Idag har jag tänkt mycket på hur det kommer att bli när Stella börjar förskola. Eftersom jag precis har börjat jobba vill jag såklart träffa Stella så mycket det bara går innan hon somnar på kvällen. Ofta börjar jag jobba tidigt men ibland hinner vi mysa och leka lite på morgonen. Några gånger har jag sprungit till jobbet för att hon vaknat sent och jag inte pallat med att åka utan att snosat lite på henne. De flesta barn går ju och lägger sig kring 19-20 från att de är små och under förskoleåldern. De flesta vuxna slutar jobba mellan 16-17. Det betyder att man bara har några ynka timmar att umgås utöver helgen. Hur ska jag vänja mig vid detta? Jag förstår verkligen att många går ner i tid när man har en liten. Min dröm skulle vara att arbeta 4 dagar i veckan och ha en ledig dag med min unge.
Jag känner att jag har svårare att hantera föräldrar som gärna har sina barn på förskolan så mycket det går. Jag tar det nästan personligt. Jag förstår inte hur det kan ha blivit så, de borde väl ha känt som jag när deras barn var riktigt små? Får lust att läxa upp dem och tala om att den tiden inte kommer tillbaka. Det gör mig så ledsen att tänka på att det finns föräldrar som liksom har tappat kontakten med sina barn, som hellre gör annat än att skynda sig hem, som kanske inte orkar - vad vet jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar