Igår var jag på träff med pedagogiska nätverket och vi hade jätteintressanta diskussioner kring pedagogiskt ledarskap. Vi pratade mycket om självkännedom, stress och hur vi påverkas som pedagoger i vissa situationer samt vad vi kan göra åt detta. Det är ju så att man inte alltid klickar med alla barn eller alla föräldrar. Under första veckan på jobbet tycker jag mig ha upptäckt att de barn jag inte riktigt klickat till fullo med känns mycket enklare att ha att göra med nu. Jag hittar nya vägar.
Jag tycker inte att det känns superkul att vara tillbaka på jobbet utan hade gärna kunnat, om ekonomin tillät, vara hemma med Stella till hösten. Men det positiva med att börja jobba efter föräldraledighet och inskolning är att jag utan tvekan hittar bättre lösningar på problem nu och jag har större tålamod. Vi har inskolningar på jobbet just nu och jag känner att det är mycket lättare och roligare när jag precis varit med på Stellas inskolning - som mamma.
Samtidigt har jag liksom tappat prestigen på jobbet vilket känns skönt just nu. Eller tappat och tappat, snarare gömt undan den ett tag. Mitt fokus ligger på Stella och hennes välbefinnande. Lustigt nog verkar det göra att jobbet på vissa sätt funkar lättare. Jag bryr mig liksom inte lika mycket. Förut hade jag 15 barn som jag kunde ligga vaken och grubbla över på nätterna. Nu har jag bara plats för ett - mitt eget - och det känns skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar