Å nej!

Stella har börjat med en ny mening mer och mer. "Å nej, jag blir rädd!" Först var det lite gulligt. Hon sprang omkring och tvärstannade utanför det mörka sovrummet, sneglade in och sa "Å nej, jag blir rädd". Sen eskalerade det, antagligen för att hon uppmärksammade att vi tyckte att det var lite roligt. Helt plötsligt blev hon rädd väldigt ofta och för de märkligaste sakerna. Idag kastade hon ner något jag ville ha från bordet (det kallas trots) och när jag bad henne att hämta det förklarade hon att det inte gick eftersom hon "blir rädd då". Hon la till en darrande underläpp och ett litet snyft också. Hm..

Å nej! Jag blir rädd!

Soffhäng

Stella leker tittut.

Kvällsfika.

En tyst minut

Idag var en annorlunda och sorglig dag. En kollega till mig omkom i en bilolycka igår. Vi fick öppna den lilla lådan med duk, ljus och tavelram som man hoppas aldrig få öppna. Hålla en tyst minut för mycket. En sprudlande glad och livfull person finns helt plötsligt inte längre. En person som lämnar en familj med 2 barn och en gravid fru efter sig. Deras liv förändrades för alltid. Livet är så skört. Det är alltid fruktansvärt när man inser det och med små barn går inte känslan att beskriva. Ett felaktigt beslut, en sekund på vägen och sedan ingenting. Vila i frid A. Mina tankar går till dig och de dina idag, och antagligen många dagar framåt. Nu ska jag pussa på de mina.

Frukostvanor

Stella älskar yoghurt och flingor (yågi och pingor). Hon tycker även om mackor med massor av pålägg och oftast är det bara pålägget som slinker ner och möjligtvis smöret, men inte själva brödet. På helgerna brukar vi duka upp god frukost och försöka äta lite längre, om vissa har ro att sitta stilla längre än 10 minuter vill säga. Igår när vi åt god frukost berättade jag för Stella hur mycket jag älskar henne. Hon tittade länge på mig med outgrundlig blick och svarade sen att hon älskar salami.

Träna!

För några veckor sedan bestämde jag att Stella var redo för att följa med mig och träna. Tidigare har det inte känts riktigt rätt (läs: jag hade varit totalsvettig av att jaga henne utan att hinna träna något och de andra personerna i vår omgivning hade saknat all sinnesro eller fokus). Men nu har vi alltså börjat gå för att träna någon gång i veckan tillsammans och Stella tycker att det är jättekul. Hon gillar pilatesbollar och yogamattor särskilt mycket. I förmiddags körde vi ett pass och efter att Stella hade sett mig göra plankan la hon sig genast på mattan bredvid och lyfte sin söta lilla blöjrumpa högt i luften medan hon pustade och sa "Stella stark rumpa, mamma".

Sluta titta!

Vi har haft fullt upp hittills under veckan. Igår har vi varit och tränat (det är så roligt med pilatesbollar tycker förresten Stella). På eftermiddagen åkte vi buss in till stan. Nu duger det inte att sitta i vagnen på bussen utan Stella vill sitta på eget säte som ett stort barn. Sen tittar hon förundrad ut genom fönstret och berättar vad hon ser eller är helt tyst så att man nästan blir orolig. Inne i stan gick vi lite ärenden, fikade, lånade böcker (där en man vinkade till Stella och sa att hon var en otroligt söt liten rackare, varpå Stella högt svarade "Sluta titta!") och sist hälsade vi på Stellas pappa på jobbet.

Cool på bussen.

Fika på stan.

Sen åkte vi hem för efterrätt.

Paus

Jag tog en liten paus. Åkte till Stockholm och hade en fantastisk helg. Kom hem med ny energi och massor av kreativitet till en Stella som varit hängig under tiden jag var borta. Men jag tror nästan att min energi och mitt glada humör smittade av sig på henne för hon har varit så snäll och glad ända sedan dess. Nu njuter vi av sportlov, jag och Stella. Igår var vi på fika och lek på eftermiddagen. Idag har vi hunnit gå till biblioteket, hälsa på Stellas morfar på jobbet en snabbis, gå på en promenad i det härliga vädret och leka med hink och spade i vårvädret. Härligt med lite ledighet!

Morgon på Hötorget.

Morgon hemma.

Övningskörning.

Boll!

Fantastiskt underbar och enkel dag

Idag har Stella varit jätteglad hela dagen. Hon vaknade på morgonen som en liten solstråle, sprang omkring och skrattade och busade här hemma innan vi gick till förskolan. När jag hämtade henne så hörde jag henne gapskratta ute på gården. Härlig känsla. Tittade in genom staketet till förskolan och där stod min Stella och hoppade upp och ner medan hon tjöt av skratt och busade med sina kompisar. Personalen berättade att hela dagen varit så. Sedan gick vi för att handla och på affären busade Stella och gömde sig för andra medan hon skrattade och ropade hallå till vem som helst. Tänk vad allt känns fantastiskt underbart och enkelt när ens barn är glad...

Bloggen...

Bloggen är inte i toppform just nu, eller snarare är det så att jag väljer att lägga mina krafter på annat för tillfället. Därav färre inlägg och foton. Februari är min värsta månad, så det är tur att det också är den kortaste! Nu ska jag göra lite te och däcka i soffan en stund efter att ha avslutat kvällens planering.

Livet.

Jag minns den hemska osäkerhet jag kände när Stella var lite nyfödd bebis. Jag blev alldeles chockad över hur alla förväntade att jag skulle känna henne och kunna tolka hennes minsta rörelse, samtidigt som jag var lika chockad över att vi inte hade någon magisk kontakt så att jag omedelbart förstod hennes skrik, rörelser osv. Jag minns hur glad jag var när jag gissade rätt. Yes, det var som jag trodde! Jag visste väl det! Hur jag peppade mig själv över minsta lilla grej som kunde tyda på att jag hade lite koll, att vi förstod varandra. Det är otroligt skönt att slippa känna så längre. Att inte ifrågasätta mig själv och mitt föräldraskap på det viset. Samtidigt har jag nu insett att det första barnet alltid är det första barnet. Jag kanske känner Stella, men hon är så föränderlig och varje dag uppstår nya utmaningar. Så istället för att googla som en tok över olika sätt att lindra kolik så har jag nu sonderat terrängen över litteratur och valt ut sådant som verkar passa min syn och hur jag tänker. Läser Jesper Juul just nu och njuter att den där känslan över att reflektera över föräldraskapet. Att stanna upp och tänka igenom vad jag gör, hur jag gör det och varför. Försöka lägga en stabil grund för mitt barn. Acceptera att jag ibland får panik över att jag ska traumatisera mitt barn genom att inte alltid prata med lugn normal röst och acceptera att jag ibland känner att det fixar sig bara man litar på magkänslan. Toppar och dalar. Impulsivitet och reflektion. Konstruktivitet och förvirring. Livet.