Det där med tid alltså... Den räcker ju inte till. Jag skulle vilja att Stella alltid gick på förskolan 9-14. När min tid i barngrupp är slut skyndar jag mig hem för att vara med Stella. Samtidigt känner jag att jag behöver dubbelt så många timmars palnering per vecka. Dessutom har jag gått ner till 80% på jobbet men med all planering, utvecklingssamtal, kvalitetsredovisning, samt x antal projekt så blir det mer än 100% känns det som.
När jag kommer från jobbet vill jag pussa på och mysa med Stella. Sen, när nioåringen kommer vill jag hinna prata med honom och leka tillsammans med båda före middagen. När barnen har lagt sig skulle jag vilja gå och träna. Sen skulle jag vilja varva ner och ha lite kvalitetstid med min sambo. Till sist skulle jag vilja läsa lite i någon av de tre påbörjade böcker som ligger vid sängen, sitta vid datorn, ha lite tid för mig själv och dessutom gärna sova 8 timmar. Ett bad vore också skönt. Det blir mycket att försöka klämma in på ett dygn. Dags att sänka kraven tror jag bestämt. Det är en himla omställning att vara två arbetande föräldrar med småbarn på förskola kan jag konstatera i slutet på första jobbveckan. Gissar att Stella nog är den som fixat sin första jobbvecka bäst av oss. Det gör mig glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar