Notering, oktober 2014

Snart 4 år. Glad, klok och temperamentsfull. Sällan stilla, ofta i lek. Har börjat pyssla, klippa, limma, rita och måla. Blir tokig över att hon inte kan skriva (skriker, gråter och är allmänt frustrerad över att det inte står Stella på pappret). Känner igen några bokstäver och får ibland till egna ofta bakvända s.

Kommentarer
Glad över en krona: "Hm. Undra om jag ska köpa en tuggummiboll eller om jag ska ge den till nån som sitter utanför Ica?"

I lek: "Jag är en katt. Inte en sån som gömmer sig. En som är lite galen!"

Funderar: "När jag var liten så bodde jag i din mage. Jag åt ingenting, bara drack vatten. Men jag bajsade och sög på tummen. Sen kom jag ut. Då sparkade jag inte dig mer."

Gillar
Att se på film, mysa, leka förskola med dockorna, rita eller skriva (viss hatkärlek till det sista), bada, fika, byta kläder, vara ute och springa eller leka i lekparken.

Gillar inte
många människor på liten yta, att prata tyst, att tvätta håret.

Plötsliga förändringar

Nu är det höst. Vinterkläderna är inköpta. Kvällarna är mörka och morgnarna kalla. Några längtar efter snö och födelsedag. Några längtar efter andra saker.

Stella resonerar på en helt ny nivå. Det är fascinerande hur det ibland känns som att saker förändras plötsligt, från en sekund till en annan. Plötsligt har hon en förändring i sitt utseende, ett mer vuxet drag i ansiktet. Plötsligt använder hon flera nya ord. Plötsligt pysslar hon, nynnar och leker nya lekar. Helt plötsligt.

Feeling is first

Valvakar och tänker på det Sverige våra barn växer upp i. Inga ord för de känslorna just nu så jag gömmer mig i dikter istället...

Förlängd sommar

I helgen har vi förlängt sommaren. Igår strosade vi på stan, lekte och hade mysigt i solen. Sedan kom Stellas farmor och hade en mysig kväll med Stella medan vi 2 vuxna åt en god middag, hann prata utan avbrott i några timmar och dessutom svänga förbi en fest. Det händer inte så ofta. Det där med fest var väl ... 5 år sedan? Idag åkte vi till mina föräldrars stuga och fortsatte att njuta av sol och värme. Vi njöt så mycket att jag förträngde alla jobb-måsten och snabbt fick placera datorn i mitt knä för att hinna skriva lite medan Stella såg på barnprogram efter middagen.

skeenden

jag har älskat dig så länge

en hel evighet innan du kom

så självklart att det var just du

dagarna röda, nätterna blå

finns bara vi

din hand i min hand

dina linjer korsar mina

två veckor, skrynkligt rosa och oförstörd

blir snabbt till två år, en liten person på väg att hända

nu sker du, och nu och nu

vi och en hel värld på armlängds avstånd

så hisnande nära och samtidigt på väg att försvinna

din hand i min hand

en evighet av nu vecklas ut

vetskapen om hur snabbt du kan ryckas bort

det obegripligt svåra att greppa

som finns i mitt grepp om din hand

den närhet som en gång gungade mellan

våra andetag varje blå natt

svävar mellan oss idag fram och tillbaka 

studsar

vetskapen om hur allt förändras

det föränderligas oföränderlighet

jag försöker omfamna den

vad annat att göra

när du sover viskar jag till dig

en evighet har jag älskat dig

en lång sträcka av ögonblick

nu och nu och nu

Konstig morgon

Jaha. Idag har jag lämnat lillplutten på förskolan. Alldeles nyss. Själv ville hon dit cirka två sekunder efter att hon öppnat ögonen. Jag hade sagt att vi skulle komma 8.45 men fick ge upp och gå dit tidigare när ungen stod ute i regnet och väntade vid cykeln ("jag vill inte mysa mer mamma, jag vill dra nu").
Så nu sitter jag här vid datorn. Ska fylla i alla papper. Fatta alla beslut. Ringa alla samtal. Skriva. Utan det barn som har kvittrat i mina öron varje morgon de senaste 2 månaderna. Samtidigt är jag så otroligt sugen på att börja jobba nu. Och jag tror att Stella är det också.

