Det är så skönt att veta att det går riktigt smidigt att resa med barn. Eftersom Stella inte är stilla särskilt många sekunder under sin vakna tid var jag lite bekymrad över hur det skulle gå att flyga flera timmar med henne i famnen. Jag tröstade mig med att tänka att vi antagligen skulle få promenera fram och tillbaka i mittgången för att roa oss, men det behövdes aldrig under de fyra flygresor vi nu genomfört. En enda gång blev det jobbigt och Stella skrek, men som tur var hände det ungefär 20 minuter före landning under hemresan (då stackaren var både trött och väldigt hungrig och ont i öronen dessutom), vilket var helt överkomligt för mig och antagligen tillräckligt för mina medpassagerare.
Tänk att barn är så fantastiskt bra på att anpassa sig. Vilken kick för ens självförtroende som förälder det är att veta att ens barn är så trygg i sig själv att hon eller han klarar av att vistas på främmande ställen och med främmande människor i flera dagar. När Stella vaknade första morgonen i Dublin så tittade hon sig omkring nyfiket och trippade sedan iväg på sina små ben hemma hos min syster redo för nya äventyr utan en tanke på att hon inte hade nån aning om var hon befann sig. Det spelar nog ingen roll när hela världen är så spännande och nya saker upptäcks varje dag. Härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar