Vad f-n! Gobbe!

Förutom att pussas och äta lussebullar så har vi julpyntat idag. Vi åt lunch på stan och då råkade Stella spilla lite vatten från sitt glas, varpå hon tyckte att en äldre herre gav henne elaka blickar. Så hon spände ögonen i honom, stirrade hotfullt och pekade "Mamma, jag tycker inte om den där gobben! Gobben är arg på mig. Jag menar den där gobben!" Hade svårt att hålla mig för skratt. En stund senare svor hon på en affär när jag sa att vi inte skulle köpa glass. "F-n!" Jag blev förskräckt och förklarade att vi inte säger såna ord, varpå hon förklarade att pappa sagt så när han körde bil; "Men för f-n, din gobbe!". Så hade han minsann sagt. Och på förskolan berättade hon igår att pappa brukar åka naken till jobbet (?!).

Lite snö och mycket jobb

Istället för att blogga har jag jobbat massor och klarat av de flesta utvecklingssamtal och annat. Under tiden har det hunnit snöa. Beundrade utsikten från fönstret på jobbet.

 Stella blev såklart sjukt peppad på snö hon också, men då hade det mesta försvunnit. Lika glad var hon ändå.

Lugnet

Med åldern kommer visdomen. Stella har börjat läxa upp övriga familjemedlemmar lite då och då. Favoriten är att någon ska "lugna ner sig", sagt i mild men något uppfordrande ton.

Lugna ner dig nu!

Det är mycket nu...

Det är mycket nu... Utvecklingssamtal, åtgärdsprogram, utvecklingsplaner, omdömen, betyg och annat. Samtidigt som en liten S egentligen inte behöver sova på dagen längre och därför ibland lever rövare allt senare på kvällen. Den tid som jag brukar stöka undan lite kvällsjobb eller mysa med en kopp te i soffan. Förra veckan var jag tacksam över att vi har sådan tur att vi har föräldrar som kan hjälpa till med barnen. Tack vare Stellas mormor kunde jag smita iväg från vab-dag och ha utvecklingssamtal i fredags och tack vare Stellas farmor kunde vi smita iväg och fira en nybliven elvaåring på middag och egentid i lördags. Förutom att ta hand om sjukt barn och samtidigt jobba har jag hunnit möblera om, städa, fixa tårta samt kakor till elvaåringens kalas och rensa i förrådet. Dessutom har jag städat bort mobilsladden så att jag inte kan ladda över några bilder till datorn. Jaja, den dyker väl upp. För övrigt är jag trött.

Gullig? Jadå.

Stella leker med sina dockor för fullt och pysslar om dem. Hennes pappa säger: "Vad gullig du är Stella". Stella svarar: "Ja, jag är gullig pappa. Lugna ner dig nu."

Värsta vabbandet

För en tid sedan, när vi planerade in utvecklingssamtal på jobbet, nämnde jag att det bara finns 2 dagar då jag verkligen hoppas att Stella inte blir sjuk, och dessa är idag och imorgon, när jag är ensam hemma med barnen och har massor av saker på jobbet. Givetvis är Stella alltså sjuk idag. Jinx. Som tur är har min mamma möjlighet att hjälpa till imorgon så att jag slipper ställa in de utvecklingssamtal som ligger då. Så. Nu sitter vi här i soffan och tittar på Rio. En glad och lite febrig. Den andra trött och inne på andra kaffekoppen.

Ur kaos föds dansande stjärnor

Jag har läst att man måste ha kaos i sig för att föda en dansande stjärna. Idag hade jag det mer än vanligt och min lilla stjärna fick mig att inse värdet av mindfulness. Har försökt planera och förbereda så mycket jag orkat inför en tung vecka med utvecklingssamtal, nya arbetsområden, två barn och ytterligare två dagar själv med barnen. Imorse smög jag och Stella iväg tidigt för att handla god frukost och fira hennes pappa. Sedan har jag kämpat mot huvudvärk och stress på bästa sätt; ena stunden genom att gömma mig i Stellas rum nedbäddad bland några dockor och nästa stund försökt att stöka undan jobb och planering. Nu ligger jag i soffan under en filt, med en tom kopp glögg, en påse godis och en avslutad sorglig bok som jag hann gråta två gånger till. Söndagkväll.

Tack.

Lugn morgon med mys i soffan, en tur på stan, lunch och vila tillsammans inlindade i sängen, fika följt av några timmars lek, klättring och basket, sedan hem till god middag och ännu mer lek. Nu: lugnet, i skenet av svag belysning, en bra bok i soffan och vetskapen om att en påse chips och en film väntar. Jag behöver inte mer än så. Tack.

Kärlek - något att fundera över

Det händer mycket med Stellas tal. Hennes pappa tyckte sig märka förändringar efter att ha varit bortrest i 4 dagar. Det är lustigt hur hon plötsligt upptäcker hur ord ska uttalas och påpekar stolt och kanske lite förvånad "Det heter inte kaban, det heter banan".

Under de senaste veckorna har Stella varit väldigt familjekär. Hon leker många lekar där olika familjeroller testas. Stella är mormor, mamma, pappa och storebror till dockor och frågar mycket om barn och föräldrar. "Mamma, när jag var bebis då låg jag i din mage". "Mamma, din mamma är min mormor". Och ibland brukar hon rabbla upp en lång lista på personer som älskar henne. Häromdagen var Stella väldigt söt när hon fundersamt frågade mig om mosters kille också älskar henne.

Allhelgonahelgen

Igår tog vi vårt pick och pack och åkte till Stellas mormor och morfar för att sova över. Det är något som hon har sett framemot i flera veckor. Där åt vi gott, umgicks och hade det jättemysigt. Vädret har varit regnigt och grått så vi har mest varit inomhus. Till exempel har Stella fått se både foton och film från när jag var liten och det var roligt att se hennes reaktion. Många gånger hade hon svårt att se skillnad på vem av oss olika foton föreställde. Det var också svårt att förstå varför inte hon själv fanns med på filmen tillsammans med mamma och moster.

För några timmar sedan kom vi hem, lagade middag och åt med tända ljus, bara vi två. Det är både vilsamt och mysigt att vara vi två. Dels för att det känns som att vi har så mycket tid att göra saker och dels för att vi egentligen inte gör särskilt mycket och det är väldigt skönt att ha det så ibland. Dessutom hann vi med ett djupt samtal om de som inte längre finns här ibland oss - passande på allhelgonahelgen.