Idag har varit en sån där dag då jag bara ville dra täcket över huvudet och gömma mig i sängen hela dagen. När jag hämtat Stella på förskolan bestämde vi oss efter en timmes tjafs och småsurande att vi skulle cykla till biblioteket. PÅ cykeln på vägen dit stryker Stella mig varsamt på ryggen i flera minuter. Sedan utspelas följande konversation.
- Mamma, är du glad?
-Nja, jag är nog inte så glad idag. Men jag är inte sur eller arg heller.
-Okej. Ingen fara. Jag ska vara snäll med min mamma idag.
- Åh, vad glad jag blir då. Jag älskar dig, Stella.
- Mm. Du älskar mig jättemycket.
Lång tystnad.
- Mamma, jag tycker jättemycket om dig. Åh, min mamma! Och jag tycker jättemycket om Dedda (Stella) också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar