Jag virvlade runt i de här trapporna fram och tillbaka under hela dagen tills jag fick ett samtal från förskolan om en febrig Stella. Då virvlade jag hem, läste böcker, sjöng sånger, såg på Karlsson på taket, badade badkar och annat. Stella tittade på mig med febriga ögon, strök med sin varma hand på min arm och frågade om hon skulle blåsa på mitt onda. Jag förklarade att det är hon som har ont och är sjuk, men hon tittade på mig med mild blick och förklarade stillsamt att mamma också är sjuk. När hon somnat och jag satte mig ner för att planera lite jobb började det kännas som att hon kanske hade rätt trots allt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar