Tidigare under veckan fick jag mig ett gott skratt flera gånger. Stellas språkutveckling har tagit riktig fart och hon tar efter allt vi säger. Hon frågar lite då och då vad klockan är (med viktig min, som om hon har bråttom nånstans). Jag svarar såklart. En eftermiddag frågade hon som vanligt vad klockan är och jag svarade att klockan är halv fem. Då blev Stella upprörd: "Nej mamma, du sa att klockan är elva." När hon frågade mig tidigare på dagen så hade jag svarat att klockan är elva och nu var det märkligt att klockan var något helt annat plötsligt. Vi fick ha ett långt samtal om hur klockan går och efter det kollade hon av ungefär var femtonde minut vad klockan är och jag såg på henne hur hon processade denna information.
En blogg om livet som förälder
lördag 7 september 2013
Äntligen helg
Äntligen helg efter en lång vecka. Stella har varit ganska trött efter att ha gått tillbaka till längre dagar på förskolan. Jag hoppas att hon vänjer sig snart. Jag är nöjd med hennes förskola och vet att hon har det bra där men ändå vore det såklart skönare att kunna ha lite mer tid med varandra på vardagarna. Jaja, sånt är livet.
Tidigare under veckan fick jag mig ett gott skratt flera gånger. Stellas språkutveckling har tagit riktig fart och hon tar efter allt vi säger. Hon frågar lite då och då vad klockan är (med viktig min, som om hon har bråttom nånstans). Jag svarar såklart. En eftermiddag frågade hon som vanligt vad klockan är och jag svarade att klockan är halv fem. Då blev Stella upprörd: "Nej mamma, du sa att klockan är elva." När hon frågade mig tidigare på dagen så hade jag svarat att klockan är elva och nu var det märkligt att klockan var något helt annat plötsligt. Vi fick ha ett långt samtal om hur klockan går och efter det kollade hon av ungefär var femtonde minut vad klockan är och jag såg på henne hur hon processade denna information.
Tidigare under veckan fick jag mig ett gott skratt flera gånger. Stellas språkutveckling har tagit riktig fart och hon tar efter allt vi säger. Hon frågar lite då och då vad klockan är (med viktig min, som om hon har bråttom nånstans). Jag svarar såklart. En eftermiddag frågade hon som vanligt vad klockan är och jag svarade att klockan är halv fem. Då blev Stella upprörd: "Nej mamma, du sa att klockan är elva." När hon frågade mig tidigare på dagen så hade jag svarat att klockan är elva och nu var det märkligt att klockan var något helt annat plötsligt. Vi fick ha ett långt samtal om hur klockan går och efter det kollade hon av ungefär var femtonde minut vad klockan är och jag såg på henne hur hon processade denna information.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar