Att varje dag vakna och mötas av världens vackraste leende.
Att kunna snosa och pussa på en Stella nästan när man vill.
Att se hennes glädje över och nyfikenhet på sådant som jag tidigare sett som triviala småsaker.
Att ropa på min dotter och höra hennes glada röst babbla ett svar.
Att se Stella tillsammans med min sambo, hennes bror, vår familj och våra vänner.
Att upptäcka nya delar av hennes personlighet, likt ett pussel där en bit läggs varje dag.
Att skratta och busa, leka och fnittra.
Tänk att livet kan vara så fantastiskt, så självklart, så hisnande, så skört, så tryggt och så spännande på samma gång...
1 kommentar:
Så vackert skrivet!
Skicka en kommentar