Tankar om förskolan

Jag har länge velat skriva om att Stella fått plats på förskolan, men valt att inte göra det för att det känns jobbigt av olika anledningar. Jag är jätteglad att Stella fått plats på en förskola där jag själv arbetat och som jag tycker är väldigt bra. Det känns tryggt. De senaste veckorna har jag klurat och funderat för att kunna erbjuda Stella den stimulans hon verkar behöva under dagarna, för det är väldigt tydligt att hon blir gnällig och uttråkad väldigt snabbt av att vara hemma med mig. Hon vill ut, träffa människor och ha stora och utmanande ytor att röra sig på. Samtidigt är hon ganska beroende av mig. Naturligtvis. Hon är ”bara” 13 månader och kommer att vara "bara" 14 månader när hon börjar förskola. 

Det känns hemskt att tänka sig att Stella ska få riktiga arbetsdagar, utan sina föräldrar och att det kommer att vara så. Inget mer hemma och mysa på vardagar. Förskola. Före Skolan. Usch. Givetvis är det också så att ingen av oss arbetar skift. Ingen av oss kan arbeta hemifrån. Vi jobbar ungefär samma tider, från 8-16 och med en dryg halvtimme till och från jobbet, alltså 1 timmes total resväg om dagen. Och det är ju så att vi inte har möjlighet att låta Stella börja förskola till hösten. Det måste bli nu. Och jag känner att alla de här jobbiga känslorna, allt det negativa, inte får ta över. Jag måste tänka att det kommer att gå bra. För det måste det göra, även om det kan ta tid. Jag försöker påminna mig om alla inskolningar jag haft och varit med om med jämngamla och till och med yngre knattar än vår. Som gått bra. En del funkade från första dagen. En del från andra veckan. Någon funkade bra och sen helt plötsligt inte alls och sedan flöt det på. För så är det ju. 

Just nu skrivs det ganska mycket om barn och förskola. Jag försöker sålla och hitta sådant som är peppande. Som inte gör att jag känner mig som en dålig förälder. Jag försöker påminna mig om den andra sidan som jag faktiskt har inblick i – hur roligt barn kan ha på förskolan. För egentligen handlar inget av detta om att jag inte tror att Stella kommer att trivas på förskolan. Det kanske blir problem med rutiner och en stor omställning. Jag tror ändå att hon kommer att trivas med att vara med andra barn och utmanas och stimuleras. 

Men jag vet hur det är att jobba och att inte hinna med alla barn på en dag, att inte ha tid att ge den närhet en del vill ha och behöver, bara mysa eller vad som helst. Jag vet hur rörigt och kaotiskt det kan vara när man inte får tag på vikarie. Sådant skulle kännas enklare att hantera om Stella var på förskolan kl. 9-14. Så är det bara. Samtidigt tänker jag att sånt är livet. Jag kan inte skydda henne från sådant. Det kommer att vara så. Jag kan inte förändra det.

Så detta med förskolan känns alltså tudelat just nu. Som tur är har jag lite tid att vänja mig. Och hoppas på det bästa. Jag ska försöka peppa mig själv så att jag kan peppa Stella. Det här ska bli bra!

Grävmaskiner?

Idag har vi varit på biblioteket. Stellas favoriter just nu är böcker, bollar, hundar, telefoner, mössor/vantar och pulkor. Därför blev jag väldigt exalterad över en pekbok jag hittade som innehöll alla dessa saker. Givetvis lånade vi den, och några andra. När vi kom hem började vi genast spana i de nya böckerna och Stella visar såklart inget intresse för boken med alla hennes favvosaker, istället är hon sjukt fascinerad över en bok om Nicke nyfiken och en annan om grävmaskiner. Naturligtvis.

Förkylningar och kyla

Jag tror att Stella har varit mest frisk i helgen, övriga har varit ganska förkylda. Antagligen åker väl hon också på samma förkylning om några dagar trots att vi gett henne massor av apelsiner och kiwi. För övrigt har det varit attans kallt och det är ju svårt att förklara för en ettåring som vill åka pulka halva dagarna. Alltså har vi varit ute korta stunder i konstiga huvudbonader pga att alla Stellas mössor är dåliga på något sätt. En är tillräckligt varm, men det blir alltid en glipa där ett öra sticker fram. En annan täcker öronen bra men verkar stickas och är inte tillräckligt varm. En tredje åker ner över ögonen och täcker inte nacken, men den är varm och bra som extra mössa på en annan mössa. Och så vidare.

På väg mot en stor snöhög.

Baby, baby, baby!

Idag kom det några nya barn och föräldrar till öppna förskolan. De var 4-5 månader och så söta. Hade jag gissat så skulle jag trott att de var 1-2 månader - jag har helt glömt bort hur små relativt nykläckta bebisar är. De var så små och söta att jag blev alldeles till mig. Åh, tänk att det går så snabbt! Tänk att min lilla unge aldrig mer kommer att ligga på en filt och förnöjt dra i någon färgglad figur i ett babygym...

Skapande

 Jag och Stella tog vårt pick och pack och kollade in konst. Stella kollade mest in trappor av olika svårighetsgrad men ibland stannade hon upp och betraktade ett och annat foto eller tavla.

Inspirerade som vi blev bestämde vi oss såklart för att skapa något själva. Tavlan nedan är från den röda perioden.

Jag är mitt i en skapandeprocess och sjukt fokuserad!

Vackert

Dagens stil och kort intervju

Jag: Jaha Stella, det är kul att se att du visar sånt stort intresse för att klä dig själv trots att du är så liten. Hur tänkte du idag till exempel, om jag får fråga som nyfiken modeintresserad mamma?
Stella: Jag ska berätta för dig, du har ju inte så bra koll på sånt här. Jag menar de där mjukisbyxorna du har på morgonen alltså... När det gäller mönster så ska man mixa och våga "think outside the box" som det heter. Randigt och hjärtan är en spännande kombination, lika så de många olika färgerna som blandas och möts, där ändå vitt är den röda tråden uppifrån och ner.
Jag: Jaha, vad intressant. Ja, du har ju vita strumpor ser jag, eller snarare en vit strumpa.
Stella: Precis. Jag vet att ni äldre alltid har två strumpor, men om du kollar noga bland oss lite yngre så ser du att det är en stor trend att bara ha en strumpa eller inga alls. För övrigt är gummistövlar utan strumpor också snyggt och vanligt.
Jag: Mm, det har jag faktiskt lagt märke till inom mitt arbete också. Fascinerande. Okej, om vi går vidare till din frisyr idag då Stella, har du någon kommentar?
Stella: När det gäller min frisyr så är det helt enkelt så att jag har en "bad hairday" och då är det bäst att dölja det. Jag blev lite ivrig med smörpaketet imorse och hann ringa några samtal vid bordet så det blev lite kladdigt och smörigt. Eller ja, det var inte bara smör, jag brukar testa hur det mesta känns mot min lena kalufs. Jag älskar huvudbonader! Nästan vad som helst är snyggt! En mössa, basker, tupperwareburk, kofta, tygbit - bara att improvisera och använda fantasin!
Jag: Jaha, så dina ledord inom mode är alltså mycket fantasi och att våga mixa och göra annorlunda.
Stella: Just det! Lycka till.

Vad ska vi göra?

Just nu funderar jag så det knakar på vad vi kan hitta på att göra idag då Stella är lite krasslig, det är jättekallt ute och vagnens däck måste pumpas på en bensinmack. Hm...

Att upptäcka en hel värld

Rutschkana är så roligt. Om jag bara fick gå uppför den istället för att använde den där jobbiga trappan så skulle det vara pefekt!

Det här var veckans höjdpunkt! Kiknande skratt och kittel i magen. Brorsan är världens bästa!

Förra veckan körde jag flygplan. Ja, en vanlig onsdag bara, inget särskilt. Helt okej.


Det finns så mycket spännande att upptäcka när man är lite mer rörlig. En hel värld!

Det eviga ansvaret

Igår fick vi bevittna genom köksfönstret hur polisen och socialen hämtade ett barn som inte har det så bra hos sin familj. Givetvis kunde jag inte låta bli att titta ut genom fönstret, dels för att vi människor väl är sådana och dels för att detta är en familj vars barn jag varit pedagog åt vid flera tillfällen och ibland under långa perioder (vill klargöra att socanmälningen gjorts nu, alltså flera år senare). Ett barn jag har burit runt på som liten plutt, matat, bytt blöjor på, sövt, klätt på och av, sett växa upp, läst sagor för, spelat spel med, tränat språk med. Jag tänkte att jag ska skriva något om detta men samtidigt känner jag att jag inte vet vilka ord jag ska använda. Vilket otroligt ansvar det är att ha barn. Ett ansvar som inte tar slut.