skeenden

jag har älskat dig så länge

en hel evighet innan du kom

så självklart att det var just du

dagarna röda, nätterna blå

finns bara vi

din hand i min hand

dina linjer korsar mina

två veckor, skrynkligt rosa och oförstörd

blir snabbt till två år, en liten person på väg att hända

nu sker du, och nu och nu

vi och en hel värld på armlängds avstånd

så hisnande nära och samtidigt på väg att försvinna

din hand i min hand

en evighet av nu vecklas ut

vetskapen om hur snabbt du kan ryckas bort

det obegripligt svåra att greppa

som finns i mitt grepp om din hand

den närhet som en gång gungade mellan

våra andetag varje blå natt

svävar mellan oss idag fram och tillbaka 

studsar

vetskapen om hur allt förändras

det föränderligas oföränderlighet

jag försöker omfamna den

vad annat att göra

när du sover viskar jag till dig

en evighet har jag älskat dig

en lång sträcka av ögonblick

nu och nu och nu

Konstig morgon

Jaha. Idag har jag lämnat lillplutten på förskolan. Alldeles nyss. Själv ville hon dit cirka två sekunder efter att hon öppnat ögonen. Jag hade sagt att vi skulle komma 8.45 men fick ge upp och gå dit tidigare när ungen stod ute i regnet och väntade vid cykeln ("jag vill inte mysa mer mamma, jag vill dra nu").
Så nu sitter jag här vid datorn. Ska fylla i alla papper. Fatta alla beslut. Ringa alla samtal. Skriva. Utan det barn som har kvittrat i mina öron varje morgon de senaste 2 månaderna. Samtidigt är jag så otroligt sugen på att börja jobba nu. Och jag tror att Stella är det också.

Sommaren - en sammanfattning

Vilken sommar det har varit! På visa sätt känns det som att vårt barn har lämnat en del av barndomen bakom sig, i den mening att hon inte alls behöver oss ett steg bakom, eller snarare några meter ifrån. För detta är sommaren då Stella cyklat iväg själv mest hela tiden, detta är sommaren som jag, i smyg längtat efter sedan förra året (förälder med dåligt samvete - javisst), äntligen har kunnat sitta ute själv med en kopp kaffe eller en bok medan ungen för en gångs skull lekt helt nöjd utan att jag måste vara delaktig. Detta är därför också sommaren då en sprungit bakom en cykel med hjärtat i halsgropen och tickande ångest över en snart stundande framtid med betydligt värre innehåll än cykel, asfalt och små oskyldiga lemmar. Detta är sommaren då kompisar börjat konkurrera ut oss på allvar. Förra sommaren toppade ingenting bad och mys med familjen men denna sommar avslutades middagar abrupt på grund av kompisar som väntat, äventyr bakom hörnet, förbjudna för föräldrar. Samtidigt är det kanske sista sommaren att njuta av ett barn som börjar bli självständigt men ändå håller sig på tillräckligt avstånd så att ett illtjut hörs. Nästa sommar kanske äventyren finns längre bort, så långt borta att den där kaffekoppen hinner bli kall eller att det där samtalet vid middagen inte kan avslutas då ett illtjut hörs tjugo meter bort, för då är illtjutet istället betydligt längre bort.

Jag älskar den här tiden på året. När det går mot höst. Livet känns på något sätt öppet för alla möjligheter. Flera veckors semester och vila. Umgänge med familj och vänner. Tid att vara fullständigt närvarande och gömma det dåliga föräldrasamvetet. Tid att fundera och reflektera. Att planera och drömma. Och samtidigt; ångesten som kommer med det. Ska jag stanna på mitt jobb? Ska jag ta betydligt mer osäkra erbjudanden? Eller ska jag vänta på andra? På något sätt är augusti mitt livs nyår. Alltid en ny säsong, nya möjligheter, eller bristen på sådana. En helt annan anledning till att jag älskar den här tiden på året är att det börjar bli mörka och milda kvällar. Imorse pratade jag och Stella om det i lekparken. "Jag minns när du sa till mig att du gillar hösten mamma. Att du vill hoppa i löven". Det lustiga är att jag minns att jag sagt precis så, men kan inte fatta att ungen kan komma ihåg det...

En sommar med tålamod och bus...

... spring i benen...

... massa livsnjut...

... och bad både i pool och hav.

Sommarläsning

Förutom ett antal Pettsson och Findus så har jag läst ganska mycket i sommar. Idag läser jag kanske klart Donna Tartt, som ligger oavslutad mest för att den är så himla tung att släpa med till stranden. Stella hade hittat Richard Yates Easter parade som hon bläddrade lite lagom förstrött i halvt liggande i soffan imorse. Tyvärr hann jag inte fota innan hon gått vidare till en mindre intellektuell aktivitet (hoppa i soffan och skrika gangnam style). Sommarläsning 2014, eller det mesta av det åtminstone (några utlånade till höger och vänster direkt efter avslut).

Gamla tider och Zara

Stella tycker mycket om att prata om när hon var bebis och hur det var när hon var liten, samt hur det egentligen gick till när hon föddes. Det är ju faktiskt himla skumt det där, att bara komma ut från mammas mage helt plötsligt. Så, idag hamnade vi i soffan med gamla foton som visade både hur det såg ut när jag var nyfödd liten bebis och hur det såg ut när Stella var i magen (ultraljudsfoton) och när hon var alldeles nykläckt. Mycket fascinerande tyckte min dotter. Och jag. Vi satt i säkert en timme och kikade på bilder. Bland alla gamla foton vecklades ett minne upp, som jag förträngt men plötsligt mindes glasklart. En av de första, om inte allra första, gången jag blev publicerad och recenserad. Som Zara, inte Sara. Det var väldigt viktigt då. Åh, vad jag hoppas att mitt barn kommer att hitta ett sätt att uttrycka sig på, i ord, bild eller annat...

I denna ljuva sommartid

I denna ljuva sommartid

har jag sovit i snitt fem timmar per natt

badat mer än vad jag brukar göra under två somrar

läst fler än 10 böcker

promenerat och sprungit

fikat och skrattat

umgåtts

kramat solvarmt barn och

torkat havets spår från solblekt hår

funderat och drömt

önskat och sörjt

planerat

andats och 

försökt

bara vara

Solen, värmen och rastlösheten

Det är varmt. Vi försöker njuta av denna gratis utlandssemester som det innebär att ha 30 grader på dagen och över 20 på natten. Vissa klarar det bättre än andra, ingen nämnd, men jag gillar att ha det riktigt kallt för att sova bra. På natten drömmer jag klibbiga drömmar om jobbet, sådant som det finns tid att bearbeta på semestern antar jag. Stella badar och vägrar, efter några dagars ihärdiga försök från sin pappa, att bada med sin nya badring. Sedan hon var liten har hon vägrat alla typer av flytringar och hjälpmedel och vill vara själv eller i någons famn. Istället simmar hon på pappas rygg och tjuter av skratt tills hon inte tjuter av skratt längre, utan skriker att hon vill stå själv. Elvaåringen spelar fotboll hela dagarna och är med sina kompisar. Och jag läser böcker. De långa semestrarna lärarna har är härliga att längta till, men efter några veckor blir jag rastlös, precis som min pappa. Förra sommaren sprang jag långa sträckor var och varannan dag. Nu är det för varmt för att jag ska palla en mil, så jag springer kortare intervaller. Istället läser jag så mycket det går, medan en treåring tjattrar bredvid.

No worries

Jag åkte på semester. En måndag till en fredag, bara jag och min syster. I Dublin - en av de mysigaste städer jag besökt. Denna, för mig tredje gången i staden (och första gången utan Stella, med tanke på att hon låg i min mage min första resa till Dublin) har jag pratat, pubbat, promenerat, fikat, shoppat och läst. Det är något med Dublin som lämnar efter sig en så kreativ känsla. Jag vill skriva massor! Sedan kom jag hem till en kvav stad, pussade på mitt barn och hamnade snart i mysbyxor i soffan väntandes på en semifinal som måhända blir episk...

En dag på stranden

Nu är du tre år och en evighet. Det är så mycket du vet. Så många nya ord, tonfall, gester - ett helt hemligt liv har du. Jag står vid sidan om och ser dig förklara för grannen hur gräsmattan ska klippas. När du förklarat färdigt kvittrar du: "Hoppas det går bra, vi ses imorgon", vänder dig om och sänker tonfallet: "Han är min vän. Ville du nåt mamma?".

Idag åkte vi till stranden. Du badade helt själv, medan jag låg på stranden och läste Warsan Shire. När du kom upp från vattnet kröp du ihop tätt intill mig med din röda handduk och studerade mina ögon. En lång stund låg vi så och tittade in i varandras ögon, tills du konstaterade att de är likadana, att dina ögon ser ut som mina.

Helgens häng

I helgen har vi mest varit ute. Vi har hunnit med festivalhäng igår, inklusive hoppborg, och idag strandhäng.