Uppdatering

Nu har jag jobbat i 4 månader. Det har varit både jättekul och riktigt tungt. Visst har jobbet varit tungt i sig, det är krävande både psykiskt och fysiskt att arbeta på förskola, men det allra tyngsta har varit att lämna Stella. Det var mycket värre än jag trodde. Jag tänkte att jag var tuffare och att jag skulle känna mig avslappnad och trygg i vetskap om att hon har det bra med sin pappa. Visst har hon det bra hos sin pappa, men jag tänkte inte på hålet det skulle lämna i mitt hjärta. Jag visste inte hur det skulle kännas att leende vinka hejdå på morgonen och gråta när dörren stängts. Jag är som ett barn som säger "Min, min"! Hon är min och jag vill inte vara borta från henne 8 timmar om dagen. Inte ännu. Snart är den första tiden förbi. Snart kan varken jag eller hennes pappa ägna hela dagarna åt henne. Tiden går så snabbt. Snart kräver hon mer stimulans än vad vi kan ge. Därför vill jag vara hemma med min unge lite mer efter nyår.