Scen från en fredag

Scen:
En mamma sitter vid ett köksbord. Till vänster om henne sitter barn, modell yngre och till höger om henne sitter barn, modell äldre.
Äldre barnet: Och då fick vi läsa om molekyler och atomer.
Yngre barnet avbryter: Nää! Muää! Nänää!
Äldre barnet: Och kretslopp. Vet du att...
Yngre barnet avbryter åter igen: Nää (skriker). Mänäää, menää!
Äldre barnet: Men tyst. Kan du sluta skrika?
Mamman: Det är ingen fara. Hon blir svartsjuk för att jag pratar med dig.
Mamman vänder sig mot barn, modell yngre och säger med vänlig men bestämd röst: Sluta nu, mamma får prata med andra än dig också, vet du.
Mamma vänder sig mot barn, modell äldre och säger med vänlig och bestämd röst: Fortsätt berätta du, strunta i henne.
Äldre barnet: Jaja, men det var en annan sak jag skulle berätta.
Yngre barnet avbryter genast med höga skrik.
Äldre barnet höjer rösten, reser sig från stolen och börjar gå fram och tillbaka medan han pratar allt högre.
Yngre barnet ställer sig på stolen och slår med sina nävar i bordet, fortfarande skrikandes.
Äldre barnet: På mobilen... en app... kostar 15 kronor... alla har... jättebra... kan se coola tricks...
Mamman nickar förvirrat och ler: Jaha. Mm. Okej. Är det bra?
Yngre barnet, med nävar i bordet och hög sjungande röst: Lille katt, lille kaatt, yttepytteee KAATTEEEEN.
Äldre barnet, nu med en halvt skalad morot viftande i höger hand och forcerad röst (som försvinner i ljudet av den sked barn, modell yngre nu slår mot bordet): Och då sa han... veckopeng....
Mamman, med mindre vänlig och smått stressad röst. Mmm. Vänta. Kan du vänta lite bara.
Mamman lyfter resolut ner barn, modell yngre som genast springer till en annan stol och strax svajar  mellan stol och bord hojtandes på samma visa.
Mamman, med inte alls vänlig och smått hysterisk mycket hög röst: Snälla du, inte skrika.
Äldre barnet, skrikandes: Kan du sluta skrika!
Yngre barnet: Näää! KAAATTEN.
Mamman: Skrik inte åt henne, det blir bara värre då.
Äldre barnet: Meh! Du skriker ju också!
Mamman, vänder blicken från det ena skrikande barnet till det andra och vänder sedan blicken mot en punkt strax ovanför barnens huvuden och tänker på vad hon ska göra när klockan är 19.30 och barnen ligger i säng respektive soffa.