Ibland känns det tungt att komma hem från jobbet, helt färdig efter flera timmars skrik och kånkande runt på små barn. Jag vill ju spara det bästa till mitt barn, ha energi att ge henne det lilla extra, den roligaste leken, den bästa sången eller dansen. När Stella är trött, sjuk eller bara gnällig känns det på något sätt enklare att hantera om jag inte redan varit med om samma sak under hela dagen innan jag kom hem från jobbet. Jag vill vara som piggast när jag tar hand om Stella, ha mest tålamod och energi med henne.
Jag undrar hur fort man glömmer bort den där tröttheten som kommer med ett litet barn? Känslan av att vara så trött så att man vill gråta. När det känns som att man knappt kan tänka, lyfta handen eller ta ett steg. Det är då det känns tungt att "ta på sig jobbmasken"; le, vara trevlig, leka, trösta, planera, reflektera, arbeta...
1 kommentar:
Usch, det är tungt den där tiden. Tro mig, det blir lättare på nåt år. Några vaknätter när de är sjuka men på det stora hela får man själv sova tillräckligt. Jag jobbar på kontor så jag slapp skrik och sånt på jobbet när barnen var små men det var ändå jobbigt i början. Sen kommer tonåren -oj oj oj! ;) /Kristina
Skicka en kommentar