Skrik skrik skrik

Jag har känt mig väldigt stressad av olika anledningar de senaste månaderna. Eller ska jag vara riktigt ärlig så har jag känt mig lite småstressad sedan vi fick barn, med ett kort uppehåll under sommaren. Jag är nog en person som lätt blir stressad. Hoppas att inte Stella också blir sån, utan mer som sin käre far, lugn och glad. Hursomhelst. Jag har kommit fram till att något som jag har svårt att inte bli stressad av är barnskrik. Hu! Förra veckan jobbade jag massor och hann göra bort mycket som jag varit stressad över och sedan dess har jag varit lugn, glad och hittat på massor av roliga saker med barnen. I helgen var Stella lite klängig och mammig. Det skreks en del och gräts. Idag på jobbet hade jag två följeslagare varav den ena grät konstant över att inte få vara i min famn hela tiden. Om jag bytte en blöja så hade jag min lilla följeslagare bredvid, vrålande och med armarna uppsträckta, samma sak om jag dukade, plockade undan, klädde på eller av någon. Till sist kände jag att jag knappt kunde tänka klart på grund av allt skrikande, men det lugnade ju såklart ner sig efter ett tag. Men när Stella började låta på samma sätt vid nattningen för en stund sedan kände jag att jag fått höra tillräckligt mycket skrik den här veckan. Önskar att jag kunde trycka på en mute-knapp när jag går in på jobbet ibland. Åh så skönt det vore!