Idag åt Stellas pappa lunch medan jag och Stella satt bredvid och såg på tv. Stella tittade på sin pappa och sa: "Du vill pussa mig." Stellas pappa svarade att visst, det vill han såklart. Stella sa än en gång, mer uppfordrande: "Du vill pussa mig!" Stellas pappa frågade då såklart om Stella ville att han skulle pussa henne, hon nickade och fick då en stor puss. Stella lutade sig sen tillbaka i soffan och beordrade sin pappa: "Ät nu!"
Ett ord som ofta hörs hemma hos oss är 'okej'. Jag antar att vi ofta säger det och därför har det blivit så, för det märks mer och mer tydligt det där om att barn gör som en gör och säger som en säger. Stella vill ha deo under armarna på morgonen och sedan vill hon ha en kaffekopp. När vi blivit osams om något, till exempel om att bajsa i blöjan eller på toan, ett vanligt förekommande diskussionsämne, kan Stella fråga och bekräfta i glad ton "mamma, blir du arg nu? Okej, du blir arg." Lika glad. Det är väl inte hennes problem att jag råkade bli arg liksom. Ibland kollar hon av med oss båda och fortsätter sedan lika obekymrad med vad det nu råkar vara för ofog hon håller på med. "Mamma, blev du arg?" Jag svarar att jag blev arg eller ledsen pga något och Stella svarar glatt "okej, du blev arg" och frågar sen: "Pappa, blev du också arg? Okej, du blev också arg."
Imorse fick jag punka på cykeln när jag skulle till jobbet. Det resulterade i att jag fick springa flera kilometer på 10 minuter (dessutom i helt fel skor), vilket i sin tur resulterade i att jag var väldigt röd i ansiktet och halvt utslagen halva förmiddagen. Kanske ska börja löpträna lite mer regelbundet...
På eftermiddagen hängde jag och Stella med 2 gamla (inte i ålder utan som jag känner sedan långt tillbaka) kompisar och deras barn. Det var jättemysigt! Sedan åkte vi hem, åt middag, lagade rabarberpaj, lekte och annat skoj. Nu är den mindre nattad och ligger i sängen där hon sjunger för fullt, medan den större ligger i soffan och läser deckare samt gäspar.
Idag var första dagen på Stellas sommarlov - och hennes pappas också förstås. Själv kämpar jag på nästan hela sommaren, men bara 3 dagar i veckan under juli. 2 veckor i juli ska jag vara ledig och då hoppas jag såklart på fantastiskt väder och många härliga sovmorgnar. Utöver jobb kämpar vi för fullt med att vara konsekvent och överlista denna kluriga tvåårings trots och konstiga idéer. Just nu är kvällarna och läggningarna en kamp. Tji fick vi som haft ett barn som lagt sig utan större problem och tjafs tidigare - nu är det kamp och tjafsiga procedurer var och varannan kväll...
det är en tid att förundras
en tid att älska
en tid att skratta, gråta, krama, pussa, trösta, vyssja
en tid att sjunga, dansa och leka
en tid att gå undan, gömma sig, söka, vila
en tid att lära sig, att respektera, förstå och förlåta
det är en tid att leva
att bara vara
det är en tid att försöka
att ge allt
Vilken morgon! Vaknade först. Först. Före Stella. Jag kan inte minnas att det har hänt någon morgon. Åh, så skönt det var. Nu, medan jag skriver det här ligger hon och tioåringen i hans säng och kollar på roliga spel och klipp på hans ipad. Jag dricker kaffe, kollar mailen och samtidigt på nyheterna. Kan inte minnas att det hänt heller på länge - i lugn och ro.
Att fostra en tvååring har sin charm. Under en timme kan jag pendla mellan ilska, frustration, total förälskelse, fascination och en otrolig trötthet och glädje på samma gång. Idag väljer jag att se det beundransvärda i att Stella lyckades få mig helt slut endast en timme efter att jag hämtat henne från förskolan. Full rulle just nu, kan man säga. Samtidigt försöker jag läsa lite Jesper Juul mellan varven för att inte låta den lille diktatorns regler gälla helt.
Midsommar firades precis som den ska; vi cyklade till firandet förbi hästar och hagar i solsken, åt sill och färskpotatis samt tunnbröd till lunch, fikade jordgubbstårta, lekte massor och sprang barfota i gräset med kransar i håret, grillade god mat till middag, hade allmänt trevligt och cyklade senare hem sjungandes sommarsånger. Imorse vaknade Stella och ville direkt se bilder från igår på sig själv och den nya fyrbente vännen Rambo. På festen fanns även en liten baby som Stella var väldigt nyfiken på och genast tog hand om med mjukisdjur och snuttefiltar. Hon förklarade att hon ville ha med sig bebisen och vovven hem och när jag sa att de inte var våra tyckte hon att vi får köpa egna. Sen la hon till sitt nya favoritord: jajjamän!
Jag och Stella var i en lekpark igår och hade jättekul. Precis när vi skulle cykla iväg fick jag syn på en ekorre i ett träd. Jag ropade på Stella och visade henne ekorren. Hon blev såklart jättenyfiken och sprang fram mot trädet. "Skräm inte ekorren, då gömmer den sig", varnade jag, varpå den läskiga ekorren istället tog stora hopp närmare och närmare min lilla dotter. Alltså, ekorrar - de är ju som råttor egentligen, förutom att folk av någon anledning betraktar dem som söta? Usch! Jag ropade till Stella att backa och sprang fram mot henne medan den rabiata ekorren nu var typ 30 centimeter ifrån oss med sin svintoliknande loppiga svans och sina äckliga tänder. Blev rädd på riktigt att den skulle hoppa på oss och bita oss men kände mig ändå som hysteriska morsan när jag ropade "Nej, försvinn!" medan andra parkgäster hörde/såg. Den rabiata ekorren försvann och kom såklart tillbaka några sekunder senare, efter en mellanlandning i en sopkorg. Stella sprang fram lika glad denna gång och jag fick springa efter. En stund senare, när jag övertalat Stella att vi ska cykla, dyker en ekorrpolare upp i en tall ovanför oss, men på tryggt avstånd. Jag lovar att den tänkte attackera oss från luften - ytterligare en bra anledning att ha cykelhjälm.