Sommaren - en sammanfattning

Vilken sommar det har varit! På visa sätt känns det som att vårt barn har lämnat en del av barndomen bakom sig, i den mening att hon inte alls behöver oss ett steg bakom, eller snarare några meter ifrån. För detta är sommaren då Stella cyklat iväg själv mest hela tiden, detta är sommaren som jag, i smyg längtat efter sedan förra året (förälder med dåligt samvete - javisst), äntligen har kunnat sitta ute själv med en kopp kaffe eller en bok medan ungen för en gångs skull lekt helt nöjd utan att jag måste vara delaktig. Detta är därför också sommaren då en sprungit bakom en cykel med hjärtat i halsgropen och tickande ångest över en snart stundande framtid med betydligt värre innehåll än cykel, asfalt och små oskyldiga lemmar. Detta är sommaren då kompisar börjat konkurrera ut oss på allvar. Förra sommaren toppade ingenting bad och mys med familjen men denna sommar avslutades middagar abrupt på grund av kompisar som väntat, äventyr bakom hörnet, förbjudna för föräldrar. Samtidigt är det kanske sista sommaren att njuta av ett barn som börjar bli självständigt men ändå håller sig på tillräckligt avstånd så att ett illtjut hörs. Nästa sommar kanske äventyren finns längre bort, så långt borta att den där kaffekoppen hinner bli kall eller att det där samtalet vid middagen inte kan avslutas då ett illtjut hörs tjugo meter bort, för då är illtjutet istället betydligt längre bort.

Jag älskar den här tiden på året. När det går mot höst. Livet känns på något sätt öppet för alla möjligheter. Flera veckors semester och vila. Umgänge med familj och vänner. Tid att vara fullständigt närvarande och gömma det dåliga föräldrasamvetet. Tid att fundera och reflektera. Att planera och drömma. Och samtidigt; ångesten som kommer med det. Ska jag stanna på mitt jobb? Ska jag ta betydligt mer osäkra erbjudanden? Eller ska jag vänta på andra? På något sätt är augusti mitt livs nyår. Alltid en ny säsong, nya möjligheter, eller bristen på sådana. En helt annan anledning till att jag älskar den här tiden på året är att det börjar bli mörka och milda kvällar. Imorse pratade jag och Stella om det i lekparken. "Jag minns när du sa till mig att du gillar hösten mamma. Att du vill hoppa i löven". Det lustiga är att jag minns att jag sagt precis så, men kan inte fatta att ungen kan komma ihåg det...

En sommar med tålamod och bus...

... spring i benen...

... massa livsnjut...

... och bad både i pool och hav.

Sommarläsning

Förutom ett antal Pettsson och Findus så har jag läst ganska mycket i sommar. Idag läser jag kanske klart Donna Tartt, som ligger oavslutad mest för att den är så himla tung att släpa med till stranden. Stella hade hittat Richard Yates Easter parade som hon bläddrade lite lagom förstrött i halvt liggande i soffan imorse. Tyvärr hann jag inte fota innan hon gått vidare till en mindre intellektuell aktivitet (hoppa i soffan och skrika gangnam style). Sommarläsning 2014, eller det mesta av det åtminstone (några utlånade till höger och vänster direkt efter avslut).

Gamla tider och Zara

Stella tycker mycket om att prata om när hon var bebis och hur det var när hon var liten, samt hur det egentligen gick till när hon föddes. Det är ju faktiskt himla skumt det där, att bara komma ut från mammas mage helt plötsligt. Så, idag hamnade vi i soffan med gamla foton som visade både hur det såg ut när jag var nyfödd liten bebis och hur det såg ut när Stella var i magen (ultraljudsfoton) och när hon var alldeles nykläckt. Mycket fascinerande tyckte min dotter. Och jag. Vi satt i säkert en timme och kikade på bilder. Bland alla gamla foton vecklades ett minne upp, som jag förträngt men plötsligt mindes glasklart. En av de första, om inte allra första, gången jag blev publicerad och recenserad. Som Zara, inte Sara. Det var väldigt viktigt då. Åh, vad jag hoppas att mitt barn kommer att hitta ett sätt att uttrycka sig på, i ord, bild eller annat...

I denna ljuva sommartid

I denna ljuva sommartid

har jag sovit i snitt fem timmar per natt

badat mer än vad jag brukar göra under två somrar

läst fler än 10 böcker

promenerat och sprungit

fikat och skrattat

umgåtts

kramat solvarmt barn och

torkat havets spår från solblekt hår

funderat och drömt

önskat och sörjt

planerat

andats och 

försökt

bara vara