Nu pendlar jag. Helt plötsligt blir dagarna jättelånga och tiden med Stella har krymt ihop till alldeles förförligt liten och otillräcklig. Jag antar att jag vänjer mig och att även Stella vänjer sig. De här 2 första dagarna har jag varit både trött, ledsen och glad. Glad för att jag får arbeta med något roligt. Trött för att jag har 10-timmars dagar med resandet inräknat. Och ledsen för att jag saknar Stella och känner fruktansvärt dåligt samvete för att jag är borta hela dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar