Uppdatering

Usch. Jag är inte en bra mamma idag. Skäms för mig själv. Önskar att jag kunde bete mig lika civiliserat och trevligt hemma som jag lyckas göra på jobbet fastän jag sovit dåligt under alldeles för lång tid och är stressad nästan jämt... Stackars Stella. Jag blev verkligen jätteirriterad över att hon gömt sin egna sko (i tvättmaskinen - logiskt, egentligen) som jag fick leta i 45 minuter överallt utan att hitta den, tokstressad (utan rimlig anledning, inte så att vi höll på att missa en viktig läkartid eller så) och ivrigt påhejad av en fortfarande glad Stella som pekade hejvilt lite varstans, typ i taket, och ropade "dää, dää". Så... Kanske dags att gömma skorna på hög höjd, köpa ett extra par och skärpa sig.

Frisk

Livet går vidare. Förkylningar släpper. Både för vuxna och barn. Härligt att kunna vara ute långa stunder igen. Det finns så mycket roligt att se, upptäcka, smaka och känna på. Snö. Is. Vatten. Träd. Grus. Löv. Sand. Skräp. Trappor. Dörrar. En hel värld.

Och en ny era inleds...

Vabbandet tar sin början. Härligt. Jag, som (ibland) milt uttryckt kan beskrivas som cynisk, räknar med att det kommer att vara kämpigt till sommaren. Stella kommer nog att hinna med några förkylningar, kanske magsjuka eller vattkoppor fram tills dess. Och därmed blir det också jobbigt att hela tiden få liksom ominskolas.

Det här går inte till historieböckerna som någon toppenhelg för vår familj. Men ännu är det ju lite tid kvar så det kanske blir lite bättre. Stella har tröstat sig med den gigantiska nallen (utöver kaninen förstås). Det borde vara besvärligt att dra med sig nallen överallt, särskilt med hög feber, men det gick.

Gå och sova? Visst, ska bara ta med mig nallen.

Fotoexperiment: kamera vs. mobiltelefon

Eh, vad är det du har där? Kamera? Ge den till mig. Nu!

Hej mamma, kolla vad söt jag är!

Ge mig kameran, nuu!

Hihi, nu ska jag gömma mig, kolla!

Jag vill ha den! Nuu!

Storslagen litteratur

En av mina största läsupplevelser och en bok på min topp tio, som iochförsig inte existerar, är Jane Eyre. Jag hör till de personer som kan se samma film om och om igen och som läser om några böcker lite då och då (tror att jag har läst The Catcher in the Rye 5 gånger). Jag minns första gången jag läste Jane Eyre. Jag var tonåring och låg vaken halva nätterna för att jag inte kunde lägga ifrån mig boken. När jag några år senare börjat studera litteraturvetenskap läste jag den igen och slogs av helt andra saker än första gången då det mest var kärlekshistorien och det feministiska temat som jag drogs till. Tematiken kring fri vilja, social hierarki, symboliken och det där mörka gotiska skimret tilltalade mig andra gången jag läste Jane Eyre. Om en tid, kanske till sommaren, ska jag läsa Jane Eyre igen. Då ska jag fundera över det vackra i att fullständigt, helt och fullt, älska en annan människa, en jämlike, med fel och brister. Det är så härligt med böcker man älskar - de kan liksom följa med en genom hela livet - och det känns nästan som att de skrivs om efter ens egna liv och upplevelser. Vad jag menar är att man kan hitta något nytt i det annars välbekanta, att av de många lager som kan finnas så öppnar man och bläddrar bland olika varje gång beroende på omständigheterna. Jag undrar om jag kommer att ha en vilsen tonårsdotter som jag kan ge mitt nötta exemplar av Räddaren i nöden till och om hon isåfall kommer att hitta något av det hon söker i den?




 

Ledig onsdag

Onsdagar är min och Stellas dag. Då är vi lediga tillsammans från våra olika förskolejobb. Idag tog vi en härlig morgonpromenad i vårsolen. Sedan gick vi till öppna förskolan och häslade på Stellas gamla polare som hon inte sett på några veckor. Efter lunchen åkte vi in till stan där vi fixade pass. Det var inte kul tyckte Stella och hon ser ganska missnöjd och tveksam ut (läs gråtfärdig och rädd) på sin kommande passbild. Men det kanske inte gör någonting eftersom jag misstänker att Stellas reaktion vid en passkontroll kommer att vara missnöje, tveksamhet, gråt och rädsla inför främmande personer. Själv ser jag stressad, trött och halvsur ut och har dessutom lyckats göra något konstigt med håret men eftersom jag inte ville verka fåfäng vågade jag inte be om att få ta ett nytt foto. Jaja, de är väl inte giltiga så länge ändå, passen. När jag tar nästa bild om typ 4 år kommer jag att vara pigg, fräsch och utvilad. När vi äntligen fixat våra misslyckade pass gick vi en stund i affärer och köpte Stellas första par jeans. Stella ville hellre ha ett par gröna coola sneakers men jag tyckte att det var lite för kallt för det ännu och sa att vi ska vänta med att köpa såna skor, varpå jag fick skrik till svar och en galge kastad på mig. Så nästa onsdag kanske vi går och shoppar skor då...

Ninen

Stella har en ny följeslagare; kaninen, eller nine som hon säger. Kaninen ska följa med överallt. Då kaninen (aka speldosa med batteri i) inte får vara i badkaret blir Stella tokig och får vansinnesutbrott. Härligt med viljestarka och envisa barn tycker jag. Ibland.

Inte utan min kanin.

Tji fick du!

Småsprang hem från jobbet idag för att komma så snabbt som möjligt till förskolan och hämta min älskade unge. Jag öppnade nämligen imorse så jag fick inte säga godmorgon och hade därför mycket Stella-abstinens kl 13.30. När jag kom in på Stellas avdelning blev hon glad att se mig, kramade mig, pussade mig, berättade vad som hänt under dagen och slet sig sedan loss från min famn. Och sedan ville inte tjejen gå hem. Hon skrek när jag klädde på henne. Hon protesterade när jag vinkade till pedagogerna, hon grät när jag öppnade dörren för att gå ut och hon försökte klättra ur vagnen på vägen hem. Jaja. Jag antar att hon trivs och det är ju toppen.

Tjuv med krokigt lurigt ögonbryn

Jag hittade min kamera på golvet och tänkte att det var ovanligt slarvigt av mig att lämna den där. Jag brukar alltid ha den på samma bord. Vid det bordet står en stol och en låda i lagom höjd för Stella. När jag skulle föra över bilder från kameran till datorn upptäckte jag att en liten tjuv hade varit framme och lånat kameran och sedan lämnat den på golvet. Det är inte svårt att lista ut vem eftersom jag skulle känna igen de där fina ögonen överallt. Älskar hur det ser ut som att hon har världens krokigaste lurigaste ögonbryn också...

Tiden

Det där med tid alltså... Den räcker ju inte till. Jag skulle vilja att Stella alltid gick på förskolan 9-14. När min tid i barngrupp är slut skyndar jag mig hem för att vara med Stella. Samtidigt känner jag att jag behöver dubbelt så många timmars palnering per vecka. Dessutom har jag gått ner till 80% på jobbet men med all planering, utvecklingssamtal, kvalitetsredovisning, samt x antal projekt så blir det mer än 100% känns det som.

När jag kommer från jobbet vill jag pussa på och mysa med Stella. Sen, när nioåringen kommer vill jag hinna prata med honom och leka tillsammans med båda före middagen. När barnen har lagt sig skulle jag vilja gå och träna. Sen skulle jag vilja varva ner och ha lite kvalitetstid med min sambo. Till sist skulle jag vilja läsa lite i någon av de tre påbörjade böcker som ligger vid sängen, sitta vid datorn, ha lite tid för mig själv och dessutom gärna sova 8 timmar. Ett bad vore också skönt. Det blir mycket att försöka klämma in på ett dygn. Dags att sänka kraven tror jag bestämt. Det är en himla omställning att vara två arbetande föräldrar med småbarn på förskola kan jag konstatera i slutet på första jobbveckan. Gissar att Stella nog är den som fixat sin första jobbvecka bäst av oss. Det gör mig glad.