Förra sommaren hade vi ju en liten plutt på dryga halvåret som mest låg ner eller kröp omkring. På förmiddagarna brukade jag placera henne i en babysitter på balkongen och läsa medan hon tuggade på någon leksak eller slumrade i skuggan. Jag brukade titta ut över lekparken och längta efter att kunna leka med mitt barn, att kunna vara mer aktiva, röra sig, prata, gunga, busa, gräva i sandlådan. Då kändes det långt borta. Nu är vi där. Nästan varje morgon går vi till just den lekparken och har kul i någon timme och jag njuter av varje sekund. Det gör nog Stella med.
 |
| Förra sommaren, 6 månader. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar