Sovande snöängel

Jag var nyss inne i Stellas rum och tittade till henne. Hon hade somnat som en snöängel, med armar och ben utsträckta åt varsitt håll och en liten röd bil bredvid sig, som hon antagligen smugglat med sig och krampaktigt hållt i tills tröttheten tog över. Tänk, hur man kan älska någon så, att man nästan får hindra sig från att väcka upp dem...

Det händer mycket nu - egentligen är det väl så att det nästan alltid händer mycket. Jag tycker förresten att det fortfarande är så med nioåringen. Stella pratar mest hela tiden och det poppar upp några nya ord titt som tätt. Det gulligast just nu är "oj". Hon har några nya miner bland andra blyg/generad och förorättad (putar med underläppen och stirrar under luggen alternativt putar med läppen och vänder demonstrativt huvudet åt andra hållet. Det är så lusigt hur barns kroppspråk, gester, rörelsemönster och mimik formas efter föräldrarna. Redan nu har vi upptäckt att det gäller att passa sig. Jag svor till för någon vecka sedan och strax efter hördes världens sötaste röst repetera "ävjaj"...

Sol och moln

Vi har njutit av solen. Massor! Livet känns så enkelt när man kan springa omkring ute hela dagarna i värmen och göra roliga saker hela helgen. Det enda molnet på vår himmel är några tänder som är på väg ut och ställer till det ibland på nätterna och morgnarna.

Chefen

Du! Nu kommer du hit och ger mig mer fart - på en gång!

Stopp! Inga fler foton.

Onsdag!

Jag ljög tidigare när jag skrev om min och Stellas sista lediga onsdag. Efter lite tjat på min chef förhandlade jag fram ytterligare 2 lediga onsdagar under maj. Förra veckan och denna. Jag hade gärna varit ledig onsdagar länge framöver. Det är naturligtvis bra om Stella kan ha kortare dagar på förskolan varje dag, men det finns många fördelar med en hel ledig dag också - framförallt att man verkligen tar tillvara på den. Och det gör vi. Det finns inget bättre än när det är strålande sol och vi har hela dagen framför oss. Jag tror att vi cyklar ut på äventyr när Stella har vaknat. Imorse insåg jag förresten att det är en dryg månad till semestern. Åh!

Förskoleuppdatering

Nu har Stella gått på förskola i ungefär 3 månader. Personalen säger att det går jättebra och att hon är som en helt ny tjej, jämfört med under inskolningsperioden då hon gärna ville vara nära någon pedagog mest hela tiden.
Nu leker hon själv och med kompisar och pratar massor. Tydligen har hon små shower för olika pedagoger och har charmat några som arbetar på andra avdelningar totalt. Skryt skryt. Såklart!

Jag hoppas att Stella inte har ärvt min pollenallergi, så att hon kan sitta ute i solen och äta kakor länge...

Cykeltur, glass och ofrivillig maguppvisning

Stella gillar att cykla. Ibland hämtar hon sin cykelhjälm och stirrar intensivt på mig medan hon viftar demonstrativt med hjälmen tills jag frågar om hon vill gå ut och cykla. I onsdags var vi lediga och åkte ut på en cykeltur. Vi köpte glass och satt på en bänk och kikade på hundar. Stella tränade på olika kroppsdelars namn, slet upp min tröja och ropade glatt "mage"! lite då och då till andra förbipasserandes förtjusning. Sedan började hon intressera sig för rumpor istället men då körde jag avledande manöver och bestämde att det var dags att cykla hem. Förhoppningsvis fick jag väl lite sol på min bleka lekamen åtminstone.

Morgonpromenad

Tidigt på morgonen är det mysigt att vara ute i vår lilla trädgård.

Tidig morgon

Fördelen med att börja jobba kl 6 på morgonen är att jag kan hämta Stella tidigt på förskolan trots att jobbat heldag. Nackdelen är att jag inte hinner säga godmorgon eller pussa på min lilla tjej på morgonen. Det är ju himla mysigt att hinna ligga i sängen och gosa en stund innan man måste gå upp...

Morgon

Söndagmorgon och jag myser med en kopp kaffe framför tv:n. För första gången skriver jag ett blogginlägg via mobilen. Det är väl fånigt att skriva men jag vill att Stella ska kunna läsa detta senare: ibland känner jag mig så obeskrivligt lycklig. Det känns som att det inte krävs så mycket, egentligen handlar det kanske
om att känna samhörighet. Vid dessa tillfällen pirrar det till i kroppen av ett sånt där härligt lyckorus: - när vi ska gå till bilen och Stella kommer springande några meter bakom med världens leende. - när jag får hålla Stella i handen. - en ensam stund när som helst på dygnet då jag kan njuta av att det är tyst och just ingenting händer. - att se Stella och hennes brorsa busa och skratta. - att vakna efter sovmorgon, som idag, gå upp och njuta av att vara helt själv och kunna ha en kaffekopp på bordet utan att den blir utvält efter fem sekunder. Att sedan kunna längta efter att Stella och hennes pappa ska komma hem. - att vakna en ledig dag och känna att hela dagen ligger framför en och att man kan fylla sen med vad man vill. Nästan vad man vill iallafall.