Häromkvällen låg Stella i sin säng, nattad och redo för att sova. I vårt sovrum, alldeles bredvid, låg jag däckad och trött också redo för att sova även om klockan var väldigt tidigt på kvällen. Hursomhelst så lyssnade jag på Stellas snack medan jag försökte att enbart vila och inte somna. Såhär lät det: "Såja dockan lilla Lo. Ingen fara. Inte bli rädd. Bara sova. Ingen förskola idag. Imorgon förskola. Måndag, tisdag, torsdag, fredag, lördag. Såja... Å nej! Ingen fara docka lilla Lo. Titta panda! En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv, sexton. Nu sova docka lilla Lo. Natt min skatt! Ingen puss."
Ibland känner jag en sån obeskrivlig kärlek till och fascination av den där lilla varelsen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar