Fredag den trettonde

Igår blev en lite omtumlande dag. På förmiddagen var det trist och regnigt väder, men jag och Stella tog oss iväg till lekparken ändå i stövlar och regnkläder. Stella ville åka rutschkana och det gjorde vi. När Stella klättrade upp för att åka sitt andra åk så snubblade hon helt plötsligt, jag vet inte om stöveln satt konstigt eller om hon bara halkade, och ramlar med huvudet före över kanten till trappan. Sedan föll hon från ca 1,5 meters höjd ner på marken. Jag vet inte när jag senast känt en sådan panik. Det tog bara någon sekund innan jag var framme hos henne men under den tiden hann jag tänka många hemska tankar, att hon skulle ha brutit nacken, ha huvudet i en onaturlig vinkel, eller kanske mosat några inre organ. När jag hörde henne skrika blev jag överlycklig eftersom det betydde att hon levde och att hon inte landat på huvudet. Inte en skråma fick ungen. Ingen hjärnskakning, ingenting brutet, inte ens ett sår. Sköterskan sa att det var tur att hon landade på sand. Kanske hon är som en katt?

Jag kände mig skakig resten av dagen och drömde mardrömmar om en död Stella under natten. Kände mig som en usel förälder som tappade fokus exakt fel sekund och lät henne falla. Jag fick sån ångest över vetskapen om att sådana där saker kan hända och inte sluta så lyckligt. I några sekunder försökte jag tänka mig hur livet skulle vara utan Stella och det var liksom omöjligt att föreställa sig. Imorse vågade jag inte gå med henne till lekparken förrän hennes pappa vaknat och kunde följa med som stöd. Kan också tillägga att jag pussat henne några hundra gånger samt sagt hur mycket jag älskar henne ett tiotal gånger under dagen. Skönt att fredag den trettonde är över. Jävla skitdag.

Mellandag

Ibland har vi vad jag kallar en mellandag. Det är en dag då vi låter Stella vila från många intryck och olika människor och istället gör vi ingenting särskilt. Igår var en sån dag. Vi köpte lite blommor och sen åkte vi till en ny lekpark. I övrigt var vi bara hemma på gården och lekte. Mamma, pappa och Stella. Ingen annan. Bara mamma, pappa och Stella. Det hörs en återkommande ramsa eller sång varje dag om dessa favvopersoner, mest "mamma, pappa" och jag blir glad varje gång Stella kommer springande (för hon går ju sällan) och sjunger "mamma, pappa, mamma, pappa, mappa". Nu börjar det höras "Tella" också.

Meja meja!

Gunga! Mera, mera! Titta mamma! Hej pappa! Oj! Akta dig! Det mesta som kommer ur Stellas mun är det utropstecken bakom nu. I sängen på kvällen när hon lagt sig ligger hon och ropar på Karin (vår fina granne och en av Stellas bästa vänner). Karin! Kaajin?! På morgonen när hon vaknar ropar hon efter bilar som hörs eller hundar som skäller. Bie bie bien hörs ibland halv sju på morgonen. Det är härligt med så mycket tid helt plötsligt. Tid att bara vara. Att leka, busa, skratta, titta och prata massor. Bygga klossar och åka på små äventyr varje dag, låta vädret styra. Umgås. Och allting är antingen nä eller meja meja (mera mera). Som det ska vara, antar jag.

Häng

Igår kom Stellas moster och morbror på besök. Tillsammans åkte vi ut iväg med bilen för att fika och träffa lite trevliga djur. Kaniner, grisar, hönor och några oidentifierade djur hann vi spana in. Sen åkte vi hem, lagade god mat, skrek och betedde oss lite mindre väl (vissa av oss - jag nämner inga namn).

Idag har vi hälsat på en charmig tjej i Stellas ålder och hennes fina mamma. Nu laddar vi för 18-månaderskontroll och några sprutor imorgon. Hoppas det går smidigt.

