Utveckling

Idag har vi varit på det allra första utvecklingssamtalet. Vi fick se foton på Stella, allt ifrån när hon precis börjat på inskolning fram tills för några dagar sedan och vi fick även se en fantastiskt söt liten film som Stellas pedagog fixat. Ibland ilar det liksom bara till i kroppen för att det är så hisnande att ha barn. Det är så fantastiskt. Det går så snabbt. Det är så spännande. Det är så läskigt. Det är helt underbart. De liksom vecklas ut till små personer framför ens ögon varje dag och ändå hinner man inte med. Vår lilla tjej är nu trygg och verkar vara avdelningens charmtroll (jodå, tydligen "slåss" de äldre barnen om att få söva henne. Äh, vaddå, det är väl klart). Helt plötsligt under samtalet fick jag ta tag i min sambos arm för att jag liksom såg tiden susa förbi och hur vi kommer att sitta där och ta avsked, med alla foton och teckningar samlade, när Stella ska gå vidare till förskoleklass...