Färg kontra kön

Men vilken söt liten... pojke?

Vår flicka råkar passa väldigt bra i blått och grönt, vilket dessutom är två av mina favoritfärger. Därför har hon ofta haft blå och gröna plagg på sig, särskilt i åldern 2-4 månader. Vid den tidpunkten började jag gå på olika aktiviteter med henne och fick då ofta höra att min lilla pojke är söt. Först brukade jag le lite i smyg och tänka att det var lustigt. Varför skulle det vara en pojke bara för att bodyn råkar vara grönblå? Jag var tyst i några veckor på babysången när Stella kallades för Stellan. Till sist fick jag nog. Jag stoppade in en rosa napp i lilla Stellans mun alldeles efter babysångens slut. Babysång-ledaren tittade genast förvirrat på mig och min bebis och sa: ”Men vad var det nu den bebis hette... Visst var det, öh, Stellan?” Jag rättade genast med ett leende: ”Nej, Stella, det är en tjej.”  Då fick jag ett liksom lättat leende tillbaka. På vägen hem tänkte jag en del på det där med färger kontra kön. Det är väl vanligare att klä flickor i blått och grönt än att klä pojkar i rosa och lila? Jag ser mig själv som feminist och försöker givetvis leva så jämställt som möjligt. En rosa napp till min pojke hade gått bra, men jag tror ärligt talat inte att jag hade valt att köpa många rosa plagg om Stella hade varit Stellan istället. Det upplevs nog som mer laddat tänker jag.