Julnörden bekänner

Jag längtar som ett barn till jul nu. Längtar på ett nytt sätt och det är ännu mer påtagligt i år än förra året, även om jag började känna så redan då. Julen är väl den största och mesta högtiden, åtminstone i min familj, och därför blir det liksom nåt helt nytt när vi nu har Stella. Under en tid var jag ganska anti jul. Det var förknippat med tråkiga och svåra saker eller händelser. Därför känns det extra skönt att längta så nu. Som om jag tar igen de jular jag inte uppskattat så mycket förr. Jag längtar efter att dela alla nya minnen med Stella, eller snarare att skapa alla dessa nya minnen. Att umgås med familjen. Extra mycket längtar jag efter min syster. Och att få några lediga helgdagar att umgås med nära och kära. Att laga och äta god mat. Att göra fint, baka och pynta. Julgran. Julmusik. Alla såna där filmer som sänds kring jul och nyår. Köpa och slå in julklappar. Promenera en ljus dag med gnistrande snö och en lång pulkabacke som breder ut sig framför. Jag är helt enkelt en julnörd nu.