21 månader... Det blir svårt att komma ihåg månaderna nu, fick räkna på fingrarna för att vara säkert. Snart är det väl bara år man räknar. Hursomhelst. En kort minnesanteckning från Stellas liv vid 21 månader:
- Nästan alla tänder har ploppat fram. Äntligen. Vi väntar på två tänder i varsitt hörn av nedre käkarna men sedan slipper vi eländet med tandsprickning och får vänta på att tänder börjar försvinna och ersättas istället.
- Stella hjälper till att klä på sig och klarar vissa moment helt själv. Skor är naturligtvis toppen att ha, gärna andras. Klä på och av och klä ut sig eller prova kläder är nog det allra roligaste som finns. När vi fick ärvda barnkläder så var det lilla julafton här hemma och Stella provade noga varje sak och speglade sig nöjt.
- Tvåordsmeningar sitter bra och i vissa fall går det med tre eller fyra ord också, men inte i samtal med andra utanför familjen.
- Blygheten släpper mer och mer och det tar inte alls lika lång stund som tidigare innan Stella slappnar av, pratar och busar med människor hon inte känner eller minns.
- Pottan är tråkig och får därför vänta ett tag. Det känns inte som att hon är redo ännu. En enda gång har det kissats i istället för bredvid pottan.
- Äppelpaj! Godsaker och att fika har helt plötsligt blivit kul. Äntligen kan vi gå på café och sitta ner en stund! Stella mumsar och verkar vara både en gottegris och livsnjutare av värsta/bästa sorten. "Åh äppelpaj, mera!" kan man höra, eller "kakabulla" följt av namnam-ljud. Sedan har hon ju också vid oövervakat ögonblick hunnit sno en (eller två?) godis/ar. Det gäller att hålla fast vid sina principer om att små barn inte behöver sådant ännu på ett tag. Särskilt såna som hatar att borsta tänderna.
- Stella blir ju vansinnig när man säger nej men nu kan man resonera med henne eller säga att om hon gör sådär så får hon inte det där (ja, vi hotar henne, det är ju det enda som funkar!). Bävar lite inför trotsåldern med det här barnet... Hon har verligen vilja och humör.
Nu känns det som att Stella har vant sig vid förskolan igen och hon är jätteglad där varje dag. Vi njuter av att se henne bygga starka relationer med andra och välja bort oss till förmån för farmor eller mormor och morfar. Dessutom har hon börjat leka tillsammans med andra barn istället för bredvid andra barn på förskolan. Det känns lite som att det lossnar och att en ny spännande och intensiv period snart tar sin början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar