Det mesta är relativt, så även föräldraskap. Jag tycker ju att tiden har gått snabbt sedan januari och att Stella blivit så stor nu - ett halvt år! Fånigt nog kan jag ibland prata om när hon var nyfödd, som att det var väldigt länge sedan och jag nu är en vis kvinna som lärt mig mycket om barnuppfostran. Humpf. Antar att de som har treåringar tänker "vänta du bara", liksom de som i sin tur har sexåringar, och så vidare.
Jag är en rookie, en mammarookie. Har aldrig gillat den där känslan av att vara nybörjare, att inte riktigt fatta vad man håller på med. Men den känslan kan nog hålla i sig ett tag, verkar det som. Kanske man alltid känner så med sitt första barn eftersom det händer nya saker som man inte har koll på hela tiden, nya utvecklingsfaser, nya perioder. Kanske man alltid undrar lite över vad man egentligen håller på med som förälder. Kanske jag bara ska vänja mig vid att vara rookie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar