Övningskörning

Det är inte varje dag man får köra brandbil. Spännande!

Stackars blomma...

Vi är på väg från lekparken och ska precis vända vagnen mot vägen med hjälp av Stella. I vagnen ligger en vissen blomma kvar som plockades och undersöktes igår. Stella tittar bekymrat på blomman.
-Blomma?
- Ja, det är blomman vi plockade igår. Den har vissnat.
-Issa?
- Vissnat. Den har aj aj. Blomman har aj aj idag.
Stella lyfter försiktigt upp blomman och ser oroad ut.
-Aj aj blomma! Tackas blomma!
-Ja, stackars blomman.
-Båsa blomma! Stella blåser frenetiskt på blomman.
-Ska vi lägga ner blomman här i lekparken så att den får sova?
- Mm. Mamma båsa!
Jag blåser på den vissna blomman. Sedan lägger vi den på ett staket. Stella klappar med sin lilla hand på blomman.
- Aj aj blomma. Hejdå blomma, hejdå parken!
Så går vi iväg.

Barn och rutschkanor

När vi har varit på öppna förskolan eller i lekparker med andra barn har jag ofta sett hur barn försöker klättra upp i rutschkanor. Ni vet, genom att åka ner jätteglad och sedan vända sig om och envist försöka klättra tillbaka samma väg, varpå föräldern kommer och tålmodigt för hundranittonde gången pekar och säger att man måste gå runt och använda trappan/stegen. Givetvis blir det svårt när det kommer ett större barn på säg 5 år som givetvis fixar att ta sig upp på själva rutschkanan och ens egen eller någon annans lilla telning på 1-2 år blir vansinnig för att hen inte klarar detta och till sist skrikande får bäras bort.

Efter Stellas olycka tidigare i somras (på fredag den trettonde dessutom) då hon ramlade från en rutschkana, har jag tyckt att det här med rutschkanor är jobbigt. I annat fall brukar jag försöka låta Stella klara saker själv, klättra etc och om det inte går så hjälper jag till litegrann. Men efter olyckan har jag vaktat som en stressad och orolig hök när jag själv inte kunnat klämma mig in för att åka tillsammans med henne. Sen lockade jag Stella att gå till en i storlek mindre där inget farligt kan hända, så att hon själv ska kunna klättra upp samt åka ner utan att jag får hjärtklappning. Där har hon nu i några dagar tränat på att klättra upp i själva rutschkanan och slutligen lyckats. Alltså, hennes min när hon klarade det - obetalbar.

Förkyld mamma

Stellas förkylning var inte alls som jag förutspådde, med mycket gnäll och lite sömn i flera dagar, utan gick snabbt över till bara vanligt hanterbart snor. Skönt. Sen kan man ju tänka att den kommer tillbaka om två veckor igen, men varför ska man tänka på det nu. Istället blev jag också förkyld. Därav dålig uppdatering på bloggen. Har legat däckad med hög feber och tyckt synd om mig själv. Igår var det så illa att jag gav Stella isglass, russin och en kaka till mellanmål eftersom det var nära till hands och jag inte orkade göra nyttigt mellanmål. Tror dock att hon överlever och hoppas att hon inte anklagar mig för att ha varit en dålig förälder om sådär en tjugo år.

Blev katastrofalt mycket mer ynklig när jag såg vad termometern visade.

Höstens första förkylning och allmänt gnäll

Den kom som ett brev på posten, efter 2 veckor på förskolan. Tyvärr kom den också på den minst passande dagen. Jag hade massor att göra idag och tänkte börja dagen med att träna tidigt på morgonen och därmed slippa att lämna på förskolan för en gångs skull. Istället fick jag ha Stella på mig en timme på morgonen vilket gjorde det svårt att sova eftersom hon väger en del nu. Min onda rygg gör nu om möjligt ännu ondare. Sedan fick jag ställa in allt och hänga med en snorig tjej. Gissar att det blir några fler härliga nätter att se framemot. Och några dagar med snor, gråt och svårt att hitta på saker att göra. Suck... Det känns som en dag då jag behöver få klaga och tycka synd om mig själv. Har liksom ingen energi och vet inte hur jag ska skapa energi som räcker längre än till när Stella lagt sig för att sova. Jag skulle vilja gömma mig i en stuga i skogen i några dagar och bara sova, promenera och läsa böcker. Baka en paj kan jag också tänka mig. Nu ska jag lägga mig med min vetekudde på ryggen en stund innan Stella vaknar.

Utropstecken

Titta, traktor! Hink, spade. Pippi! Ovve! Opee (moped). Oj bär! Gugga (gunga), kana (rutschkana). Sten! Kotte! Det finns mycket att se på ute. Nästan allt sägs med utropstecken också.

Ensamlek i korta stunder

Det händer ju så väldigt mycket när man är mellan 1 och 2 år. Personligheten utvecklas och samtidigt massor av nya färdigheter. Hemma försöker vi träna på det här med ensamlek, vilket jag hittills inte kan påstå är något Stella är särskilt bra på. Men vad roligt det är att se hur barn roar sig när de inte vet att man ser. Ibland hör jag Stella läsa ur en bok för någon, t.ex en mjukisdjur. På bilden ovan gör Stella pussmun mot sin egen spegelbild, en annan favoritsysselsättning. Prova kläder och skor för att sedan gå och spegla sig är det roligaste som finns nu. Har man inget att prova så är det roligt att dansa framför spegeln eller göra roliga miner.

Veckan fortsätter...

Igår var det ju hemskt att lämna Stella på förskolan på förmiddagen. Lite senare ringde en av pedagogerna och berättade att det gick jättebra, vilket såklart gjorde min dag. Idag var det samma sak. Redan när jag tog fram Stellas skor började hon gallskrika. Fick bära henne dit medan jag försökte lugna ner henne utan att lyckas särskilt bra. Tur att vi bor nära iallafall för min rygg har tagit rätt mycket stryk av de här dagarna. Nu hoppas jag att Stella blev gladare när jag gått, precis som igår. Försöker ta det dag för dag men det känns så himla tungt och hemskt att lämna ifrån sig ett ledset barn, sitt ledsna barn. Som att jag ignorerar hennes känslor. Nu sitter jag här och längtar tills imorgon då vi ska vara lediga tillsammans, jag och Stella.
Vi skulle ha haft fest på lördag, en vuxen hemmafest, med ursäkt att jag har fyllt år. Igår bestämde vi oss för att skjuta upp den några veckor tills Stella har vant sig vid förskolan igen. Det skulle kännas helt fel att skicka bort henne att sova hos mina föräldrar efter den här veckan, som inte riktigt blev som jag trodde. Nu längtar jag som ett litet barn efter att hämta min tappra unge och ta helg. Kan till och med tänka mig att åka till badhuset, vilket inte är min favoritsysselsättning.

På kvällspromenad med pappa.

Usch!

Alltså, det är tungt nu. Mitt hjärta brister snart av att lämna en ledsen Stella på förskolan. Varje dag stålsätter jag mig själv så fort jag vaknar och intalar mig att det kommer att gå bra, eller bättre. Idag trodde jag verkligen att det skulle gå bättre men Stella var hysteriskt ledsen redan när jag öppnade ytterdörren och jag kände nästan hur jag själv höll på att börja gråta. Usch... Skriver mer senare.

Ramlar

Det har varit några intensiva dagar. Stella har inte riktigt varit sitt vanliga glada jag utan mer osäker och med humörsvängningar. Jag antar att det beror på återgången till förskolan. Hoppas att det ger med sig snart. Vi har trots allt haft en ganska okej helg. Jag har hunnit fylla år, ha kalas och firas oförskämt mycket. Jag har hunnit få sovmorgon, shoppa lite nya kläder till båda kidsen, äta gott och se brittiska deckare.

Imorse kändes det segt att vakna till en regnig måndag med en grinig nioåring och en likadan Stella. Eftersom vädret var så trist och alla regnkläder är på förskolan så gick jag och Stella till biblioteket istället för att vara ute. Stella älskar att låna böcker. Glad i hågen trippade hon in på bibblan och möttes av sin gamla förskolefröken (som börjat på nytt jobb, i sexårsklass och var där med de barnen för att låna böcker). Stella blev alldeles förskräckt och misstänksam och började genast skrika och pressa sig mot mitt ben. Det tog ett tag att lugna ner henne och förklara att jag inte skulle lämna henne där utan att vi ska vara tillsammans hela dagen. När vi gick hem från bibblan började det ösregna. Stella blev jätteblöt och fick bada så fort vi kom hem. När hon gick upp från badkaret ramlade hon ganska illa och slog sig. Sedan satte sig Stella i soffan och kissade - utan blöja, givetvis. Medan jag städade bort kisset ramlade hon en gång till från sängen. Så hittills känns det inte som en toppendag, sammanfattningsvis. Men när jag ätit lunch och druckit kaffe samt vilat en stund är jag nog redo för eftermiddagen.