onsdag 22 februari 2012
"Sovmorgon"
tisdag 21 februari 2012
Stellas stream of consciousness
Hej mamma. Maaammma. Mmmammma. Pappa. Baabba. Vovve. Vovve. Apa. Vovve. Lampa. Ampa. Däää. Boll. Abba. BBbb. Nänä. Nä. Mmm. Kaka. Klocka. Däää. Gurka. Nänänä. Mamma. Maamma.
Saker att se fram emot
Om inte alltför lång tid ska jag och min sambo åka iväg på en minisemester från lördag till söndag. Stella kommer att vara hos sina morföräldrar under tiden. Detta är första gången som vi är "långt" borta (läs typ 2,5 timmar med bil). Jag undrar hur lång tid det tar att slå om från mamma-Sara till bara Sara? Jag undrar om jag kommer att vara bättre på att slappna av och inte fundera över Stella som alltid verkar ha superkul utan oss.
Eftersom det varit lite kämpigt här hemma ett tag nu, då Stella till exempel har gått upp mellan 4-5.30 i en månad ungefär nu, brukar jag i jobbiga stunder fundera lite på hur jag som bäst ska nyttja den där tiden. Gå på spa! Kanske massage... Jag kan läsa klart den där boken som jag är för trött för att läsa varje kväll. Jag kan lyssna på musik. Jag kan prata hur mycket som helst med min älskling utan att någon annan avbryter mig eller pockar på uppmärksamhet. Äta god mat. Dansa. Klä upp mig. Hotellfrukost! Bara vara. Sova. Vet inte hur allt ska hinnas med. Men det känns mycket värt att kunna njuta så av den där resan redan innan den blivit av. Hoppas bara att inte Stella blir sjuk. Eller hennes morföräldrar. Eller vi...
Eftersom det varit lite kämpigt här hemma ett tag nu, då Stella till exempel har gått upp mellan 4-5.30 i en månad ungefär nu, brukar jag i jobbiga stunder fundera lite på hur jag som bäst ska nyttja den där tiden. Gå på spa! Kanske massage... Jag kan läsa klart den där boken som jag är för trött för att läsa varje kväll. Jag kan lyssna på musik. Jag kan prata hur mycket som helst med min älskling utan att någon annan avbryter mig eller pockar på uppmärksamhet. Äta god mat. Dansa. Klä upp mig. Hotellfrukost! Bara vara. Sova. Vet inte hur allt ska hinnas med. Men det känns mycket värt att kunna njuta så av den där resan redan innan den blivit av. Hoppas bara att inte Stella blir sjuk. Eller hennes morföräldrar. Eller vi...
Vackert väder
Här i norr njuter vi av vackert väder och går ut och in och ut igen genom dörren eftersom vi kan göra allting själv.
måndag 20 februari 2012
Bilar och dockor, flickor och pojkar
Stella gillar olika fordon. Bilar, traktorer, grävmaskiner osv. Hon försöker låta som dem, hon lånar böcker om dem och hon leker med dem på öppna förskolan. Vi har inte så många bilar hemma. Hennes bror var inte så inne på bilar och vi har inte köpt särskilt många leksaker till Stella ännu, mest babysaker, böcker, djur och klossar.
När vi är på öppna förskolan leker Stella helst med bollar, telefoner eller bilar. Hon brukar släpa runt på någon bil, härma den, åka rutschkana med den och dra den fram och tillbaka. Förra veckan uppmärksammade någon att hon gillar bilar. Jag tänkte inte så mycket på det, kommenterade bara att det är lustigt att hon härmar en bil med ljudet "brum brum" eftersom vi inte har lärt henne det ljudet hemma och att jag undrade var det kom ifrån. Någon dag senare fick Stellas polare Vilmer en kommentar om att han lekte med en docka. Ett större barn plockade åt sig de mindres leksaker och när en förälder skulle lämna tillbaka dem så fick Stella dockan och Vilmer bilen. Förvirring uppstod för en stund när vi föräldrar talade om att det var tvärtom. Jag liksom vaknade till lite efter detta. Hörde helt plötsligt att de flesta andra små flickor där har dockor hemma förutom min unge.
När vi promenerade hemåt kände jag mig förvånad över att det är en "grej" redan nu bland våra småttisar. Att andra förväntar sig att ettåringar ska leka med olika leksaker pga vilket kön de har. De är ju 1 år! Jag vet att många människor tar för givet att barn tycker om olika saker och har olika förutsättningar på grund av sitt kön. Det vet jag. Men jag trodde inte att jag skulle bli varse detta bland jämnåriga föräldrar gällande barn som är så små. Jag trodde att vi hade lite tid på oss ännu, innan könsindelningen ska börja tydliggöras så mycket.
När vi är på öppna förskolan leker Stella helst med bollar, telefoner eller bilar. Hon brukar släpa runt på någon bil, härma den, åka rutschkana med den och dra den fram och tillbaka. Förra veckan uppmärksammade någon att hon gillar bilar. Jag tänkte inte så mycket på det, kommenterade bara att det är lustigt att hon härmar en bil med ljudet "brum brum" eftersom vi inte har lärt henne det ljudet hemma och att jag undrade var det kom ifrån. Någon dag senare fick Stellas polare Vilmer en kommentar om att han lekte med en docka. Ett större barn plockade åt sig de mindres leksaker och när en förälder skulle lämna tillbaka dem så fick Stella dockan och Vilmer bilen. Förvirring uppstod för en stund när vi föräldrar talade om att det var tvärtom. Jag liksom vaknade till lite efter detta. Hörde helt plötsligt att de flesta andra små flickor där har dockor hemma förutom min unge.
När vi promenerade hemåt kände jag mig förvånad över att det är en "grej" redan nu bland våra småttisar. Att andra förväntar sig att ettåringar ska leka med olika leksaker pga vilket kön de har. De är ju 1 år! Jag vet att många människor tar för givet att barn tycker om olika saker och har olika förutsättningar på grund av sitt kön. Det vet jag. Men jag trodde inte att jag skulle bli varse detta bland jämnåriga föräldrar gällande barn som är så små. Jag trodde att vi hade lite tid på oss ännu, innan könsindelningen ska börja tydliggöras så mycket.
Topp 5 vid 13 månader
1. Att gå ut och helst få promenera omkring själv, annars åka pulka. Forever.
2. Dansa i soffan, alternativt springa fram och tillbaka i soffan och försöka göra kullerbyttor.
3. Att få hjälpa till. Hålla dammsugaren, plocka ur kläder från tvättmaskinen, tömma diskmaskinen.
4. Läsa. Gärna 5 böcker samtidigt.
5. Borsta tänderna, helst varje gång man är i badrummet.
2. Dansa i soffan, alternativt springa fram och tillbaka i soffan och försöka göra kullerbyttor.
3. Att få hjälpa till. Hålla dammsugaren, plocka ur kläder från tvättmaskinen, tömma diskmaskinen.
4. Läsa. Gärna 5 böcker samtidigt.
5. Borsta tänderna, helst varje gång man är i badrummet.
söndag 19 februari 2012
Dream a little dream of me
Stella har börjat drömma. Kanske drömmer barn redan som små bebisar, vad vet jag. De senaste månaderna har jag iallafall märkt att saker händer i det där huvudet på nätterna. Några gånger när jag varit in och tittat till henne sent på kvällen så har jag hört henne prata i sömnen. "Vovve", "pappa", "ampa, ampa" eller härligt kluckande skratt. Jag har lett för mig själv och funderat över hur de där drömmarna ser ut; fantastiska hundar, busande pappa eller stora blinkande lampor? Ibland har det där kluckande skrattet bytts ut mot illvrål eller hjärtskärande gråt och rädda förvirrade ögon. Mardrömmar. Det finns mycket att bearbeta när man upptäcker en hel värld på egna ben varje dag. Jag skulle hursomhelst betala mycket för att få se en liten filmsnutt från en av Stellas drömmar...
fredag 17 februari 2012
Komplimanger till barn. Söt eller snabb?
Idag på förmiddagen var jag och Stella på vår vanliga promenad, dvs några hundra meter till centrum, fixa några ärenden och sedan samma väg tillbaka. Först åker Stella pulka och sista 50 meterna brukar hon gå, vilket tar kanske 10 minuter ungefär eftersom det finns en del att upptäcka. På denna korta sträcka och korta tid så hann Stella idag med att fiska in 5 komplimanger och jag skulle uppskatta att det händer ganska ofta. Så är det ju med små barn. Idag fick vi höra att hon är så otroligt söt av två personer, att hon är så liten men ändå duktig på att gå av två personer och dessutom att hon är snabb. Det är oftast sådant folk kommenterar när vi är ute, ibland kan hon få höra att hon är bra på att prata om vi träffar någon med hund eftersom hon ofta skriker vovve som en tok.
Jag önskar naturligtvis att mitt barn växer upp och har stark självkänsla och gott självförtroende, tror på sig själv och går sin egen väg. Å ena sidan kan jag önska att Stella kunde fortsätta få höra sådana saker när hon om, säg 12 år, går och köper mjölk. Att hon sträcker på sig och tycker att hon är fantastiskt söt och snabb osv. Å andra sidan ser jag redan en fara i att barn får kommentarer för att de är söta. Jag kan inte enbart vara en stolt förälder när någon säger att mitt barn är söt. Givetvis tycker jag att Stella är världens sötaste. Men jag försöker själv redan nu att inte ge kommentera hennes utseende för mycket. Jag tänker på hur det kan påverka mitt barn i framtiden att få höra ofta av andra människor att hon är söt. Och jag önskar att mitt barn istället kommer att få massor av komplimanger om hur bra hon är på att springa, hur stark och snabb hon är, istället för hur hon ser ut. Såklart man får säga att hon är söt, men gärna också eller istället att hon är rackarns snabb, att hon har en stark röst, att hon kan säga många ord eller bara "Hej! Är det roligt att åka pulka?".
När vi så kom hem läste jag Johans blogg: http://hornstull.nu/?p=1890 och det fick mig att fundera vidare på detta med hur jag själv kommenterar andra barn eller bebisar. Om jag träffar en liten bebis, under 6 månader, så säger jag ofta att han eller hon är just liten och söt. För jag tycker, kanske som de flesta, att så små barn är just små och söta. Men jag hoppas att jag inte till större barn som börjar bli mer medvetna om sig själva och förstår vad jag säger kommenterar så ofta hur de ser ut. Det är lätt hänt och jag har säkerligen gjort så, men jag vill verkligen försöka fokusera på annat än utseende. För mig känns det viktigt.
Jag önskar naturligtvis att mitt barn växer upp och har stark självkänsla och gott självförtroende, tror på sig själv och går sin egen väg. Å ena sidan kan jag önska att Stella kunde fortsätta få höra sådana saker när hon om, säg 12 år, går och köper mjölk. Att hon sträcker på sig och tycker att hon är fantastiskt söt och snabb osv. Å andra sidan ser jag redan en fara i att barn får kommentarer för att de är söta. Jag kan inte enbart vara en stolt förälder när någon säger att mitt barn är söt. Givetvis tycker jag att Stella är världens sötaste. Men jag försöker själv redan nu att inte ge kommentera hennes utseende för mycket. Jag tänker på hur det kan påverka mitt barn i framtiden att få höra ofta av andra människor att hon är söt. Och jag önskar att mitt barn istället kommer att få massor av komplimanger om hur bra hon är på att springa, hur stark och snabb hon är, istället för hur hon ser ut. Såklart man får säga att hon är söt, men gärna också eller istället att hon är rackarns snabb, att hon har en stark röst, att hon kan säga många ord eller bara "Hej! Är det roligt att åka pulka?".
När vi så kom hem läste jag Johans blogg: http://hornstull.nu/?p=1890 och det fick mig att fundera vidare på detta med hur jag själv kommenterar andra barn eller bebisar. Om jag träffar en liten bebis, under 6 månader, så säger jag ofta att han eller hon är just liten och söt. För jag tycker, kanske som de flesta, att så små barn är just små och söta. Men jag hoppas att jag inte till större barn som börjar bli mer medvetna om sig själva och förstår vad jag säger kommenterar så ofta hur de ser ut. Det är lätt hänt och jag har säkerligen gjort så, men jag vill verkligen försöka fokusera på annat än utseende. För mig känns det viktigt.
torsdag 16 februari 2012
Logisk Stella
onsdag 15 februari 2012
Framgång och svartsjuka
Stella har varit väldigt mammig den senaste tiden. Nästan lite besatt. Naturligtvis är det förståeligt eftersom hon har en fantastisk mamma, men jag har ändå längtat efter att detta ska mattas av lite grann. Och nu tycker jag mig kunna se ett skifte. För det första har hon börjat prata om sin pappa hela dagarna. Pappa, pappa, hit och dit. För det andra lämnar hon mig och går iväg på egna äventyr, inte bara hemma utan även på öppna förskolan. Förut höll hon noga koll på var jag var när andra människor var närvarande. Tyvärr är ju en nackdel med detta att Stella är så rörlig - hon kan klättra upp på det mesta och springer ganska snabbt. Så på öppna förskolan glädjs jag en kort stund åt att hon dragit iväg till ett annat rum och inser två sekunder senare att det finns en soffa/rutschkana/gungbräda eller någon annan potentiell dödsfara som hon antagligen är i full färd att utforska, varvid jag får följa efter henne igen. Förut lämnade inte Stella mig. Nu kan inte jag lämna henne.
En annan sak jag upptäckt är att min dotter inte gärna vill dela med sig av mig till andra barn. Återigen förståeligt, men ändå något vi får träna på. Idag hjälpte jag en pojke att åka rutschkana på öppna förskolan. Stella kom springande, viftade med pekfingret mot honom och ställde sig sedan och slet i mitt ben skrikande som besatt. Jag hjälpte en flicka som ramlade när hon tränade på att gå. Hon satte sig i mitt knä en stund och Stella kom återigen springande och gallskrek, började gråta och behövde givetvis tröstas i mitt knä. Jag tror dessutom bestämt att jag såg Stella ge den lilla flickan ilskna och misstänksamma blickar både en och två gånger senare.
En annan sak jag upptäckt är att min dotter inte gärna vill dela med sig av mig till andra barn. Återigen förståeligt, men ändå något vi får träna på. Idag hjälpte jag en pojke att åka rutschkana på öppna förskolan. Stella kom springande, viftade med pekfingret mot honom och ställde sig sedan och slet i mitt ben skrikande som besatt. Jag hjälpte en flicka som ramlade när hon tränade på att gå. Hon satte sig i mitt knä en stund och Stella kom återigen springande och gallskrek, började gråta och behövde givetvis tröstas i mitt knä. Jag tror dessutom bestämt att jag såg Stella ge den lilla flickan ilskna och misstänksamma blickar både en och två gånger senare.