Skenet bedrar

Idag hade jag några viktiga saker inplanerade, så självklart vaknade Stella lagom krasslig - inte tillräckligt för att det skulle vara självklart att vara hemma, utan sådär på gränsen. Givetvis valde jag att stanna hemma med henne och givetvis blev hon superpigg och började hoppa runt i soffan och skrika tio minuter efter att jag ringt till förskolan. Inte det minsta hängig längre. Så nu sitter vi här framför filmen Rio och funderar på hur vi ska fördriva dagen. Stella låg ner ungefär fem minuter i soffan. Nu springer hon runt och byter kläder (snittar fem t-shirts per dag, just for fun) medan hon ger mig olika order av typen lägg bort telefonen, byt film, byt tröja (?!) osv.

Söndag i lekparken, lite snuvig.

Måndag i soffan, lite feisty.

Just nu

Just nu kan jag hämta Stella tidigt varje eftermiddag och vi njuter av varma sensommardagar på stranden, i lekparken eller bland ankor. Ofta cyklar vi iväg på små äventyr. Ibland stannar vi hemma och läser böcker på en filt i trädgården eller spelar fotboll. På kvällarna springer jag. Med musik i öronen njuter jag av att kunna springa ute (brukar annars vara allergisk) och grubbla över livet.

Att tycka jättemycket om sig själv och andra

Idag har varit en sån där dag då jag bara ville dra täcket över huvudet och gömma mig i sängen hela dagen. När jag hämtat Stella på förskolan bestämde vi oss efter en timmes tjafs och småsurande att vi skulle cykla till biblioteket. PÅ cykeln på vägen dit stryker Stella mig varsamt på ryggen i flera minuter. Sedan utspelas följande konversation.
- Mamma, är du glad?
-Nja, jag är nog inte så glad idag. Men jag är inte sur eller arg heller.
-Okej. Ingen fara. Jag ska vara snäll med min mamma idag.
- Åh, vad glad jag blir då. Jag älskar dig, Stella.
- Mm. Du älskar mig jättemycket.
Lång tystnad.
- Mamma, jag tycker jättemycket om dig. Åh, min mamma! Och jag tycker jättemycket om Dedda (Stella) också.

En helg med både depp och glädje

Igår fyllde jag år. För första gången kändes det lite jobbigt att vara ett år äldre eftersom det finns så mycket jag trodde att jag skulle ha uppnått vid 33 års ålder som jag inte har klarat (jag vet att det är dumt, men...). Fast idag klarade jag åtminstone äntligen av att nå mitt löparmål, att springa en mil under 50 minuter, så då kändes det genast lite bättre. Förutom att ätit tårta, kalasat och sprungit har vi haft en lugn och skön helg då vi umgåtts med nära och kära.

Du å ja, Kaaja!

Fototillfällen

Jag ska hoppa...

Sluta, mamma, jag kan själv...

Kolla då mamma - jag kunde!

 

Lyckan över att ha hoppborgen för sig själv!

Ensamlek, ösregn och saknad

Under veckan har jag försökt öva ensamlek med Stella. Till exempel att hon ska leka i sitt rum medan jag lagar lunch. Förut har hon inte varit så pigg på det, hon gillar att vara där andra är, men efter att jag berättat om när jag själv var barn (fascinerande att det går att ha konversationer om sånt nu, att hon kan fråga mig om hur jag var som barn) så har hon börjat tycka mer om att leka själv. Igår gick jag förbi Stella när hon satt i soffan med något i handen. "Vad gör du Stella?" frågade jag. "Ingenting!" fick jag omedelbart som svar följt av "Hejdå, mamma, vi ses sen." Samma sak hände senare på kvällen, jag frågade henne om något och hon ville inte berätta...

Vi har varit ute så mycket vi kunnat när vädret har varit fint. Idag är det måndag morgon och regnet öser ner. Stella var överlycklig över att få ha regnkläder och stövlar. "Jag är glad, mamma! Är du glad? Fast det är inte sommar nu?" Men jag välkomnar mörkret på kvällarna, och att sova i ett svalt rum. Men mest av allt längtar jag just nu efter att tioåringen ska komma. Det känns lite som två olika liv, två veckor med två barn och två veckor med bara Stella. Och varje gång båda barnen är här känns familjen hel.

Regn, sol, friidrott och godis

Vi har haft två lediga dagar och njutit av både sol och regn. Idag var vi hos Stellas gammelmorfar och hälsade på. Sen har vi handlat massor med godis inför friidrotts-vm som en av oss är sjukt peppad på att följa under kvällen. Den andra är sjukt peppad på godis.

Vi söker skydd och låtsas att vi åker båt i regnet.

Reflektion

Titt som tätt förvånas jag över ord som ramlar ur hennes mun.
- Mamma, när jag var liten förut då var jag rädd för maskar, men inte nu när jag är stor.
Ibland tror jag att jag hör fel. Nyss förklarade hon för oss att en behöver biljett för att åka tåg. Det tog en stund innan vi fattade att det var biljett hon sa, för hur har hon lärt sig det? Inte från oss. Och den där känslan är så tudelad, å ena sidan pirrigt att hon lever ett liv på dagarna där vi inte är delaktiga hela tiden och å andra sidan precis samma sak men också plus vetskapen om att det där andra livet kommer att ta över alltmer och vi kommer inte att vara universums mitt för denna lilla varelse så länge till.

För övrigt älskar jag hennes känslofyllda utspel, när hon blir så till sig över något att hon inte kan stå stilla och alla sinnen liksom spricker ut i ett härligt regn. I lekparken idag byggde hon koncentrerat en sandkaka. Plötsligt släppte hon spaden och hoppade upp. - Åh, jag är i lekparken med min mamma! Min mamma! Du älskar mig jättemycket! Sedan slängde hon sig runt min hals och gav mig världens bamsekram och puss för att sedan snabbt återgå till sandkakan.

Söndag

Det är söndagkväll. Jag ser på friidrott och Stella spelar spel (!) till det lugnande ljudet av diskmaskinen. Idag har jag hunnit springa, vi har varit på stranden och vi har hälsat på gammelmorfar.

Lägg bort kameran och hjälp till att bygga!

Härlig dag

Idag njöt vi av solen. Jag och Stella vaknade vid 7 och låg och mös i soffan innan vi gjorde god frukost. Sen gick Stella och hennes pappa iväg för att hänga med kompisar medan jag drog iväg på en springtur. Efter lunchen åkte vi till stranden och när vi kom hem lagade vi god middag. Nyss har vi ätit äppelpaj och myst i soffan ännu en gång. Nu ska Stella sova och jag ska ägna mig åt soffan ännu ett tag. Åh, helg, så skönt...