Under den här veckan har jag märkt att det är en liten och mycket söt härmapa ett steg bakom mig för det mesta. Jag plockar ur diskmaskinen, hon gör detsamma. Jag hänger tvätt, hon också. Jag plockar upp leksaker från golvet och om jag har tur hjälper hon till - annars strör hon nogrannt ut saker över golvet igen och ser väldigt nöjd ut. Och hela tiden pratas det. "Dadadadabä, nanana, bo, mamama, appa, dadadadada". Vi har köpt en pulka till Stella i födelsedagspresent och den gjorde omedelbar succe. Varje morgon går hon och hämtar sin mössa och handskarna och sedan pekar hon på pulkan och pratar; typ "Nu vill jag ut och åka". Vilken härlig ålder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar