Trött

Ibland känns det tungt att komma hem från jobbet, helt färdig efter flera timmars skrik och kånkande runt på små barn. Jag vill ju spara det bästa till mitt barn, ha energi att ge henne det lilla extra, den roligaste leken, den bästa sången eller dansen. När Stella är trött, sjuk eller bara gnällig känns det på något sätt enklare att hantera om jag inte redan varit med om samma sak under hela dagen innan jag kom hem från jobbet. Jag vill vara som piggast när jag tar hand om Stella, ha mest tålamod och energi med henne.

Jag undrar hur fort man glömmer bort den där tröttheten som kommer med ett litet barn? Känslan av att vara så trött så att man vill gråta. När det känns som att man knappt kan tänka, lyfta handen eller ta ett steg. Det är då det känns tungt att "ta på sig jobbmasken"; le, vara trevlig, leka, trösta, planera, reflektera, arbeta...

Te?

Nån som vill ha en kopp te?

vinterbarn

lilla vinterbarn

stora ögon

pappas händer

mycket hår

du ser allt

en kort stund 

kan jag lägga min kind mot din

drunkna i din blick

näsa mot näsa

 eskimåpuss

du släpper taget

står själv i några sekunder

vinglig men trygg

skrattar

med ögon som skiftar färg

är varje årstid din

föränderlig

självklar

Att sova borta

I lördags hade vi barnvakt. På eftermiddagen packade vi bilen full med allt det som behövs för en natt borta och åkte till Stellas morföräldrar. Där hängde vi en stund, vissa ängsligare än andra (läs: mamma Sara) innan vi tog avsked och åkte vidare för att ta in på hotell. Så konstigt det kändes! Vi badade, bastade, klädde oss fina, åt god mat, pratade - en del om barn men mest om annat och så sov vi massor. På morgonen vaknade vi pigga och utvilade och längtade massor efter världens finaste lilla Stella. Självklart oroade jag mig helt i onödan. Självklart hade hon haft det toppen medan vi var borta. Självklart sov hon hela natten, åt bra, busade och hade skoj. Det känns så skönt att veta att hon är tillräckligt trygg i sig själv för att klara sig utan oss en natt.

Morgon med Stella

Går upp på morgonen, river ut allt från alla hyllor i vardagsrummet, filmer, spel, dukar - allt.

Låtsas leka med tråkig leksak i väntan på att i obevakat ögonblick komma åt en sladd.

Kära magic eightball, kommer jag att hitta något att tugga på?

Ja, den här åtråvärda saken som man inte får röra!

Oj oj oj

Oj oj oj... Idag ska vi lämna världens finaste Stella hos mormor och morfar där hon ska sova över medan vi tar in på hotell och bara myser. Förra veckan längtade jag som bara den bland alla förkylningar och all stress på jobbet. För några dagar sedan började ångesten komma krypande och idag känns det lite jobbigt. Just nu vågar jag knappt titta på henne för att jag känner så dåligt samvete. Hur ska jag kunna slappna av? Det kommer säkert att gå bra och hon kommer att ha så kul och så många nya spännande saker att titta på och undersöka. Men... Tänk om hon slår sig? Tänk om hon vaknar mitt i natten och blir rädd? Tänk om hon blir sjuk helt plötsligt? Tänk om mamma och pappa knappt får sova något på hela natten och Stella är jättejobbig hela dagen? Jag försöker påminna mig om att mina föräldrar tagit hand om och uppfostrat tre barn. Det här ska gå bra! Nu ska jag hinna pussa på min lilla skatt i några timmar till.

I skåpet...

Imorse letade jag mina vitaminer i köksskåpen. I ett av dem låg en liten Dr Brown-nappflaska från Stellas koliktid. Tänk, vad snabbt tiden går! Jag minns hur jag bar runt på henne, fram och tillbaka, när hon skrek och samtidigt räknade jag ner tiden och längtade först tills hon skulle vara 9 veckor (hade läst att den värsta koliken inträffar när bebisen är 6-8 veckor) och sedan tills hon skulle vara 3-4 månader och det skulle växa bort. Och nu är Stella en stor tjej med välfungerande mage...

Titta vovve!

Stella älskar hundar. Hon blir alldeles överlycklig när en hund närmar sig och då gör hon världens sötaste utrop och sprattlar vilt med benen för att komma nära hunden. Vi var ute och promenerade efter middagen idag och råkade träffa en söt hundvalp med snäll husse som hade tid att stanna för att låta Stella undersöka den lilla valpen närmare. När vi sedan skulle säga hejdå och promenera vidare åt varsitt håll så vinkade både Stella och hunden till varandra. Dagens sötaste!

Smilfink med pappas frisyr

Stella är väldigt nöjd över att äntligen ha fått några tänder. Frisyren är hon däremot inte lika nöjd med, men på detta foto har hon ännu inte sett den.

Nattning

Släpp ut mig!