Julnörden bekänner

Jag längtar som ett barn till jul nu. Längtar på ett nytt sätt och det är ännu mer påtagligt i år än förra året, även om jag började känna så redan då. Julen är väl den största och mesta högtiden, åtminstone i min familj, och därför blir det liksom nåt helt nytt när vi nu har Stella. Under en tid var jag ganska anti jul. Det var förknippat med tråkiga och svåra saker eller händelser. Därför känns det extra skönt att längta så nu. Som om jag tar igen de jular jag inte uppskattat så mycket förr. Jag längtar efter att dela alla nya minnen med Stella, eller snarare att skapa alla dessa nya minnen. Att umgås med familjen. Extra mycket längtar jag efter min syster. Och att få några lediga helgdagar att umgås med nära och kära. Att laga och äta god mat. Att göra fint, baka och pynta. Julgran. Julmusik. Alla såna där filmer som sänds kring jul och nyår. Köpa och slå in julklappar. Promenera en ljus dag med gnistrande snö och en lång pulkabacke som breder ut sig framför. Jag är helt enkelt en julnörd nu.

Pappas flicka

Förut brukade Stella säga att hon är mammas flicka, men efter en lång helg med bara pappa och dessutom en hängig dag hemma från förskolan med pappa, meddelade hon idag att hon är pappas OCH mammas flicka. Allt är som det ska med andra ord. Gäller bara att hålla sig kvar på topp två då.

Mamma Sara åker flygplan!

Stella har pekat och pekat högt ovanför huvudet och förklarat om och om igen vad mamma Sara har gjort i helgen. Själv verkar hon ha haft en alldeles underbart mysig helg med sin pappa. Kom på mig själv med att sakna henne helt förskräckligt och ha väldigt dåligt samvete över att lämna henne under nästan hela fredagen. Tror att det känns svårare att lämna henne på vissa sätt nu när hon är lite större och förstår så mycket mer. Samtidigt så förstår hon ju att jag kommer tillbaka och verkar inte ha saknat mig särskilt mycket. Men oj vad skönt det var att få krama och pussa på henne igårkväll!

Jag kom hem trött men glad efter en rolig och intensiv helg. Ligger ganska mycket efter med jobb så det blir en tung vecka, åtminstone de närmsta dagarna. Sen ska jag försöka förbereda, organisera och räkna ner till julledigheten. Julklappar! Familjemys! Nyår! Stellas 2-årsdag! Nu slutar jag peppa och fixar en kopp te till en hög med orättade prov.

Ekorre!

Vaknade imorse av en glad röst från rummet bredvid som sjöng "korre kane kane kulle kala kottaj, iga öja baane..." (Översättning för den som inte hängde med: ekorrn satt i granen). Tror inte att det finns något bättre sätt att vakna på än av att höra sitt barn sjunga och vara glad. Dessutom hade jag sovmorgon till nästan 7 och blev inte heller väckt vid 6, som brukar hända ibland.

Imorgon åker jag till Frankfurt över helgen tillsammans med min brorsa. Just nu känns det som att jag kommer att sakna Stella alldeles vansinnigt - särskilt eftersom hon har varit lite labil den senaste tiden och verkligen klängt sig fast vid mig. Men jag försöker intala mig att det då är bra för henne att få hänga ensam med sin pappa ett tag och dessutom ska det bli kul att få kvalitetstid med brorsan en hel helg.

Utveckling fast det inte känns så?

När Stella var liten höll jag stenkoll på olika utvecklingsperioder och när det brukade vara. Inte längre. Men jag har förstått att det händer rätt mycket vid den här tiden. Det lustiga är bara att den här gången känns det lite som att vi går bakåt innan. Helt plötsligt vill hon inte lämna mig. Ungefär som det var för 1 år sedan. Och helt plötsligt vill hon inte somna i sin egen säng utan att ha skrikit en stund. Ungefär som det var för väldigt länge sedan. Så vi kanske har en liten bebis snart igen...

Skenet bedrar

Glad och till synes gullig snart tvååring.

Helt plötsligt slår de fasansfulla skriken och trotsen till!

Baka baka lite kaka - med vatten

Idag hämtade jag Stella tidigt, i lita panik efter min dröm som jag skrev om igår. Tänkte att vi verkligen skulle hinna mysa lite. Vi gjorde trolldeg eftersom en av Stellas favvosysselsättnignar är att baka med play do och den hon har är lite torr och skröplig nu. Alltså gjorde jag en egen deg och Stella var väldigt fascinerad av det här med att tillreda själva degen. Så hon fick kladda på med att göra egen deg. Av allt hon gillar så är nog vattenlek eller att bada det absolut bästa och man kan se att hon försöker kombinera det med allt annat kul. Fika? Ja vad kul, om jag får kladda med lite vatten samtidigt. Klä ut sig? Ja, vad kul, om jag får hälla vatten på kläderna och sedan byta. Och så vidare. Så den gröna trolldegen blev snabbt en segare och segare massa som till sist föll samman i porösa små pölar lagom till Stellas pappa kom hem (passande nog). Vi hann också byta tre tröjor eftersom hon absolut skulle ha en tröja på sig. Men vad gör det när man får skapa.

Enkel drömanalys

Vaknade imorse efter en hemsk dröm. Jag drömde att jag kom hem från jobbet och så berättade min sambo att han precis träffat Stellas lärare och att det var synd att jag inte hann träffa läraren jag med. Fattade ingenting och sa "Men hon går ju på förskolan och har väl inga lärare, hon är ju knappt 2 år" varpå min sambo upplyste mig om att jag hade jobbat så mycket så att jag hade missat att Stella skulle börja 6-års nu. Jag blev alldeles kall och det första jag tänkte var att jag undrade vem som hade köpt henne kläder i rätt storlek, eftersom jag brukar hålla koll på sånt. Kanske inte så svårt att analysera den drömmen...

Bra och mindre bra

Idag har jag haft en ganska stressig dag och tyvärr hamnat i konflikt med en elev. Sånt tar så himla mycket energi ibland. När jag kom hem fick jag höra att Stella varit lite ledsen på förskolan när andra föräldrar hämtat sina barn. Mitt dåliga samvete slog genast till med full kraft. Det lustiga med såna här dagar är att jag för lätt glömmer bort allt det bra och det stressiga, jobbiga och trista tar istället över. När jag tänker tillbaka så hände det såklart massor av bra saker också men det är så lätt att tappa dessa i skuggan av konflikter eller ledsna känslor. Jag undrar om det är så redan  för en sån liten plutt som Stella? Att dagen hade många höjdpunkter, men dessa försvann i skuggan av ledsna känslor när andra föräldrar hämtade sina barn? Jaja, imorgon är en ny dag med nya tag.

Klipper till!

Under lovet klippte jag Stella. Eftersom jag gillar lugn och ro har jag bestämt mig för att vänta ett tag innan jag tar med detta barn till en frisör - jag skulle uppskatta att hon brukar sitta stilla i cirka 5 minuter om det inte är något väldigt spännande hon är upptagen med, och sådär riktigt stilla som behövs vid en klippning går i kanske 30 sekunder. Jag vill inte utsätta en frisör för denna lilla ivrare ännu utan offrar mig själv. Så jag kapade en rejäl längd, praktisk som jag är, och räknar med att inte behöva klippa henne igen förrän våren 2013. Följden blev såklart en fantastisk söt frisyr på ett gudomligt vackert barn. Ett barn, som om hon fått bestämma själv, lika gärna hade kunnat ha (och vissa dagar också har)  mössor, hattar och hjälmar på sig minst halva dagen.