lola

En obeskrivlig känsla drabbade mig imorse: Vi slår på tv:n för att kolla lite barnprogram och dricka morgonkaffe. Stella utbrister: Åh Lola! Lola! Jag frågar henne om hon tycker om Charlie och Lola? Hon skriker så glatt att hon gör det så att jag förstår att det verkligen är något hon gillar massor. Och jag hade ingen aning om det... Det är så konstigt det här med att upptäcka den lilla person ens barn är, sådant man får lära sig och inte visste, sådant som förändras och sådant som man inte har nån aning om varifrån det kommer - det bara finns där; ett lustigt personlighetsdrag, något alldeles unikt och nyss oupptäckt.