Hur mycket är för mycket?

När man har en bebis så får den ju hänga på till alla möjliga platser och på olika aktiviteter. Tänk vad fantastiskt att de är så anpassningsbara! De har ingen aning om vad som väntar under dagen. Lite babysång, en fika, en lång tur i bilen, eller en tråkig middag hos någon okänd person som vill gulla med en hela tiden.

När Stella var riktigt liten var vi hemma för det mesta, förutom någon dag i veckan så var det mest vi två plus andra som kom hem till oss och hälsade på. Från 3 månaders ålder började vi hitta på fler grejer tillsammans. Men jag försökte ändå ha någon lugn dag hemma varje vecka för att vila från intryck. Nu under sommaren fick jag ibland en känsla av att Stella behövde mer lugn och ro än vi gav henne, att vi hittade på lite för mycket och att hon träffade för många olika personer vissa dagar. Samtidigt har vi ju inte gjort något särskilt egentligen, bara småsaker. Jag vet flera andra som reser mycket och fyller dagarna med aktiviteter. Undrar hur stor skillnad det är på olika barn? En del bebisar verkar hellugna och coola redan från födseln, kan somna var som helst och sitta i famnen på vem som helst. Andra verkar mer oroliga och känsliga och kan bara somna om man gör si eller så och bara vara i mammas eller pappas famn. Hur mycket påverkar man som förälder?  Blir barnen som man själv är eller kan det bli en motreaktion? Det är så väldigt intressant att fundera över vad som är genetiskt och vad som är socialt arv och miljö...