Mer och mindre lyckliga dagar

Lycka är att ha en egen pool! Bada är nog det allra roligaste som finns just nu. Att klämma in både bad, rutschkana, gunga och en eller annan glass är total lycka för Stella och därmed oss andra i familjen. Så härligt att äntligen kunna bada ute flera dagar på rad... igår var det dock lite jobbigt. Det är många tänder som ploppar fram och vissa dagar verkar det vara plågsamt. Igår grät Stella, pekade i munnen och sa "aj aj". Jag har spanat lite försiktigt när tillfällen getts och hittat åtminstone 4 nya tänder. Hoppas det känns lite bättre idag så att vi inte avskräcker Stellas moster som kommer på besök från att skaffa barn.

18 månader

Ett och ett halvt år! Det känns så stort helt plötsligt. Förut tyckte jag att det var jättelitet. Jag minns när Stella hade kolik och jag räknade veckorna som sakta, sakta vecklade ut sig. Jag längtade som en tok efter att 6-8 veckors tiden skulle ha passerat och sedan hägrade det magiska 12 veckor, då koliken borde avta. Nu räknar man månader och till sist år istället...

Det mest spännande, tycker jag, som händer i Stellas utveckling just nu är att hon börjar sätta ihop ord. "Hej pappa", "Åka bilen" och så vidare. Nu märks det också att hon har pejl på olika ljud eftersom hon kan härma det man säger om man ber henne och därmed fastnar massor av nya ord.

I övrigt råder lite bloggtorka. Jag kommer igen snart.

Vad vi gjort de senaste 2 dagarna

Övningskört, lekt massor i lekparker och lekland, badat, badat och åter badat. Plus massor av annat. Härligt med sommar och sol!

Bada, bada, bada!

På morgonen går vi till lekparken och sedan åker vi och badar. I bilen på väg till stranden ropar Stella "Bada, bada, bada!". Ganska härligt sätt att tillbringa lediga dagar på. Idag åker vi iväg på minisemester till ett ställe där de har stor pool och massor av spännande vattenäventyr som passar både om man är 9 år och 1 år. Förhoppningsvis om man är över 30 också.

Oro vs stillhet

Jag jobbade sista dagen förra måndagen, en vecka sedan, och sedan åkte jag till Paris på tisdagen. Jag kom hem på lördagkväll. Idag är alltså andra dagen som jag är hemma och ledig och jag känner hur två olika känslor slåss inom mig. En del av mig har jättesvårt att slappna av, gör upp planer, kan inte sitta stilla osv, så som åtminstone jag brukar vara innan jag kommit in i semestermood. Den andra delen njuter av att inte behöva passa tider, att följa efter Stella i skogen eller lekparken, att ha otaliga kvällar, ouppvikta och med möjligheter till mysiga middagar, filmer, lek och spel, långa samtal med gott vin eller te, långa promenader, böcker att läsa, ja allt möjligt som ännu inte är planerat. Den ena sidan av mig är rastlös och vill inte slappna av medan den andra sidan vill åka ut till stugan i några dagar och bara vara (med Stella). Under tiden verkar Stella nöjd över att hela familjen är samlade och lediga, att alla lekparker på området kan upptäckas och bedömas i lugn och ro i vilket väder som helst och att nya spännande klättermöjligheter har uppdagats här hemma.

Hemma!

Hemma från Paris! En mycket glad Stella mötte mig på flygplatsen och jag fick hur många kramar och pussar som helst, så jag var nog efterlängtad. Det känns som att jag har missat massor på fem dagar. Hennes skrapsår är borta, hon pratar på ett helt annat sätt och det har poppat upp både nya tänder och nya ord.

Paris var varmt och bra på alla sätt. Just den här resan hann jag inte se så mycket av staden eftersom jag var på en konferens, men jag hoppas kunna åka dit med Stellas pappa i framtiden och hinna besöka massor av spännande och vackra platser. Hursomhelst kom jag hem väldigt trött, men med många tankar, funderingar och nya idéer.