säg ditt namn med eftertryck
aktualisera dig själv
mittpunkten är dina dunkande tinningar
tungspetsen mot tändernas insida
fötterna som alltid burit dig
avskavt korall-lack mot en tröskel
höftens båge vid byrån
jeansens uppvik vid ankeln
armarnas pendling
den vaga linje som håller dig upprätt
och svank
den du blev
den du är
nu
stanna där vid spegeln
och andas ditt namns vokaler
möt din egen blick
låt dig hända
3 kommentarer:
Så vackert. Vems dikt är det, är det du som skrivit? Isåfall är du jätteduktig!
Tack, vad snällt! Den är min. /Sara
Gud vad fin! / Gunilla
Skicka en kommentar